En lektion från en kolibri

Minghui.org) När jag var i 20-årsåldern bodde jag i bergen i Topanga, Kalifornien. Jag hade en studio med takfönster. En dag flög en kolibri in och försökte sedan flyga ut genom takfönstret, genom att upprepade gånger flyga mot glaset. Jag insåg att den måste vara utmattad.

Jag tog en kvast, eftersom allt den behövde göra var att ta sig upp på kvasten och sedan kunde jag bära ut den. Men jag insåg att den var livrädd för kvasten och ännu mer desperat flög den gång på gång mot takfönstret. I ett kritiskt ögonblick, kanske på gränsen till utmattning, slutade kolibrin att vara desperat och svävade bara en stund och stirrade på kvasten. Sedan gjorde den något fantastiskt: av egen vilja flög den rakt in på kvastens borst med vingarna brett utspända. Den lilla fågeln fastnade i borsten, och jag kunde ta ut den och släppa den fri.

Vi lever i en osäker och farlig tid och vi sätts alla på prov. Vi kanske tror att vi vet hur vi ska befria oss själva, men det vi gör kanske inte fungerar. Processen kanske till och med gör oss utmattade, när vi fortsätter att använda våra mänskliga föreställningar och fasthållanden för att närma oss livets utmaningar. Som kultiverare av Dafa finns det kritiska ögonblick, kritiska tester och till och med tester där vi kan möta döden. Är dessa stunder något dåligt? Eller är de en bra sak?

En kritisk situation

Nu spolar vi fram 26 år i tiden. I dag är jag på sätt och vis den där kolibrin. På ytan lider jag av COVID, men i verkligheten vet jag att jag genomgår en allvarlig karmaeliminering. Jag låg i en sjukhussäng i Middletown i New York en kall vinternatt. Ensam och med smärta kämpade jag för att andas. Jag hade inte ätit på 14 dagar, jag var plågad av smärta. Jag kunde inte ens gå några steg till badrummet. Jag tänkte: “Är det verkligen så här? Är jag på väg att dö? Det här kan inte vara rätt.”

När jag ställdes inför möjligheten att dö, kände jag som utövare att detta också var ett test på om jag verkligen kultiverade. Vad är testet på om vi utövare verkligen kultiverar? För mig är det att göra valet att kultivera med ett starkt huvudmedvetande och med hjärtat – att inte bara göra det rutinmässigt. Det är att välja att uthärda, lida, ta på sig ansvar och göra de tre sakerna med ett starkt huvudmedvetande och fullständig osjälviskhet. Ville jag verkligen leva? Hade jag fortfarande vad som krävs för att verkligen kultivera? Ville jag verkligen medvetet lida, uthärda svårigheter, vara flitig och göra alla de saker som en Dafa-lärjunge bör göra, medvetet och från hjärtat? Vi har alla diskuterat dödstestet, men hur är det med testet av livet och sann kultivering? När jag låg där och såg döden i vitögat prövades jag i mitt innersta. Det var som om döden frågade mig: “Har du fortfarande hjärtat att verkligen kultivera och göra de tre sakerna medvetet, samvetsgrant och helhjärtat?”.

Ackumulerade känslor, föreställningar och karma

Låt oss gå tillbaka till 2019. Vid den tidpunkten hade jag fastnat. Jag var riktigt fast. Sakta hade känslor och fasthållande till familjen fått prioritet före kultiveringen. Jag var upptagen med att uppfostra mina två tonårssöner och driva ett eget företag. Jag gick igenom kultiveringen rutinmässigt och hade förlorat mitt ursprungliga hjärta att kultivera. Med tiden, medan jag uppfostrade mina söner och satte familjen och känslor först, skedde en stadig och subtil ackumulering av karma, fasthållanden, känslor och föreställningar, som hindrade mig från att verkligen, sant kultivera såsom jag hade gjort flera år tidigare, sedan 1998. Jag visste att jag hade fastnat, och jag visste att det började bli kritiskt och till och med mycket kritiskt. Så en kväll bad jag Mästaren om hjälp, att hjälpa mig att göra genombrott så att jag verkligen kunde kultivera igen med ett starkt huvudmedvetande och utifrån hjärtat.

Inte långt efter att ha bett om hjälp, från 2019 till nu, gick jag igenom minst ett dussintal allvarliga tester. Varje test var smärtsamt och mentalt slitsamt, men de var en del av en process för att ta bort karma, fasthållanden, känslor och för att väcka mig i mitt innersta. Varje test var som en precis kombination av käppvarningsslag och avlägsnande av karma. Detta senaste test för att hantera karmaeliminering, i form av COVID, var inte det mest smärtsamma testet, men det var kanske det allvarligaste i termer av liv och död, och det fick mig att se om jag verkligen kultiverade.

