Hur det kinesiska kommunistpartiet kränker trosfriheten i ateismens namn - Del 4

…Jag kommer i den här artikeln att belysa frågan ur ett brett perspektiv. Jag avser att lösgöra de ideologiska bojorna som kkp, genom att förespråka teorin om ateism som den absoluta sanningen, har tvingat på det kinesiska folket. Låt oss se tillbaka på hur Jiang Zemins regim och kkp har utnyttjat teorin om ateism för att under lång tid svartmåla och förtala Falun Gong, till den grad att deras lögner har bildat ett täcke över både himmel och jord. Det är min förhoppning att artikeln kommer att hjälpa de som inte tror på Gud(ar) att betrakta frågan med en tolerant och vidsynt inställning och förespråka trosfrihet åt alla.

3.2 Har universum en gräns?

Ateism har en mycket större bevisbörda än teism. Varför påstår jag det? Om teismen vill bevisa att ateismen har fel, behöver den bara hitta ett bevis på motsatsen till vad den hävdar. Det vill säga att den behöver hitta bevis för existensen av en gud i det vidsträckta universum. Det skulle i så fall stå klart att ateismen haft fel. Om ateismen försöker bevisa att teismen har fel blir det genast svårare. Den skulle behöva visa att det inte finns någon gud alls i något av alla universum. Först då skulle ateismen kunna bevisa att teismen haft fel. Därför blir ateisterna mer oroliga än teisterna så snart en ny vetenskaplig upptäckt görs eftersom de behöver motbevisa alla indikationer hos upptäckten på att det existerar en gud, för att kunna hålla kvar vid ateismen. Teismen däremot, känner inget behov av mänsklig vetenskap för att bevisa något.

Det finns en grundläggande fråga beträffande ateismen. Har universum en gräns? De flesta ateister anser inte att det finns en gräns. Om de erkänner att det kan finnas en gräns måste de också fråga sig vad som finns bortom den gränsen. Finns där ännu ett universum? Då borde det också räknas in i universum. Därför kanske det inte finns någon gräns. Ett problem visar sig då. Ateisten måste söka igenom samtliga dimensioner i universum och bevisa att det inte finns någon gud. Bara på det viset kan ateismen motbevisa teismen. Om de antar att universum inte har någon gräns, hur skulle det då vara möjligt att söka igenom alla dimensionerna? Hur de i så fall genomför undersökningen och vilken metod de använder, är helt beroende av vilken nivå vetenskapen har nått vid den tidpunkten! I takt med att vetenskapen utvecklas, tas nya metoder fram och förfinas hela tiden. Skulle inte det i så fall betyda att de behöver genomföra nya undersökningar så snart vetenskapen utvecklas?

Detta har blivit en ateistisk paradox. En del ateister föreslog senare att universum skulle kunna ha en kant. Stephen Hawking, en berömd engelsk teoretisk fysiker, lade fram en hypotes som kombinerade den allmänna relativitetsteorin med kvantmekaniken, för att analysera en extremt förenklad bild av universum. Baserat på den teorin kom han till slutsatsen att universum har en kant men ingen gräns. Det är som en boll. Denna teori har utvidgats till att påstå att det inte fanns någon början på universum. Med det synsättet fanns det alltså inget livets ursprung och därmed inget behov av en guds existens.

Professor Hawkings teori är bara en av de oräkneliga hypoteser som berör universums födelse. Han skrev också en populärvetenskaplig bok med titeln “A Brief History of Time”, som beskrev hans syn på universum. År 2002 när professor Hawking var på besök i Peking, träffade han Jiang Zemin. Kinesiska medier gav honom massor med publicitet. Professor Hawkings strikta ateistiska synsätt ligger helt i linje med kkp:s ideologi, så Kina fick "Hawking-mani".

Professor Hawking beskrivs av många som ett vetenskapligt geni. Faktum är dock att det existerar många teorier om universums ursprung. Hawkings teori är bara en hypotes. Under "Hawking-manin" misstog en del hans teori för en definitiv vetenskaplig slutsats, som om hans teorier om “universum har en kant" och "icke-existensen av en gud" hade bevisats. Professor Hawking sade att han, även om han upptäckt hur universum började, var tvungen att erkänna att han ”fortfarande inte hade en aning om varför det började” “Varför det började” var den fråga som Newton, Einstein och flera andra vetenskapsmän funderade över och misslyckades med att besvara. Människor har benämnt det en ”himmelsk fråga”, det vill säga att den överstiger människans kapacitet och förmåga att förstå.

På senare tid har big-bang-teorin blivit föremål för intensiv forskning. Det påstås att vetenskapsmän har nått en punkt, tre sekunder före big-bang. Innebär det att allting är klart efter att man har studerat dessa tre sekunder? Kanske upptäcker vi ett ännu större universum. Enligt Buddha-skolornas synsätt har universum, före big-bang, redan existerat ett antal gånger. Det universum som dagens människor studerar är bara ett mycket litet universum. Det finns oräkneliga universum som vårt. Många små universum hänger samman till ett större universum, lager på lager. Det finns också olika kombinationer av horisontella lager. Hela det väldiga himlavalvet är oerhört stort och dess komplexitet är bortom vår föreställningsförmåga. Universum inom ett specifikt lager har sina egna principer för rörelser och universum inom varje lager har sina egna livsformer.

