En diskussion om varenda tanke och vårt tänkande

När en medutövare förföljs hör vi ofta sådana kommentarer som “Han har starka upprätta tankar. Hur kommer det sig att detta händer honom?” Eller andra skulle ställa frågan: ”Varför går han igenom en sådan incident?” Inom kort sprids dessa sorters yttranden vida omkring och cirkulerar under en ganska lång tid. Några utövare tänker: ”De som flitigt gör framsteg kommer att möta missöden”, eller ”Att flitigt göra framsteg är lika med att möta ett missöde.” Enligt mig, när medutövare förföljs, borde vi inte kommentera det bakom deras ryggar. Förutom att sända upprätta tankar för att rädda dem, måste vi som en kropp reflektera över oss själva och söka inåt.

När våra medutövare förföljs, tvingar vi på dem våra egna fasthållanden? Till exempel, när någon som verkar ha starka upprätta tankar, förföljs, kan vi börja tvivla och tänka tvärtom i stället: ”Säger de inte att hon/han har starka upprätta tankar? Han/hon har definitivt något kryphål!” På det här sättet erkänner vi omedvetet förföljelsen, därmed upprätthåller det och hjälper ondskan. Vanligtvis ser vi koordinatorn eller utövaren som leder en materialproduktionsplats för sanningsklargörande material som en utomordentlig person eller någon som kultiverar väl och har bättre xinxing än andra utövare. I själva verket är vi alla delar av en organisk kropp, och Dafa ger var och en av oss olika former av visdom och kapaciteter så att alla kan vara ansvariga för olika plikter. Vi må ha olika positioner men varje person är oumbärlig. Som Läraren säger det i hans kommentar till en lärjunges artikel: "Do Not Differentiate Between Fa-Rectification Projects; 'A Great Way Has No Form' But Exists As a Whole (With Master's Comments),"

"Different approaches are in fact the all-encompassing way in which roles are dynamically distributed in the operations of the Fa, and the Fa-power is a reflection of the one body."

Hur väl en medutövare kultiverar eller hur starka hans eller hennes upprätta tankar är, bestäms inte utifrån våra tomma ord. Inte heller representeras det av hans eller hennes Dafa-arbete, då upprätta tankar och upprätta handlingar står i inbördes förhållande och är beroende av varandra. Självklart går vi inte till det andra extrema genom att säga att från och med nu erkänner vi inte det som är bra hos den medutövaren eller vi hjälper inte den personen att hitta orsaken till hans eller hennes missöde. Nyckelfrågan är huruvida våra hjärtan är berörda och hur våra hjärtan påverkas. Vem som än kultiverar väl gör väl i Dafa. ”Jämför studerandet jämför kultiverandet” (”Verklig kultivering” från Hong Yin). Vi borde lära oss utifrån Fa och inte lära oss från någon utövare. När vi ser andra utövare kultivera väl, borde vi försöka att hitta våra egna kryphål till att förbättra oss i kultiveringen. Det är vad som behövs.

Tillsammans med medutövare är vi ömsesidigt harmonierade. När vi ser någons tillkortakommande borde vi godhjärtat och konstruktivt peka ut dem för honom eller henne för att hjälpa till att råda bot på situationen. Vi måste inte överdriva andras tillkortakommanden och förstärka det vilket ondskan utnyttjar. Speciellt för medutövare som förföljs borde vi ha en sådan attityd. Annars kommer under förföljelsen våra medutövare inte bara att behöva se på sina egna fasthållanden för att förneka förföljelsen, utan kommer också att försöka avlägsna de hinder som vi oavsiktligt sätter upp.

Kom ihåg att “materia och ande är av en och samma natur” (Zhuan Falun). Vår varje tanke främjar riktningen i vilken någonting vill utvecklas. Det kan inte sägas att den senaste interneringen av så många Dafa-utövare genom ondskan har ingenting med att göra med våra tankar och vad vi tänker. Ofta hör vi någonting som detta: ”Hur kommer det sig att utövare är si och så i interneringscenter?” och ”Vad kan han göra? Under sådana ondskefulla förhållanden, det sättet han uppträder på är redan inte alltför dåligt.” Det låter som om vi erbjuder sympati till de internerade medutövarna. Men uppväger inte den sortens tanke styrkan av den fängslade utövarens anti-förföljelse ansträngningar? Är inte det att förstärka det ondskefulla fältet? Om alltför många av oss har denna sorts tanke, undertrycker inte det utövaren till att bli förföljd? Då använder ondskan detta som en ursäkt att förvärra och utvidga förföljelsen.

När vi hör om utövare som är i en instabil situation, börjar några av oss kommentera detta och det i stället för att sända upprätta tankar för att skingra ondskans försök att skada utövaren eller att hjälpa medutövare höja sig snabbt i Fa så att göra så att ondskans försök misslyckas. Vi tar till samma trångsynta attityd gentemot de som har gått vilse eller slutat att kultivera på grund av olika skäl. Efter några försök att övertala dem att återta kultiveringen med lite resultat, ger vi upp om dem och har inte upprätta tankar som starkt tror på deras återvändo till Fa. När vi inte åstadkommer mycket i klargörandet av sanningen om Falun Gong till folk, tenderar vi att tänka att de är bortom räddning och betraktar inte ifall våra ord var till graden, på en alltför hög nivå, eller påverkats av andra faktorer. Alla dessa handlingar, avsiktligt som oavsiktligt, erkänner förföljelsen, och orsaker sålunda svårigheter för andra och oss själva.

Läraren säger i "Teaching the Fa in San Francisco, 2005":

"No matter what happens, nobody should be affected inside. Each student should think only of giving help as a Dafa disciple as he's able, and there is nothing to get worked up about. Even if you can't help that person you should still face this issue with righteous thoughts. Continue to do whatever you are supposed to. Don't become attached to it by looking at it in a human way, don't make these problems worse in your minds, look very righteously at how it relates to everything else and don't think of it as being very important, and be very calm. The old forces will then lose interest, thinking, 'These people aren't moved. If none of them are moved, what is the point?'"

Dafa-lärjungar är

"..gyllene ljus i människovärlden, hoppet för världens människor, Fa-lärjungar som hjälper Mästaren, och framtida Fa-kungar."(Lärarens Gratulationsmeddelande, nyårsdagen 2006)

Vi har ett visst ansvar. Om våra icke upprätta tankar kunde skada Dafa, göra så att medutövare att bli förföljda eller blockera manniskor från räddning, skulle verkliga effekten från våra försummelser i dagliga livet kunna orsaka våra hjärtan mycket sorg och ånger! Kultivering är en allvarlig sak. Vi kan inte endast titta på andra utan försumma vår egen kultivering. Vi borde inte tänka utan att hålla andra och alla levande varelser i våra sinnen. Om vi verkligen vill rena våra egna tankar och vårt tänkande måste vi bedöma våra tankar baserat på Fa. Vi borde fråga oss själva, var kommer den där tanken ifrån? Vilken sorts effekt kommer den att orsaka? På detta sätt kan vi städa upp vilken som helst förvrängd logik som planterats i våra tankar av de gamla krafterna. Vi måste göra saker med öppenhet och värdighet i ett brett perspektiv enligt Lärarens krav. Vi måste agera och prata förenligt och göra vad en Dafa-lärjunge ska göra.

Ovan är endast min personliga förståelse. Om någonting inte är helt korrekt, var god och korrigera mig. Tack.

Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2006/1/22/119047.html
Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/2/19/70086.html