Förutbestämt öde – Ett liv fullt av missöden

Cui Yuanzhong var premiärminister i Kina under kejsarinnan Wu Zetians era i Tang-dynastin. En dag berättade en ämbetsman, Xi Saner, som hade ansvar för de historiska uppteckningarna för honom, “Inom sextio dagar från och med idag kommer du att bli landsförvisad till Nanhai (nuvarande Guangdong-provinsen i Kina). Under dessa sex år, kommer du att vara nära döden tre gånger, men till slut kommer du kunna ta dig igenom det. Efter det kommer du att utnämnas till en annan position och du kommer att återupprätta din forna ställning till slut. Din livstid kommer att vara ett hundra år och du kommer till sist att dö av svält.”

Precis sextio dagar senare, landsförvisades Cui Yuanzhong till södra Nanhai för att ha begått en överträdelse. Några år senare led han under mer än hundra dagar av dysenteri. Han befann sig i ett kritiskt tillstånd, men han överlevde. En tid senare hade han nytta av en större amnesti och fick tillåtelse att återvända till huvudstaden. När han korsade havet sjönk emellertid båten i en storm. Alla andra på båten dog, men Cui Yuanzhong överlevde därför att han hittade en träplanka och flöt på havet. Vågorna förde honom till en liten ö och knuffande honom in i vassen. Olyckligtvis fanns det en sticka på plankan. Plankan svängde runt och stickan trängde in i Cui Yuanzhongs rygg ett par tum. Han var fullständigt utmattad och kunde endast jämra sig och stöna i gyttjan dag och natt.

En dag seglade en båt förbi ön. Personerna på båten hörde hans jämmer och räddade honom. De förde ombord honom på sin båt, avlägsnade stickan i hans rygg och stoppade hans blödning. Efter en lång stund kvicknade Cui Yuanzhong till. Man frågade efter hans namn och han svarade att han hade varit premiärministern. De tyckte synd om honom och gav honom mat. Han var tvungen att tigga mat från människor då båten fortsatte sin resa.

En dag då Cui Yuanzhong låg på båten, såg han en ämbetsman i en mörkgrön kostym. Cui kände igen honom som en ämbetsman under honom, när han var premiärminister. Cui presenterade sig själv och pratade med honom. Ämbetsmannen gav honom lite mer mat som gjorde att Cui kunde återvända till huvudstaden.

Sex år senare rapporterade ämbetsmannen som var ansvarig för att välja ut ämbetsmän, Cuis situation till kejsarinnan Wu Zetian. Hon gjorde ett undantag och utnämnde Cui Yuanzhong till en officiell position. När Cui Yuanzhong gick till kejsarhovet, för att tacka kejsarinnan, kände hon igen honom på den mörkgröna klädnaden som han bar och beslöt sig för att utnämna honom till en position i ämbetsministeriet som var högre än den som hon hade gett till honom några dagar tidigare. När han återvände till hovet för att tacka kejsarinnan ännu en gång för sin nya position, beslöt hon ännu en gång att utnämna honom till en ännu högre position. Efter det befodrades han ytterligare gånger och till slut beslöts det att han skulle bli ledare över sekretariatet, en regeringsnivå.

När Cui närmade sig 99 år, hade alla Cuis barn och syskonens söner dött. Cui Yuanzhong låg sjuk i sängen. Han bad sina betjänter att servera honom mat. Alla betjänter skrattade emellertid åt honom, då de såg att han var gammal och sjuk och gjorde ingenting för honom. Cui Yuanzhong var alltför svag för att straffa dem och det fanns ingen annan som kunde straffa dem. Yuanzhong var mycket arg och vägrade äta någonting efter det. Några dagar senare dog han.

Allting i Cuis liv var bestämt av hans öde och var precis så som Xi Saner sade.

Referenser:
Ödesbetraktelser (Ding Ming Lu)