En person måste göra många olika val under loppet av sin livstid, valen som görs är olika från person till person, eftersom alla har sitt eget tänkesätt. Här nedan berättar jag om mina två val som Falun Dafa-kultiverare vad gäller ekonomisk vinning.
Jag började utöva Falun Dafa 1995 när jag studerade vid ett universitet. På den tiden studerade jag vid en stor läkarinstitut i Kina, där studenternas inskrivning betraktades som soldater i tjänst. Efter examen beslutade institutets ledningen vilka arbetsuppgifter studenterna skulle tilldelas. Studenterna själva hade inte något att säga om vart de skulle skickas att arbeta.
När jag skulle ta min examen, var många av mina skolkamrater upptagna med att försöka lobba eller muta och skapa relationer med institutets ledning, i hopp om att säkra ett bra jobb i storstäderna med goda levnadsförhållanden och lön. Ingen ville bli skickad till gräns- eller bergiga områden där förhållandena är dåliga. Några skolkamrater som tidigare var goda vänner, hamnade snart på kant med varandra och blev främlingar, i kampen för en bättre position. På den tiden behöll jag en tanke att allt sker naturligt. Jag blev tilldelad ett jobb i det karga Gobiöknen. Även om jag blev något frustrerad, var jag ganska lugn inuti. Men en händelse som inträffade efter det gav stora känslostormar i mitt hjärta.
Studentteamet, dit jag hörde, hade en oskriven regel: Andra studenter skulle donera lite pengar till de studenter som fick åka till gräns- eller svåra områden. Pengarna skulle sedan fördelas mellan studenterna på väg mot gräns- eller svåra områden. Flera av oss studenter fick 800 yuan vardera. Som Falun Gong-utövare trodde jag att jag inte skulle acceptera 800 yuan, så jag gjorde allt för att tacka nej, detta orsakade lite missförstånd bland mina gruppledare och skolkamrater. Jag hade inte för avsikt att bryta den oskrivna regeln, inte heller var jag beredd att kompromissa de goda relationerna jag på den tiden hade med andra människor. Jag ville inte heller påverka de andra eleverna som var på väg mot gränsområdena, så att de skulle känna sig mer oroliga i den redan svåra situationer. Efter övertalning av min gruppledare och studiekamrater accepterade jag 800 yuan för tillfället. När de vinkade av mig på flygplatsen, berättade en skolkamrat för mig med tårar i ögonen: ”Den och den (en annan skolkamrat, som skickades till gränsområdet) tyckte att det var en så liten summa pengar, varför är du så dum att du ville tacka nej till de pengar som gavs till dig? Var inte så här i framtiden, se till att tänka mer på dig själv.” Efter fem års vänskap via universitetsstudier, vägde det tungt i mitt hjärta att uppleva den omtanken som min klasskamrat hade för mig. Jag kramade om min klasskamrat och sade adjö.
Senare på sjukhuset dit jag skickades att arbeta på, såg jag en uigurisk man som grät i en korridor för att han inte ha tillräckligt med pengar för att betala för sin frus förlossning på sjukhuset, så jag gav honom 600 yuan, och donerade resterande 200 yuan till ett katastrofområde, som en engångs donation.
År 1999 när den onda KKP började sin förföljelse av Falun Dafa, ändrades min enkla och lugna liv totalt. Först var jag tvungen att lämna armén och förlorade mitt fasta jobb på sjukhuset, sedan dömdes jag olagligt och sattes bakom galler två gånger i 8 år, under den tiden var jag tvungen att ta ut skiljsmässa, efter att ha just gift mig. Andra gången när jag släpptes ut ur fängelset, hade jag svåra smärtor och sår över hela min kropp. Vid det laget var jag singel och nästan 40 år.
Utan något primärt läkarcertifikat, hittade jag ett tillfälligt jobb i ett litet privat sjukhus. Jag var ansvarig för underhållet av medicinsk utrustning, mat ingick inte och min månadslön var bara 800 yuan. En gång när en maskin var trasig, kunde jag inte hitta orsaken till problemet, även om jag gick igenom maskinen flera gånger, på grund av min ovana med maskinen. Så en ingenjör från Shanghai blev ombedd att komma och reparera den trasiga maskinen. Vi letade överallt men kunde inte hitta orsaken till problemet. Först vid tiotiden på kvällen hittade vi problemet. En videokabel var inte kopplad. Efter att vi hade åtgärdat problemet, sade ingenjören, ”Eftersom vi gjorde så stora ansträngningar och den långa tiden som vi tillbringade för att lösa problemet, bara för att sedan finna att felet var att videokabeln inte var kopplad. Hur kan vi rapportera detta till sjukhuset? I morgon när du rapporterar till sjukhuset, tala om för dem att vi ändrade en del, vi kan ta en kostnad på 20 000 yuan och jag kommer att ge dig 7000 yuan efter att jobbet är gjort.” Jag avböjde utan att tveka med ett ”Nej. ”
Efter kvällsmaten skickade jag ett kort meddelande till ingenjören: ”Jag kommer att rapportera till sjukhuset i morgon, och kommer att nämna ditt mödosamma arbete i dag och att jag borde enkelt ha kunnat identifierat felet första gången jag letade efter det. Men jag kommer inte orsaka mer skada för sjukhuset för min egen personliga vinnings skull.”
Det har gått nästan 19 år sedan jag började utöva Falun Dafa. Även om jag inte har gjort bra ifrån mig i många aspekter av min kultivering, och jag är fortfarande långt ifrån kraven i Dafa, är Fa rotad i mitt sinne, vilket gör att mina val är helt annorlunda från vanliga människors och att vara en god människa, så utövare jag vad jag förespråkar. När jag möter komplicerade, kaotiska fenomen i det kinesiska fastlandets medicinska kretsar, tänker jag ofta att en medicin kan bota allt: Det räcker att utöva Falun Gong, och kultivera ens karaktär enligt ”Sanning Godhet Tålamod”!
Engelsk version: http://www.pureinsight.org/node/6663
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...