Konfucius: Om att fånga en cikada

En gång reste Konfucius runt med sina lärjungar i det forna kinesiska kungadömet Chu. Medan de gick genom en skogsdunge, stötte Konfucius och lärjungarna på en man med en puckelrygg som var upptagen med att fånga cikador med en bambupinne. Varje gång mannen fångade en cikada, såg det bara ut som om han plockade upp något från marken, han misslyckades inte en enda gång.

Konfucius gick fram och bugade för mannen. Konfucius frågade honom: "Herrn, er skicklighet i att fånga cikador är häpnadsväckande, hur uppnådde ni denna?" Mannen tittade upp och svarade: "Låt mig berätta. Den bästa perioden för att fånga cikador är i maj och juni. Om tidpunkten inte är lämplig ska man inte ha för bråttom utan vara tålmodig; när den rätta tiden kommer, tar du ut all den fördel du besitter och fångar så många cikador som möjligt, annars måste du vänta ett år till. När jag först började fånga cikador, var jag precis som alla andra. Jag misslyckades jämt. Senare beslöt jag mig för att träna mig själv. Jag placerade två små kulor ovanpå en bambupinne och höll pinnen utan att röra på kroppen för att balansera kulorna. Jag ägnade några månader åt detta och till slut kunde jag hålla kvar kulorna på pinnen. Efter det kunde jag för det mesta träffa rätt när jag fångade cikador. Senare bestämde jag mig för att lägga tre kulor på bambupinnen och tränade på att hålla kvar dem. När jag väl kunde balansera tre kulor på bambupinnen minskade mina missar ännu mer. Så jag bestämde mig för att lägga fem kulor på bambupinnen och tränade mig själv igen. När jag kunde göra det, blev infångandet lika lätt som att plocka upp något från marken för mig när jag fångade cikador; jag missar inte ett enda försök."

Konfucius förundrades: "Fantastiskt!"

Mannen fortsatte: "När jag försöker fånga en cikada, håller jag kroppen alldeles stilla. Jag håller ut mina armar som om jag höll mig fast i en gren. Oavsett hur stort universum än är, eller hur många saker jag har runt omkring mig, så ser jag ingenting förutom vingarna på cikadan jag tänker fånga. Jag rör varken mitt huvud eller min kropp och ingenting kan distrahera mig. Jag behåller mitt fokus på cikadan och ingenting annat kan förflytta min uppmärksamhet från cikadan. Hur kan man möjligtvis missa att fånga en cikada när man är i ett sådant tillstånd?"

Konfucius blev verkligen rörd. Han vände sig mot sina lärjungar och ropade: "När ni kan fokusera era sinnen på en enda sak och behålla det tillståndet, kan du verkligen uppnå mirakulösa prestationer. Den här äldre herren med puckelrygg har redan uppnått den nivån!"

Konfucius fortsatte: "Ingen av er går hungrig och ni har bra med kläder, men inser ni samtidigt den här principen? Man måste först göra sig av med alla dessa fasthållanden till anseende och makt, endast då kan man nå en sådan nivå."

Författarens efterord:

Att fånga cikador är bara en mans simpla bemödande. Taoisten lärde sig emellertid från denna alldagliga händelse och applicerade principerna bakom det till utövningen av Tao. Således skulle man kunna dra slutsatsen att Tao i grunden existerar överallt. Den äldre mannen i berättelsen stod alldeles stilla när han fångade cikador. Hans ögon fokuserade på cikadans vingar och såg ingenting annat. Det är just mannens absoluta fokus och den mentala elimineringen av alla störande moment runt omkring honom som gör att han kan fånga cikador. Det här är ett sätt att fånga cikador, samtidigt som det är ett sätt att lära sig Tao och kultivering. Principen kan också appliceras när människan försöker göra genombrott inom studier och forskning.

Engelsk version: http://www.pureinsight.org/node/6366