Inledande diskussion om ny vetenskap, del 1

Materians massa

Vår värld är uppbyggd av materia. Materia är, per definition, någonting som upptar ett visst rum och som kan förnimmas av en persons perception och sinnen. Den innehar massa och den upptar plats. För att förstå materia, måste man först förstå rum och massa. Perception och sinnen, som är subjektiva, är olika mellan olika individer. Massa definieras som måttet på en massas tröghet; det är en kropps motståndskraft mot acceleration. Vi har fått lära oss att massa är en inneboende egenskap (roten till ordet "inertia" [tröghet] betyder "inneboende") hos en kropp. Det här synsättet är emellertid i högsta grad tveksamt.

Enligt Newtons andra rörelselag är kraften lika med produkten av massa och acceleration (F=m*a). Exakt vad är egentligen kraft? Kraft är någonting som har en benägenhet att förändra en kropps tillstånd av vila eller rörelse. Men vår förståelse av massa kretsar kringt kraft och tröghet. Kraft är någonting utanför en kropp. Motkraft kommer att genereras om och bara om en kraft anbringas på en kropp. Även om vi fortfarande tror att kraft och motkraft inträffar samtidigt, finns det ett orsak-verkan samband mellan de båda. Ett föremåls massa förblir densamma oavsett hur och var den uppmäts. Albert Einstein publicerade relativitetsteorin år 1905 baserat på det här. Han förklarade att massan hos ett föremål är ett mått på dess totala energi. Som exempel, när energin hos ett förmål ökar med avseende på dess rörelseenergi eller temperatur, ökar massan. Ett föremåls massa föreskriver dess tröghet och trögheten ger motståndskraften mot acceleration. När kraften är konstant, resulterar en ökning av massan i en minskning av av accelerationen och vice versa.

Vad ger massan dess egenskap tröghetsmassa? Fysiker refererar ibland till Machs princip, vilken ger oss en förbindelselänk men ingen slutsats. År 1992 bevisade Alfonso Rueda, en professor vid California State University i Long Beach, Newtons andra lag genom att använda klassisk newtonsk fysik. Fram till dess var lagen ett gundläggande antagande inom newtonsk fysik och den hade aldrig bevisats. Analysen av och beviset för den här lagen bygger på antagandet att det existerar en bakgrund - ett hav av fotoner - ett elektromagnetiskt nollpunkfält av kvantvakuum. Synligt ljus är ett smalt spektrum av elektromagnetiska vågor. Alfonso Rueda, Bernard Haisch (stabsfysiker vid Lockheed Martin Solar and Astrophysics Laboratory i Palo Alto i Kalifornien) och Hal Puthoff, sade för länge sedan att massa är en illusion. En kropps motstånd mot acceleration beror inte på dess inneboende massa. Så snart accelerationen uppstår, kommer nollpunktfältet att inducera en motkraft. För att uttrycka det i enkla termer, finns det ett "hav av fotoner" i bakgrunden som fyller ut universum, vilket genererar en motkraft för att motverka acceleration så snart ett föremål knuffas. Därför ser substanser i världen solida och stabila ut. År 1988 kom Alfonso fram till samma slutsats genom att använda Einsteins relativitetsteori i sin teoretiska analys. Varje ögonblick i den här konkreta världen av materia bygger i själva verket på ett “hav av fotoner”. Världen är omsluten av "hav av fotoner", vilket producerar en kraft som står emot all acceleration när den verkar på en kropp. Det är anledningen till att all materia som utgör vår värld ser solid och stabil ut [1].

Av det här inser vi att förståelsen att en massa är en inneboende egenskap hos ett förmål, är felaktigt. Dessutom är måttet på massa nära sammankopplat med konceptet vikt. Massa som definieras på det här viset benämns "gravitationsmassa". På 1800-talet demonstrerade Roland (1848-1919) genom experiment att massan som beror av gravitationen inte skiljde sig från tröghetsmassan.

Från definitionen av massa och baserat på Falun Dafas principer, har vi förstått att massan, som den betraktas inom modern vetenskap, motsvarar den restriktion som en kropp erfar inom gränserna för en miljö.

I "Mästarens tal på Falun Dafa erfarenhetsutbyteskonferensen i Kanada, 2001", sade Mästaren, "Eftersom allt liv och all materia på jorden och inom den trefaldiga världen, inklusive luften, vattnet och allt som existerar inom den trefaldiga världen består av partiklar från alla olika nivåer inom den trefaldiga världen, är olika sorters partiklar på olika nivåer sammankopplade med varandra." Min förtåelse av ordet "allt" i "…består av partiklar från alla olika nivåer inom den trefaldiga världen" är som följer. Om det fanns 100 nivåer i den trefaldiga världen, skulle varje föremål inom den trefaldiga världen bestå av partiklar från de här 100 nivåerna. En varelse existerar samma nivå som hans/hennes urande. Det är vad Mästaren refererar till när han nämner att en varelse eller ett liv som bildas inom den trefaldiga världen, har sina motsvarande existensformer på andra nivåer. Det står i kapitel sju i Zhuan Falun att: "Vi har upptäckt att när en människa föds, föds det samtidigt många av honom inom ett visst område i detta universums rum. De liknar alla honom, har samma namn och gör liknande saker och därför kan de betraktas som delar av hans helhet." I "Mästarens tal på Falun Dafa erfarenhetsutbyteskonferensen i Kanada, 2001" sade Mästaren också: "Givetvis har saker med lika vikt men olika volym likadana band. Ett föremål med liten volym men stor densitet och ett föremål med stor volym, de har lika många band, därför känns de lika i vikten. Ytan på jorden är gränsen av en nivå. Förflyttning kan göras horisontellt inom denna nivå, eftersom allt är inom en nivå, emellertid när det gäller förflyttning mot högre nivåer, kommer de att dras tillbaka, eftersom föremålen på jorden är den värld som denna nivås partiklar befinner sig i."

Från det här vet vi att en kropp som placeras på olika nivåer, förmodligen utsätts för olika grader av restriktion. Det varierar faktiskt. Newtons lag om univerell gravitation förklarar saken: F=m1m2G/d2, där G är gravitationskonstanten. Skillnaden i motståndskraft är en följd av förändringarna hos sammanlänkningarna bland partiklar på olika nivåer. Det vill säga att ett föremåls massa kan förändras beroende på om omgivningen den existerar i och om dess sammalänkningar förändras. Vi mäter massa som m=F/a. Den här ekvationen kan appliceras på makrokroppar som rör sig i låg hastighet. Varför säger jag att den inte kan appliceras på kroppar som rör sig i hög hastighet och accelererar?

Från Falun Dafas principer kan vi förstå att "långsam, makronivå" refererar till vertikala rum som existerar samtidigt i rum-tiden, medan "snabb, ljusets hastighet" motsvarar andra horisontella rum. När ett föremål accelererar till en viss grad, kommer det till sist att bryta igenom andra rum. Vi kan anta att rum längs den vertikala axeln skiljer sig avsevärt från rum längs den horisontella axeln. För att bättre kunna förstå ett förmåls massa, måste vi ha en bättre förståelse av rum.

Referenser:
[1] Brilliant förklädnad: Ljus, materia och nollpunktsfältet, av Bernhard Haisch

Fortsättning följer...