Vändpunkten

Vändpunkten kom när jag fattade ett inre beslut att verkligen kultivera igen med ett starkt huvudmedvetande och från hjärtat. Jag fattade ett djupt inre beslut att välja livet, att välja sann kultivering. Detta beslut var att medvetet välja att lida, uthärda svårigheter, ta ansvar, göra de tre sakerna medvetet och från hjärtat. Så i sjukhussängen började jag göra övningarna, lyssna på mästare Lis (Falun Dafas grundare) föreläsningar med öppet hjärta och sända upprätta tankar varje timme. Efter att jag hade fattat detta inre beslut gick jag från att inte kunna gå till toaletten, till att nästa dag kunna köra 12 timmar till North Carolina. Och dagen efter det kunde jag gå en hel mil medan jag lyssnade på Fa. Sjukhusmiljön hade inte varit bra för mig, men syret och droppvätskorna hjälpte mig att köpa lite tid – tid att fatta några djupa inre beslut. Jag var som kolibrin: det var dags att släppa taget i det kritiska ögonblicket och lita på något större och ge mig själv helt och hållet åt det.

Det är bra att ta bort karma

”Saker som ni träffar på under kultiveringen, vare sig det är bra eller dåligt så är de alla bra saker, för de händer bara för att ni kultiverar.” (”Hälsningar till alla Dafa-lärjungar som deltar vid Chicagos Fa-konferens!” 25 juni 2006)

Under den här processen av karmaeliminering och käppvarningar, som jag nyligen genomgått, gick jag ner 11 kilo, vilket gör att jag kan undervisa mer effektivt när jag har idrottslektioner och andra klasser, eftersom jag är lättare och har mer energi. Jag hoppar inte längre över att sända upprätta tankar. En annan utövare och jag vaknar klockan 4:50 på morgonen för att sända upprätta tankar och göra övningarna. Mitt hjärta är mer öppet när jag studerar Fa. Under 24 års kultivering har min sittställning i full lotus varit liten och låg. Efter denna karmaeliminering kan jag dra upp benen hela vägen när jag mediterar.

Jag erkänner det: Jag behövde lite hjälp för att ta mig igenom denna karmaeliminering, och sjukhuset gav syrgas och vätska för att ge mig lite styrka och köpa mig lite tid. Men i slutändan vet vi att vitaminer och modern medicin inte kan röra karman på djupare nivåer, och karman kommer att dyka upp igen och igen om den inte i grunden elimineras i djupare dimensioner med vår kultiverade högre energi. Det enda sättet att göra det är att verkligen kultivera med ett starkt huvudmedvetande och ett osjälviskt hjärta.

Stöd

Det är viktigt att vi stöder varandra i dessa kritiska tider. Jag märkte att vissa utövare var väldigt rädda för COVID-viruset och verkade hålla sig borta från utövare som visade symptom. Två utövare, som hade stor medkänsla, verkade dock inte vara rädda för viruset. De kom till mitt rum för att skicka upprätta tankar om och om igen och för att recitera Fa.

Under mitt samspel med dessa två utövare insåg jag att mitt huvudmedvetande och hjärta att kultivera var svagt. Deras närvaro, stöd och inflytande var till stor hjälp. De hjälpte till att väcka ett starkare huvudmedvetande i mig, som spelade en avgörande roll för att jag skulle klara av testet, när jag var ensam på sjukhuset.

Några utövare som inte ens kände mig kom till sjukhuset för att sända upprätta tankar. Utövare från en annan delstat sände också upprätta tankar för mig och skickade till och med paket med mat och dryck. Andra utövare lämnade mat vid min dörr. En del ringde mig på telefon för att studera Fa och gav mig uppmuntrande ord och råd. Min mamma, som inte utövar, och är 80 år gammal och inte kan gå utan rullator, flög till New York och tog sedan en taxi för att hämta mig från sjukhuset. Vi körde sedan 12 timmar tillbaka till hennes hem så att hon kunde ta hand om mig. Att hjälpa, stödja och tänka på andra är en så kraftfull och viktig princip, som kan vara avgörande för den personens liv, särskilt i kritiska ögonblick.

Jag vill tacka Mästaren för att han stannat kvar hos denna mycket envisa utövare och hjälpt mig att vakna upp, även om det har tagit test efter test efter test och käppvarning efter käppvarning. Även när jag försökt göra saker och ting på mitt sätt, om och om och om igen, som kolibrin, och måste nå en kritisk punkt innan jag kan vakna upp och ta den gudomliga vägen.