Dajiyuan, mycket bra!

Förra veckan delade jag ut tidningen The Epoch Times (Dajiyuan) artikelserie, "Nio kommentarer om kommunistpartiet", till kinesiska turistgrupper vid statshuset i Stockholm. Det är många turister så här års vid statshuset och eftersom jag bor i området och bara kan ta cykeln dit de dagar jag är ledig från jobbet, tänkte jag att det kanske passade bra.

Det var enklast att ge de besökande kineserna de "Nio kommentarerna" när de hade gått en rundtur på statshuset och sedan skulle lämna platsen. Därför satt jag mig vid utgången vid statshusets baksida med en korg och delade ut tidningen till de kineser som ville ha den innan de steg på bussen och det visade sig att det ibland var ganska många! Jag insåg även att det kom turister på besök som var högt uppsatta i Kina och som fördes dit av anställda från den kinesiska ambassaden och dessa anställda och även de kinesiska guiderna fick lite huvudbry i mötet med mig. I dessa fall försökte jag göra det så smidigt som möjligt för alla inblandade. Antingen ville guiden själv en tidning först och berättade sedan för turistgruppen om mig och tidningen, eller så lät de turisterna möta mig själva och bedöma om de ville ta emot den.

Den andra dagen kom en av "guiderna", en kinesisk man i min ålder, fram till mig. Han var från Peking men bodde i Stockholm och talade artigt på engelska med mig om det material som jag delade ut och undrade lite om hur ofta jag delade ut det vid statshuset. Jag sade att jag gjorde det under min lediga tid. Mannen sade att han hade läst de "Nio kommentarerna" och tyckte att det var lite väl aggressiva och jag svarade att de bara förklarade fakta om det kinesiska kommunistpartiet som faktiskt i sig själv är just väldigt aggressivt. Mannen avslutade så småningom samtalet med att han gärna kunde tänka sig att tala mer med mig om innehållet i tidningen om vi träffade på varandra vid statshuset igen. Lite professionellt undrade han slutligen vad jag hette. Eftersom det inte är en hemlighet svarade jag med mitt förnamn. Förmiddagen efter, strax innan jag på nytt skulle åka till statshuset för att dela ut tidningar, var det konstigt nog någon okänd röst som som ropade mitt förnamn högt två gånger utanför min bostad. Jag insåg omedelbart att det här är en hälsning från den kinesiska ambassaden eftersom det inte står mitt namn på dörren och eftersom ingen i min bekanskapskrets först skulle ropa mitt namn högt utanför dörren när de kom för att hälsa på. Personen/personerna visste att jag var hemma och ville skrämma mig lite extra genom att ringa på och skaka i dörrhandtaget innan de gick. Jag blev inte rädd, utan åkte som vanligt till statshuset samma dag och tänkte på Mästaren senaste dikt Att hjälpa världen

Klargör sanningen,
och fördriv ruttna andar
Sprid Nio kommentarer vida omkring
och det ondskefulla partiet bleknar bort
Med upprätta tankar
rädda världens människor
Jag kan bara inte tro att deras samveten
är oåterkalleligen förlorade

De kinesiska turisterna själva reagerade olika. Ibland var de nyfikna och tog gärna tidningen, ibland bara log de vänligt och skakade på huvudet, de fanns även de som med sin knackiga engelska utropade "Dajiyuan, very good!" så jag tänkte att det nog är bra att jag fortsätter att dela ut de nio kommentarerna på min lediga tid.

Detta är min nuvarande förståelse så vänligen peka ut där jag brister.