Den utmärkta mannen och den oädla

”Den utmärkta” är en term som användes för länge sedan. Konfucius lade till väldigt meningsfulla definitioner till termen samtidigt som han klart och kortfattat förklarade dess innebörd. Enligt Konfucius modell så är den utmärkta mannen en med mycket bra karaktär.

Konfucius sade, ”Den utmärkta mannen jobbar hårt för Tao istället för sin egen levnad. Bönderna kanske lider från hunger men för de som söker Tao så kommer deras mat och inkomst från det de lärt sig. Den utmärkta bryr sig mer om att den stora Tao skall spridas än om sitt eget välbehag.”

”Den utmärkta söker inte efter att tillfredställa sina begär eller söker ett bekvämt liv. Istället arbetar han hårt, väljer sina ord med omsorg och söker efter dygdiga och talangfulla människor som kan peka ut hans misstag. De som känner honom säger att han flitigt söker kunskap.”

”Den utmärkta anser att en god moral är ett fundament, han följer bra etikett i sitt praktiserande av det, nyttjar blygsamma ord för att beskriva det och använder all sin mentala och fysiska styrka för att uppnå det. Detta är en utmärkt människa.”

”Den utmärkta människan är olycklig över begränsningarna i hans förmågor. Han söker efter att vara oupptäckt.” ”Den utmärkta kommer inte att rekomendera eller befordra någon endast på grund av hans ord, inte heller kommer han att ignorera någons ord endast på grund av dennes uppförande.”

”Det finns tre saker som den utmärkta aktar sig för. I sin ungdom, då hans psykiska krafter inte är stabila, skyddar han sig från lust. När han är stark och hans psykiska krafter är fulla av energi skyddar han sig emot gräl. När han är gammal och de fysiska krafterna har förtvinat så skyddar han sig emot girighet.”

”Den utmärkta mannen hyser vördnad för tre saker: Han hyser vördnad för himlens lagar. Han hyser vördnad för stora människor. Han hyser vördnad för helgonen. Den oädla människan känner inte till himlens föreskrifter och hyser därför ingen vördnad för dem. Han är respeklös emot större människor och förnedrar helgonens ord.”

”Den utmärkta människan har nio ämnen som han beaktar som tänkvärda. När det gäller ögonen är han angelägen om att se klart. Angående öronen är han angelägen om att höra tydligt. När det gäller ansiktet vill han se godhjärtad ut. Med sitt tal är han noga med att det är ärligt. I de affärer han gör ser han till att det blir vördnadsfullt och noggrant gjort. När det gäller sina tvivel så vill han söka visdom från andra. När han är arg så beaktar han de svårigheter hans ilska kan orsaka. När han ser potential för egen vinning söker han det rättfärdiga.”

Tzu-lu frågade om en utmärkt mans karaktärsdrag och Konfucius svarade, ”Han kultiverar sig själv genom att tjäna andra.” Tzu-li beundrade mod och frågade, ”Beundrar den utmärkta mannen mod?”

Konfucius sade: ”Den utmärkta sätter rättfärdighet först. Om en utmärkt man är modig utan någon rättfärdighet, så kommer han att skapa problem. Om en oädel man är modig utan någon rättfärdighet, kommer han att begå rån.”

Ssu-ma Niu frågade om den utmärkta mannens karaktärsdrag och Konfucius sade, ”Den utmärkta mannen har varken oro eller rädsla.” ”När man inte finner någonting efter att ha undersökt sitt inre vad finns det då att vara orolig över, vad finns det att vara rädd för?”

När Konfucius besökte länen Chen och Tsai så fanns där ingen mat och hans följeslagare var alla utsvultna. Tzhu-lu frågade då argt, ”Skulle en utmärkt man vara i ett sådant fattigt tillstånd?”

Konfucius svarade, ”En utmärkt man kan inte förändras genom fattigdom. En oädel man kommer däremot att göra vad som helst när han är fattig.”

Konfucius jämförde ofta den utmärkta med den oädla i sin undervisning. Han jämförde dem för att på ett enkelt sätt visa människor de perfekta personligheterna.

Konfucius sade, ”En utmärkt man är samlad och belåten. En oädel man är patetisk.” ”Den utmärkta känner till rättfärdighet och den oädla känner till sina fördelar.” ”Den utmärkta bryr sig om dygd; den oädla bryr sig om materiella saker.” ”Den utmärkta utvecklas uppåt medan den oädla faller neråt.”

(Från Analects of Confucius)