Att göra goda gärningar för ens eget anseende är bara ett sätt att lura sig själv

Det var en gång en man vid namn Ye Tongshan, som var ansvarig för distributionen av vete. Av okända orsaker ersattes han av en annan person. Hans ersättare hittade 3000 guldtackor. Under normala förhållanden skulle dessa guldtackor tillhöra Ye Tongshan. Ye sa emellertid att hans samvete inte tillät honom och vägrade därmed att ta emot guldet.

Väl hemma i sin by insåg man att han var väldigt fattig och hade svårt att försörja sin familj. En dag tappade den lille tjänstepojken bort en stor fisk, vilket fick Ye att begråta förlusten med en suck. Hans fru skrattade åt honom: ”Du kunde ge upp 3000 guldtackor, men inte en fisk.” Ye skrattade och klappade sina händer.

Ye Tongshan var en ärlig man med hög moralstandard, men det finns en ännu mer intressant princip i denna berättelse.

Mencius har sagt att människor som söker efter anseende kan ge upp ett land, men det betyder inte att de är generösa, om de inte även kan ge upp en liten tallrik med mat. Tänk noga: om man inte ens kan ge upp en liten tallrik mat, hur kan han verkligen ge upp ett land?

Det finns en annan berättelse om en man som gjorde många goda gärningar, men Hades, guden i undervärlden, ville bestraffa honom efter hans död. Mannen blev förbluffad, så Hades visade honom en förteckning över hans goda gärningar. Det visade tydligt att hans goda gärningar utfördes för att få ett gott rykte eller för personlig vinning. Mannen blev genast tyst.

När du gör goda gärningar för att hjälpa andra eller för att samla dygd, skall du veta att himlen ser dina tankar och avsikter. När du gör goda gärningar bara för att få anseende kommer andra att se dig som en hycklare.