Att vara sparsam och hjälpa andra

Liu Yan var född i Caozhou Nanhua, som idag är den sydöstra delen av Dongming län i Shandongprovinsen. Han var mycket duktig i ekonomisk förvaltning och under kejsarna Suzongs och Daizongs tid under Tangdynastin hade han ansvaret för både transport, skatter, salt och stål. Under Daizongs ledning hade han en premiärministerpost. Med en så viktig post och med makt över så mycket pengar, var han absolut inte korrupt, utan istället mycket ärlig. Han lovordade sparsamhet och hjälpte gärna dem som var i trångmål.

En gång under vintern när Liu Yun var på väg till ett frukostmöte såg han ett par bagerier som sålde nybakade havrekakor efter vägen och bestämde sig för att gå in och köpa ett par. Han gick in på ett av dem men kom sedan snabbt ut igen. När tjänaren undrade varför, visade det sig att bageriet var för dyrt. Till sist fann Liu Yun ett billigare bageri och köpte sina kakor där.

De andra ämbetsmännen som också var på väg till mötet passerade bageriet. När de såg premiärministern gnaga på havrekakorna gjorde de löje av honom. Liu Yun bara log och sade till dem att kakorna var mycket goda.

Tjänarna kände sig generade men Liu Yun sade, "Det är dygdigt att leva sparsamt. Endast när man förlorar dygd kan han eller hon sänka sin rang, en dygdig person kommer alltid att vara sparsam."

En närmare titt på Liu Yuns kläder avslöjade att under den kejserliga dräkten så bar han en hemvävd bomullsskjorta, medan de andra tjänstemännen bar läder och dyra tyger på sina kroppar.

Liu Yuns hus i Chang'an låg vid en smal allé på den sydöstra sidan. Det såg precis ut som ett vanligt hus, utan några vackert snidade tak eller pelare, torn eller trädgårdar. Möblerna var gamla och måltiderna var också mycket enkla. Han hade inte många tjänare eller tjänstekvinnor och det var hans hustru och barn som gjorde hushållsarbetet.

Liu Yun sade ofta till de andra, "Människorna behöver skydd över huvudet, så man behöver inte oroa sig över om huset är vackert eller inte. Måltiderna är till för att fylla magen, så man behöver inte oroa sig för om man inte har så stor variation på dem. Att rida är ett pålitligt transportmedel, så man behöver inte oroa sig för om hästen har en vacker man eller inte."

Liu Yun var mycket sparsam, men tyckte mycket om att hjälpa andra. Den största delen av hans inkomst användes för att hjälpa dem som var i nöd. Många fattiga studenter fick hans ekonomiska stöd, såväl som hans mindre lyckosamma anhöriga och vänner.

En dag åkte Liu Yun hem till en anhörig på besök. När han såg att dörren till huset inte hade något draperi mot viden, viskade han till sin tjänare att skriva ner måtten för dörren. Inte långt därefter fick den anhörige ett alldeles nytt draperi. Det var ofta Liu Yun gjorde på det sättet.