Polismannen sade till mig, "Du vann, vi förlorade"

Den 10 april klev jag på ett tåg som var på väg till Beijing. På morgonen den 11 april, bredvid landets flagga på Himmelska Fridens Torg, höll jag upp min banderoll som där det stod, "Sanning-Godhet-Uthållighet" och jag ropade högt, "Falun Dafa är bra" och "Återbörda min Lärares rykte!". Dessa uttalanden var de mest sanna, renaste reflexionerna från djupet av mitt hjärta.

När jag slutade ropa, rullade ihop banderollen och var på väg att gå därifrån, arresterades jag av polisen. Eftersom jag inte samarbetade med dem, slutade det med att jag släpades in i en skåpbil och misshandlades tills jag förlorade medvetandet. Därefter fördes jag till Tiananmen polisstation, men jag samarbetade fortfarande inte med dem. Polisen hällde en lösning som innehöll jod och väteperoxid i min näsa, mina ögon och på mina könsorgan. De satte en plastpåse över mitt huvud och stampade på min bröstkorg så att jag inte kunde andas. De sista siffrorna i numret på polismannen på Tiananmen polisstation som torterade mig var 569. När han talade illa om Lärare Li, stoppade jag honom omedelbart med upprätta ord. Han kunde inte säga någonting och gick bara därifrån.

Senare låstes jag in i en järnbur. Polisen försökte förflytta mig till Qianmens polisbyrå, men jag hade bestämt mig för att inte samarbeta med dem. Det slutade med att de band fast mina händer längs sidorna och skickade mig till Qianmens polisbyrå och därefter till Qianmens polisstation. Under hela tiden var jag bunden i samma position. På polisstationen lät de mig ligga på marken i ett dygn, utan filt eller liknande som täcke. När jag slutligen fördes till Chunwens interneringscenter, lät de mig fortfarande vara i samma position. Jag bars in för att genomgå förhör, men jag besvarade inga av deras frågor. När de skickade mig tillbaka till cellen, bad de fången Jialu (ledaren i cellen) att klä av mig naken och duscha mig kallt, så att jag knappt kunde andas. När jag kom dit startade jag omedelbart en hungerstrejk och fem dagar senare började de att tvångsmata mig. När fängelseläkaren Bai Xue såg att jag förlorade medvetandet och förstod att hon inte kunde tvångsmata mig, hällde hon väteperoxidlösning i min näsa för att väcka upp mig och fortsatte med tvångsmatningen.

På hungerstrejkens sjätte dag, skickade polisen mig till Beijingpolisens sjukhus, där jag låstes fast vid "dödssängen" i fyra dagar. På "dödssängen" sträcktes mina lemmar ut och bands fast vid de fyra hörnen av en iskall metallsäng. Jag tilläts inte gå upp för att äta, dricka eller för att gå på toaletten.

Jag fördes tillbaka till interneringscentrat för att återigen få intravenöst dropp och bli tvångsmatad. Jag blev tvångsmatad genom en slang. Jag utsattes för denna tortyr i 18 dagar, blodet sprutade från min mun när slangen nådde magen. Jag tvångsmatades på detta sättet varje dag efter de fem första dagarna. Jag hade bestämt mig för att inte samarbeta med ondskan och de fick inte fram någonting av det som de ville veta av mig. Genom min upprätta tro på Läraren och Dafa och med hjälp av hans godhet, klarade jag mig igenom alla dessa prövningar och jag utplånade mycket ondska. Jag frigavs ovillkorligen efter 18 dagar. På vägen till tågstationen sade en polisman till mig, "Du vann, vi förlorade".

Källa: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2002/5/15/22043.html

Kinesisk version tillgänglig på http://www.minghui.org/mh/articles/2002/5/9/29795.html

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.