En gång i veckan gör jag Falun Gong-övningarna på en gräsmatta mitt i staden där jag bor. Det är skönt att kunna stå utomhus och det ger också förbipasserande möjlighet att se de harmoniska rörelserna.
Idag när jag gjorde den andra övningen, öppnade jag ögonen en kort stund och såg tre pojkar i 14-årsåldern komma rakt mot mig en bit bort. Jag blundade igen och tänkte att de nog skulle ge sig till känna om de var nyfikna. När de var nära började de kasta saker mot mig och sedan sprang de snabbt förbi. Jag hörde stenar falla till marken i närheten, men ingen träffade mig. Efter en stund kastade de på nytt stenar mot mig, denna gång bakifrån. Inte heller nu var det någon som träffade mig. Under hela tiden behöll jag mitt lugn och övade vidare som om ingenting hade hänt.
När det gått ytterligare en stund hörde jag dem komma sakta mot mig och när de var alldeles intill mig öppnade jag ögonen, log mot dem och frågade: ”Ni undrar säkert vad jag håller på med?” I deras ögon kunde jag se både skuld och nyfikenhet. Jag berättade att jag höll på med Falun Gong och att det räknas som en qigong- eller kultiveringsmetod. De förstod snart att jag varken var rädd, arg eller tänkte komma med förmaningar.
”Kan du sluta öva när du vill, även om någon kastar saker på dig?”, undrade en av pojkarna. De var tydligen överraskade och imponerade över att jag kunde behålla lugnet och fortsätta att öva, trots att de flera gånger försökte skrämma och reta upp mig. Jag förklarade att det går bra att avbryta övningarna om man vill, men att jag genom att utöva har mycket lättare att behålla mitt lugn och att jag genom kultiveringen rensar sinnet från dåliga tankar och känslor. De ställde flera frågor om både Falun Gong och min inställning till olika saker. Jag berättade för dem om Falun Gong, om förföljelsen som pågår i Kina och om mina erfarenheter av kultivering.
De var fortfarande nyfikna och jag erbjöd mig att visa dem övningarna. Alla tre var fullt koncentrerade och gjorde rörelserna till den första övningen efter bästa förmåga. Innan de gick därifrån frågade de om jag skulle stå och öva på samma plats fler gånger och jag svarade att de var välkomna tillbaka nästa vecka om de ville öva tillsammans med mig. Därefter tog de glatt farväl och gick iväg.
Det är en fantastisk upplevelse att se tre bråkstakar som för en stund sedan kastat stenar mot mig, förvandlas till tre fina och nyfikna pojkar på ett ögonblick. De upptäckte något som förändrade dem efter att de misslyckades med att locka fram min rädsla eller ilska. Jag fick också tillfälle att begrunda kraften hos den fantastiska kultiveringsmetoden som jag utövar.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.