Ursprunget till det kinesiska uttrycket: Bära en päls avigt när man bär ved

Det finns en berättelse i boken Liu Xiang’s New Order (Xin Xu på kinesiska) om Duke Wen (Wei Wen Hou) från Weistaten under Warring States-perioden (475-221 f.Kr.) i Zhou-dynastin.

Hertigen Wen var en vis och ädel ledare. En dag såg han en man som bar ved på ryggen medan han bar en päls avigt, med pälsen utåt. Hertigen frågade honom, ”varför har du tagit på dig pälsen avigt då du bär ved på ryggen?”

Mannen svarade, ”det är på grund av att jag värdesätter pälsen på den här kappan så mycket att jag inte vill nöta ut den.”

Hertigen svarade, ”visste du inte att om fodret nöts ut, kommer pälsen att trilla av?”

Året efter drog Dongyang-regionen i staten Wei in tio gånger så mycket skattepengar och skörd än vad de brukar. Alla ämbetsmän inom det kejserliga hovet gratulerade Wen för att ha ökat inkomsterna. Men Wen var djupt bekymrad. Han svarade, ”varför gratulerar ni mig? Det här är inget bra tecken. Det här är precis som mannen som bar sin päls avigt, medan han bar ved. Han tyckte så mycket om pälsen, så han glömde att det var viktigare att skydda fodret för att kunna bevara pälsen. Det här är samma sak. Mängden odlingsbar mark i Dongyang har inte ökat under de senaste åren och invånarantalet i Dongyang är fortfarande samma, men skattepengarna och skörden vi samlat in har ökat tiofalt. Den plötsliga ökningen måste vara ett resultat av utpressning från de lokala ämbetsmännen. Det här besvärar mig mycket. Om indrivningen av de orimliga skatterna fortsätter, kommer staten Wei att bli kaotisk.”

Sedan dess har frasen ”bära en päls avigt medan man bär ved på ryggen”, fått den betydelsen att sträva efter någonting trivialt och glömma det grundläggande.