Mina tankar om "Jag också"

Flera Falun Gong-utövare träffades för att dela med sig av sina erfarenheter i kultivering. Utövare A sa, "Jag har inte varit flitig på sistone. När jag övar den sittande meditationen somnar jag ofta till". Utövare B fortsatte, "Det gör jag också. Jag somnar till och med när jag sänder upprätta tankar i tio minuter" Utövare C upprepade, "Det gör jag också. Jag somnar inte bara när jag gör övningarna. Jag sover till och med när jag läser Falun Gongs skrifter. Jag tänker att det är okey om jag sover en stund. Jag gör det bara i en eller två dagar. Det är inte så illa."

Vissa utövare slappar inte bara i deras Fa studier (studierna av Falun Gongs skrifter) och övningar, de slappnar även av när de medverkar i aktiviteter för att exponera förföljelsen och dela ut material. De säger att de har inte gjort väl ifrån sig de senaste dagarna, såsom att de inte har tagit material med sig pga att de är på en affärsresa. Därför, när utövare är tillsammans och en säger att han har blivit slapp gällande något så fortsätter andra utövare: "Det har jag också. Jag har inte varit flitig på att dela ut material heller." Det finns alltid människor som upprepar:" Jag också". Att göra så får de utövarna som upprepar det de andra säger att känna sig lättade och förlåta sig själva. De känner att det finns andra som är som dem. Det är inte bara de som upplever denna störning.

Det finns alltid de som gör dettta. De lever genom denna sorts själv-förlåtelse och bekvämlighetssökande, dag efter dag och år efter år. Om man vill kultivera väl måste man vara flitig på vägen till gudom. Man måste bryta igenom föreställningen "Jag också".

Fa-upprätande processen avancerar snabbt. Universum expanderar non-stop. Såsom soluppgång och solnedgång och de fyra årstiderna flyger tiden och väntar inte på oss. Nyligen har Mästaren sagt i artikeln "Ju närmare slutet, desto flitigare borde ni vara",

"Faktiskt, om ni tänker efter så vågade kultiverarna förr i tiden inte släppa efter en enda sekund, och det var när det tog ett helt liv att fullborda resan. Så hur kan Dafa-lärjungar, som ska uppnå Guowei för en varelse som räddas av Dafa och som har den behändigaste kultiveringsvägen, låta bli att vara ännu flitigare när de ges denna den mest hedrande äran av Fa-bekräftande kultivering under en kort kultiveringsperiod som är över på ett ögonblick?"

Som kultiverare som färdas på vägen till gudom och som Fa-upprätandeperiodens Dafa-lärjungar behöver vi slutföra de mest heliga plikterna i en väldigt kort livstid, plikter som normalt tog föregående kultiverare flera livstider att slutföra. Tiden vi har givits är mycket värdefull. Tiden som givits vår kultivering i sig är "värdefull bortom mätning". Dessutom slutade många kultivera efter att förföljelsen startade. Vissa erhöll Fa väldigt sent. Förutom tidsförseningen skapad av den onda förföljelsen har de flesta utövarna bara sju eller åtta år på sig att kultivera. Vissa har ännu kortare tid – fem till sex år kvar att kultivera. Om vi ska slutföra vår väg till gudom på sju till åtta år eller fem till sex år – räkna själv – är inte tiden värdefull? Om vi tror vi kan slösa bort våran tid genom att säga "Jag också" och "jag också" har vi verkligen ingen tid att förlora.

Det finns ett talesätt "Tiden och tidvattnet väntar inte på någon människa" och "Svunnen tid står ej att finna". De gångna tusentals åren har även vanliga människor vetat om tidens värde. De vet att "Dagens uppgift skall slutföras idag". Vi är utövare och vi är extraordinära varelser. Vi är varelser som färdas på vägen till gudom. Vi skall slutföra denna strålande och heliga plikt under vår begränsade livstid där vi kanske endast kan ägna tio till tjugo år. Vi borde känna till tidens värde. Vi borde från början veta att tiden är "oändligt värdefull". Orden "Jag också" när de syftar på flitighet betyder inte att det är rätt att inte vara flitig. Vi behöver vara flitiga medan vi färdas på vägen till gudom, ända tills vi når fullbordan.

Engelsk version: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2006/5/28/73830.html