Berättelse från det forntida Kina: Wei Sigongs välvilliga ord räddade hans liv

Under Tangdynastin fanns det en man som hette Wei Sigong. Han bodde i huvudstaden Chang’an. Han var vän till två unga män som hette Dong och Wang. Under Yuanheperiodens [1] sjätte år, när Tangdynastins kejsare Xianzong regerade, studerade alla tre tillsammans i templet på berget Song.

Ungefär 100 steg nordost om templet fanns det en naturlig sänka med vatten under en klippa. Bassängen var strax över tre meter i omkrets. Källvattnet verkade fyllas på hela tiden och tog aldrig slut. Alla i templet hämtade vatten från källan för sitt dagliga behov.

Wei och hans vänner hade flyttat in i templet på våren. En dag i mitten av juli gav de sig iväg för att hämta vatten på sin lediga tid. När de stod bredvid bassängen såg de en stor orm som sakta ringlade sig i vattnet. Den var flera meter lång och hade en kolsvart kropp med glittrande vita mönster på. Alla tre blev väldigt skrämda. Efter att ha betraktat den en lång stund kom Wang och Dong med förslaget att de skulle ta hem den för att äta upp den. Wei Sigong sade: “Nej, det kan vi inte göra. Hur kan vi vara säkra på att det inte finns några drakar som gömt sig i det omtalade berget eller i den stora staden? Tänk om det här är en förklädd drake som gömt sig i klippbassängen. Fjällen på den här ormen ser också helt annorlunda ut, jämfört med vanliga ormar. Vi måste vara försiktiga!” Hans vänner lyssnade inte på honom. De dödade ormen med hjälp av några stenar och bar hem den. De hånade Wei Sigong för att han inbillat sig saker.

En tid senare berättade någon att det fanns ännu en orm i klippbassängen. Wang och Dong gick omedelbart dit för att döda den här ormen också. Wei Sigong försökte övertala dem att låta bli att döda en orm till. Precis när Wang och Dong skulle kasta en sten på ormen, svävade den upp i skyn. När de tre kom tillbaka till templet, kokade den första ormen fortfarande i kitteln men den var inte helt klar att äta. Plötsligt bröt det ut ett stort oväsen från berget och jorden började skälva. Stormbyar och moln fyllde dalen. Sand och småsten yrde i luften. På ett ögonblick hade sanden och vinden nått templet. Himlen var mörk och allting var kolsvart. Mitt i den tjutande vinden kunde man i templet höra en röst från molnen och vindarna: “Ge er inte på fel person.” Omedelbart därefter kom det eld från skyn som träffade huset där de tre männen bodde. Huset brann ner till grunden. Wang och Dong försvann båda två, men Wei Sigong var välbehållen under den överbyggda ingången till templet.

Wangs och Dongs kroppar hittades inte förrän två dagar senare vid södra ingången till templet. Wei Sigong berättade senare vad som skett innan de dog. Människor som kan tänka sig att döda borde dra lärdom av den här berättelsen och vara mer försiktiga i framtiden. Än viktigare är att den här berättelsen tydligt illustrerar en gudomlig princip. Även om Wei Sigong kanske inte varit så god alla gånger, undkom han drakens vrede på grund av att han sade goda saker för att försöka rädda ormarna. Medkännande ord räddade Wei Sigongs liv. Föreställ er vad som väntar de som ofta gör goda gärningar.
[Drakar är en typ av gudomar i forntida kinesisk mytologi.

Källa: [1] Wipipedia Encyklopedi: Tangdynastin