Att kultivera munnen och låta bli att diskutera andras brister

Wu He, en berömd lärd man under Song-dynastin, hade en mor som var mycket sträng i sin uppfostran av barnen.

En dag råkade hon höra hur Wu He diskuterade andra personers fel och brister tillsammans med en gäst. Hon blev väldigt arg och efter att gästen hade gått därifrån daskade hon sonen hundra gånger med en pinne.

En granne försökte lugna ner henne och sade: “Att tala om andra personers styrkor eller brister är vanligt bland lärda. Vad är det för fel med det? Det är ingen anledning att bestraffa honom.”

Modern suckade: “Jag har hört att om en förälder verkligen älskar sin dotter så måste hon se till att hon gifter sig med en lärd man som är mycket uppmärksam på vad hon säger. Jag har bara en son. Jag försöker få honom att förstå moral och principer i livet. Om han inte är vaksam på vad han säger så struntar han i sin mor. Det är så han måste fungera i livet på lång sikt.” Modern grät och vägrade äta.

Kultur som är inspirerad av himlen förespråkar att man ska vara försiktig med vad man säger. Bland kultiverare talas det om kultivering av munnen på grund av att en kommentar kan skada andra värre än en vass kniv eller ett skjutvapen. Dessutom kan man, efter att man har sagt något, inte ta tillbaka det och orden kan skapa agg och karma, vilket kan åsamka olycka till personen som talat. En principfast person som värderar dygd uppmärksammar kultivering av munnen och bryr sig sällan om andras brister eller diskuterar dem med andra personer bakom deras rygg. En sådan person ger andra en möjlighet att ångra sig och rätta till bristerna på ett öppet och värdigt sätt och tittar också inåt för att se om hon själv har samma slags brist.

Under moderns överinseende var Wu He vaksam på sina ord och från den dagen höll han en hög standard och fokuserade på att kultivera sin dygd och moral. Slutligen blev han en av de mest lovordade lärda männen under sin tid.