Berättelse från det medicinska området: En förutbestämd ödesförbindelse mellan mor och dotter

Förhållandet mellan Laurie och hennes mor var mycket komplicerat. Hennes far hade övergett dem för en annan kvinna, då Laurie bara var tre månader. Hennes mamma flyttade runt med henne till nya städer och stannade bara några år på varje plats. Det ständiga flyttandet gjorde att Laurie kände att hon saknade rötter. Eftersom hon fick byta skola så många gånger hade hon inga permanenta vänner. Hon förlät aldrig sin mamma för denna förlust.

Hon började bråka med sin mamma, både avsiktligt och oavsiktligt. Om hennes mamma bad henne gå åt öst, gick hon åt väst. Om hennes mamma bad henne köpa socker, kom hon hem med salt. Trots att hon och hennes mamma alltid var tillsammans, var deras hjärtan tusentals mil ifrån varandra. När hennes mamma tog henne till kyrkan, bad Laurie, "Gud, om du verkligen älskar dina barn, varför arrangerar du då så jag får då bo hos en sådan mor?"

Detta "kalla krig" mellan mor och dotter slutade på hennes artonde födelsedag. Som en fågel som slipper ut ur sin bur, flyttade hon omedelbart ut. Strax därpå gifte hon sig, men hennes lycka varade inte länge. Hennes mamma fick plötsligt cancer och dog inom loppet av sex månader.

När Laurie fick höra nyheten, visste hon inte vad hon skulle göra. Hon ville gråta samtidigt som hon ville skratta. Tårarna strömmade ut över hela hennes ansikte. Snart kände hon mycket ånger över sitt förflutna och mindes godheten hennes mamma visat. Genom vind och regn, var det hennes mamma som hade tagit henne till sjukhuset och vakat över henne natten igenom. Alla klapparna under granen var till henne, medan hennes mamma inte fick en enda. Dagen innan hon fyllde år, var det hennes mamma som var uppe sent för att baka en tårta till hennes kalas, trots att hon inte hade så många vänner. När hon spelade baseboll eller fotboll, var det hennes mamma som hejade på under den heta solen. Det var hennes mamma som följde henne till skolan och hämtade henne under alla åren.

Ju mer Laurie tänkte, desto mer ångrade hon sina misstag och ju mer olycklig blev hon. Hon blev sjuk. Elva år senare, kom hon till min mottagning. Hälften av hennes hår hade redan blivit vitt. Hon var bara strax över trettio, ung nog för att få ett barn, men hon led av hypokondri, muskelsmärtor och hade symptom på och förkänningar av klimakteriet. Hur kunde en kvinna i bara trettioårsåldern ha dessa symptom? Jag frågade om hennes familjs medicinska bakgrund. Så fort jag frågade om hennes mamma, började hon gråta och klarade knappt att svara. Sedan berättade hon sin historia, bit för bit.

Hon beskrev i detalj hur hon hade vänt sig mot sin mamma och hur hon hade generat sin mamma genom att ställa till scener inför hennes vänner. Hon beklagade att hon inte hade någon möjlighet att be sin mamma om ursäkt eller återgälda henne för all den omtanke som hon gett. Jag förstod att ingen medicin kunde bota hennes ånger eller lösa upp knuten i hennes hjärta. Jag skulle emellertid snart få se hur en dröm botade hennes sjukdomstillstånd.

En dag såg Laurie sin mamma i en dröm. Hon grät och bad sin mamma om förlåtelse, berättade att hon saknade henne och uttryckte sin oerhörda sorg. Ändå grälade hennes mamma strängt på henne: "Sluta gråta! Jag har inte haft en bra dag sedan jag födde dig och det är på grund av dig som jag dog så ung. Min död var ditt fel. Till och med i den nedre världen letar jag efter chanser att hämnas. Din sjukdom har med mig att göra. När jag levde på jorden, var jag din mamma. Nu när jag är död är vi fiender. Laurie blev mycket överraskad. Hon såg tillbaka på några händelser från sin barndom och tänkte, "Jag blev sjuk för din skull, men du beskyller mig för att ha skadat dig. Vad ska jag göra?" När hon vaknade var hon arg och tänkte tillbaka på den mycket tydliga drömmen. Hon ångrade sin ilska, men visste inte vad hon skulle göra.

När Laurie kom till min mottagning och berättade om sin dröm, kunde hon inte slappna av. Hon ville veta vad jag trodde. Jag tänkte en stund och sa till henne, "Ilska kan orsaka sjukdom, men också bota den. Du saknade din mamma så mycket att du har lidit länge. Ingen medicin kunde hjälpa dig. Nu är du arg och ilskan kan lösa upp knuten på en gång. Du ser hur mycket din mamma försöker hjälpa dig. Det sägs att ingen känner dottern såsom hennes moder. Detta händer för att din mamma fortfarande tar hand om dig. Även om hon är i den nedre världen, så vill hon ändå inte se dig lida och genom att använda 'motsatta medel' har hon befriat dig från smärtan. Du borde vara tacksam mot henne."

Laurie lyssnade till mig och såg ut att förstå. Hon blev lugnare och lämnade mottagningen. Efter det har hon kommit tillbaka flera gånger. Hon har helt återhämtat sig från sina sjukdomar.

I själva verket är förutbestämda ödesförbindelser inte skapade i en enda livstid. Även om människor förlorar sin fysiska kropp, ska skulden de är skyldiga och karman de ackumulerar betalas tillbaka.