Jag heter Zhou Caixia. Jag lärde mig Falun Gong på våren 1996 och tillfrisknade helt från mina sjukdomar. Jag upplevde lyckan av att ha en helt frisk kropp och kände mig renad på djupet.
När förföljelsen inleddes åkte jag flera gånger till Peking för att vädja. Kinas konstitution ger folket rätt att vädja, men varje gång utsattes jag för en än värre förföljelse. Myndigheterna berövade mig sömnen för att bryta ner mig och tvinga mig säga saker i TV för att förtala Falun Dafa. Jag tvingades att betala 50 yuan per dag under fångenskapen i för att ”täcka de dagliga omkostnaderna."
I maj 2000 åkte jag än en gång till Peking för att klargöra sanningen om förföljelsen för allmänheten. Jag tillfångatogs och fördes till Jiaozhous mentalsjukhus.
I vanliga fall används sjukhus för att bota sjukdomar och doktorerna som arbetar där ska värna om människan och rädda liv. Det här sjukhuset var emellertid ett rent helvete, styrt under Zhang Yuanfu, Liu Zuojing och flera andra som förföljer Falun Gong-utövare. Personalen på det här sjukhuset torterar goda människor. En av sköterskorna skrek ”Ge mig pengar! Jag kommer att till och med döda människor om du vill.” Hur kan en sådan människa kunna få tillhöra sjukhuspersonalen? Att lättvindligt tillföra läkemedel till en människa kan förorsaka skador som förlamning och till och med död om doserna är för höga och administreras fel till utövare som inte är mentalsjuka.
Injektionerna ges vanligtvis en gång i månaden till mentalpatienter, men Dafa-utövare injicerades med drogen dagligen och vissa fick till och med injektioner sju gånger på rad för att sedan förlora de basala kroppsfunktionerna som att kunna tala och koordinera sina rörelser.
Dafa-utövaren Wang Weihe släpades runt på golvet och man sparkade på honom. Han bands fast i sängen och personalen gav honom injektioner med ett läkemedel som gör att man snabbt blir medvetslös. De inre organen smärtar, ögonen stirrar och rörelseapparaten blir alldeles stel och utövaren kan inte röra sitt huvud. Utövaren ligger sedan i samma position, med ögonen stirrande och med stela ben och fingrar hela natten.
Wang Weihe torterades så allvarligt att han inte vågade att öppna munnen för då skulle saliven rinna ut ur munnen och ner på golvet. Han kunde inte ens lyfta en liten riskål.
En gång protesterade jag mot att chefen på sjukhuset sparkade och slog en domare som gjorde Falun Gong-övningar med utövarna. När jag inledde en hungerstrejk i protest började de hemska människorna att tvångsmata mig. Översköterskan Guo Xiumei och fem andra försökte att föra ner en slang i halsen på mig. När de bände upp mina käkar bröt de av fyra av mina framtänder och jag blödde från både näsa och mun.
Jag torterades på mentalsjukhuset i nästan fem månader.
[...]
Jiaozhou gummifabrik är ett privatägt företag. Jag äger de flesta aktierna i företaget och innehar ordförandeposten i styrelsen. Under tiden som jag hölls inspärrad sålde Wang Zhongxiao, Luo Qingchun, Zhang Zhongwen, Pang Baolan, Liu Huazhen och Sun Hongxiang fabrikens maskiner och inredning, för att sedan dela upp förtjänsten mellan sig. De höll varken något styrelsemöte eller rättsliga förfaranden, de stal medborgares ägodelar utan att ta hänsyn till någon lag.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/6/29/49627.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/5/30/75979.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...