Berättelser från det forntida Kina: Zhao Dun belönas för sina goda gärningar

I Chunqiu-dynastin (770-476 f Kr) hade kung Jinlinggong (620-607 f Kr) av kungariket Jin ingen integritet alls som kung. Hans ämbetsman Zhao Dun (ca 654-601 f Kr) kunde vid flera tillfällen övertala Jinlinggong, vilket också gjorde honom väldigt förargad. Kung Jinlinggong skickade i hemlighet en lönnmördare, Chu Ni, för att döda Zhao Dun. Chu Ni kom fram till Zhao Duns hus mycket tidigt en morgon och fann att dörren var öppen. Zhao Dun hade redan klätt på sig och var klar att tjäna kungen. Det var fortfarande väldigt tidigt så han satt där och väntade med slutna ögon. När Chu Nis såg honom, drog han sig tillbaka från huset och tänkte för sig själv: “Så länge en så ädel och flitig ämbetsman arbetar vid hovet finns det sannerligen hopp för vårt kungarike. Om jag skulle ta livet av en så ädel man så skulle jag vara illojal mot kungariket, men om jag vägrar att döda honom så går jag emot kungen. Jag kommer att göra fel hur jag än handlar. Jag dör hellre.” Han slog därefter huvudet i ett träd och dog.

Lite senare bjöd Jinlinggong in Zhao Dun på middag och hade arrangerat så att några soldater hade gömt sig i syfte att döda honom. Mannen som körde Zhao Duns vagn, Ti Miming, fick reda på planen och sprang iväg för att berätta allt för ämbetsmannen. Han tog Zhao Dun i armen och ledde ut honom från salen. Jinlinggong bussade en av sina hundar på Zhao Dun, men hunden dödades av Ti Miming. Soldaterna som hade gömt sig rusade fram och dödade Ti Miming. I detta kritiska ögonblick gick en av Jinlinggongs vakter fram och stoppade soldaterna och räddade därigenom livet på Zhao Dun.

Vem var vakten?

Vakten var Ling Zhe.

Zhao Dun träffade Ling Zhe vid ett tillfälle när han var på jakt i Shoushan och bodde i Yisang. Ling Zhe var då väldigt hungrig och hade inte ätit på tre dagar. Zhao Dun gav honom lite mat. Men Ling Zhe åt bara hälften av maten som han fick av Zhao Dun. Zhao Dun frågade varför. Ling Zhe svarade: “Jag har varit slav under tre år och borta från mitt hem. Jag vet inte om min mor fortfarande lever. Jag tänker bege mig hem och vill gärna ta med mig resten till min mor.” Zhao Dun sade åt Ling Zhe att äta upp och gjorde i ordning en korg med kött och grönsaker som han kunde ta med sig hem.

Ling Zhe blev senare en av Jinlinggongs vakter.

När Zhao Dun frågade varför han hade räddat honom, svarade Ling Zhe: “Jag var den hungrige mannen i Yisang.” Zhao Dun frågade honom: “Vad heter du?” Ling Zhe svarade inte och lämnade platsen.

(Från Chunqiu, en historiebok från staten Lu som redogör för händelser mellan 722 f Kr och 481 f Kr. Det är världens äldsta kronologiska historiebok.)