Vi känner alla till uttrycket “himmel”. Var finns då himlen? Om vi tittar upp mot den blå skyn, är det då inte himlen? Ur människans perspektiv är månen uppe i himlen. Om man däremot tittar ner mot jorden från månen är väl jorden i himlen? Följaktligen är himlen som människor talar om, fortfarande jorden. Buddha-skolan hävdar att den verkliga “himlen” finns i mikrokosmos. Molekylsystemet utgör bara ett lager av himlen, atomer är ett annat lager och elektroner är ytterligare ett. Ju mer mikrokosmiska partiklarna är, desto större är just den världen.

Ur det perspektivet är människans forskning avseende universum relativt obetydlig.
Intressant nog har modellerna av universum, som de idag ses av de vetenskapsmän som utforskar universums hemligheter, vissa likheter med Buddha-skolans förståelse. Inte undra på att en del vill studera den mystiska orientaliska kulturen för att få inspiration i utforskandet av universum.

“Skulle ni tro mig om jag påstod att det finns en annan ’du’ som läser den här artikeln, samtidigt som du läser den nu? Att den ‘du’ som inte är du, också bor på en planet som heter Jorden, där det finns berg, moln, åkermark och städer. Solsystemet som den Jorden ligger i, har också ytterligare åtta planeter. Den personen bor i precis samma miljö som du. Kanske slutar han eller hon läsa den här artikeln strax före du själv.”

Detta är inte vidskepelse. Det publicerades i samband med en diskussion om multipla universum i nummer 7 av "Scientific American" år 2003.

Artikeln hävdade också att vi nu bevisat existensen av flera andra abstrakta koncept som en gång tillhörde metafysiken, till exempel att Jorden är rund, existensen av osynliga elektromagnetiska vågor, att tiden är relativ, den krökta rymden, svarta hål etcetera. Alla dessa har redan inkluderats i den traditionella fysiken. Under de här åren har konceptet med multipla universum också dykt upp på samma lista.

Det amerikanska vetenskapliga samfundet har inte protesterat mot denna slags forskning, kallat det för vidskeplighet i politiska syften. Kkp har emellertid gjort det. Kkp har gått i precis motsatt riktning jämfört med USA.

3.3 Kan vi använda vårt mänskliga tänkesätt för att bedöma gudars agerande?

När religiösa utövare säger ”Gud är allsmäktig”, höjer ateisterna på ögonbrynen och tänker: ”Kan en allsmäktig Gud skapa en sten som inte går att rubba?”

Den ryske ateistiske vetenskapsmannen som vi nämnde inledningsvis, hade en liknande tanke. Om Gud existerar, varför visar han inte sina gudomliga krafter? Be Gud demonstrera sina krafter för oss! Har inte gudarna storartade förmågor? Varför inte dela ut straff om det finns fog för det? Jag förolämpade dig, så jag förtjänar ett straff! Varför fungerar det inte på det viset?

Det finns även en del ateister som tycker om att studera skrifterna. De försöker lista ut vad orden och uttrycken betyder. De letar tills de hittar något som verkar motsägelsefullt, roas av det orimliga hos den specifika motsägelsen och dömer ut alltihop som värdelöst. Därefter fäller de nedsättande kommentarer och gör narr av guden eller buddhan.

Dessa ateister förgiftas av sin egen arrogans. De är övertygade om att teisterna, när de ställs inför denna ”obestridliga” logik, ska känna sig generade och komma på bättre tankar. Det som emellertid förbryllar ateisterna, är att tron på gudomliga väsen fortfarande existerar, trots den sekellånga argumentationen mot teistisk tro. För de som är övertygade, ter sig kritiken från dessa ateistiska ”förståsigpåare” ologisk och är utan betydelse.

I själva verket är ateismen inte logisk. Att använda sig av mänskligt resonemang beträffande gudar är ett hån mot dem. Bland teisterna är denna ”logik” ologisk.

Som herre över allt, kan människan tillverka massor av “robotar”. Tänk om det i robotarnas värld en dag uppstod en diskussion om huruvida det existerade människor. Robotarna som inte trodde på att människor existerade skulle säga: ”Jag ber människorna att visa sig. Varför har de inte visat sig?” Oavsett hur robotar tvistar med varandra, oavsett hur de som inte tror på människors existens utmanar och förlöjligar de robotar som tror att människor finns, inser vi alla att robotar i själva verket är skapade och tillverkade av människor. Robotar kan måhända förstå skruvar och muttrar som de består av och de kanske kan tillverka nya robotar, men de kommer inte att verkligen förstå varför robotar existerar.

Vi skulle faktiskt kunna hävda att sambandet mellan människor och gudomliga väsen har stora likheter med sambandet mellan robotar och människor, i fråga om skapandet av liv. Om människor vill kunna förstå saker som har med gudar att göra, måste de försöka se sig i en guds position.

Fortsättning följer…

För Del 1, se: http://se.clearharmony.net/articles/200505/14379.html
För Del 2, se: http://se.clearharmony.net/articles/200505/14403.html
För Del 3, se: http://se.clearharmony.net/articles/200505/14473.html