Nordiska Fa-konferensen 2008: Min kultivering sedan jag började arbeta för NTDTV

Vördade Mästare, medutövare!

Det var drygt 2 år sedan som jag började lära mig mer om NTDTV och för 1 år sedan jag började arbeta för NTD på allvar, efter att jag hade sagt upp mig från mitt jobb. När vi tittar tillbaka på de nyheter vi gjorde då, så ser man tydliga förbättringar. Under denna tid har Mästaren tagit hand om mig, och medutövare, har uppmuntrat mig, och jag har också kultiverat mig i detta. Jag är tacksam för att Dafa-föreningen arrangerar denna Fa-konferensen. Medan jag skrev denna erfarenhet, har Mästaren lett mig att titta tillbaka på den väg jag vandrat i Fa. Det var verkligen inte en enkel vandring och bör därför värdesättas. När jag jämför vad jag då gick igenom med mitt nuvarande mer slöa tillstånd så skäms jag.

Mina erfarenheter som NTD reporter

Massmedia spelar en enorm roll under Fa:s upprätande. Jag började att hjälpa till med NTD pga mina språkkunskap. Nu har jag bestämt mig för att försöka jobba med NTD på heltid, och har då kunnat se vilken effekt NTD har i räddandet av varelser. Jag ger några exempel. I våras intervjuade vi några ministrar, riksdagsledamöter, akademiker, ngo:s och svenska massmedia, och även fotgängare vi mötte på gatan. Vi kunde då även få många tillfällen att berätta om Shen Yuns storslagna föreställning. Det skulle vara svårt för en vanlig utövare att göra så mycket inom så kort tid. När vi rapporterade om Nobelpriset träffade vi folk på UD och olika akademiker och vi intervjuade även alla pristagare. De var alla mycket glada att få chansen att göra nyårshälsningar till NTDTVs tittare. En pristagare i ekonomi tackade nej till CCTVs intervju, och valde istället att prata med NTD, eftersom han kände till att vi var en fri media. När vi intervjuade en annan pristagare var kön av reportrar lång och alla fick bara 10 minuter på sig, och vi var först. När alla de andra såg på introducerade vi NTDTV för honom och satt oss ner och gjorde en intervju där vi även berättade om ShenYun och han fick göra en nyårshälsning. Det hela tog bara några minuter. När vi gick därifrån kom den pressansvarig för Nobelprisgalan fram och tackade oss för att vi hållit tiden vilket visade de vägen för de andra, och för att vi hanterat allt mycket skickligt. Detta trots att vi var helt nya och amatörer i nyhetsrapportering. Det är verkligen som Mästaren berättade för oss, gudarna hjälper till så fort vi gör något i Fa, och gör det till något ännu mer storslaget. Är vi inte de lyckligaste i hela kosmos?

Inför varje nyhetsrapportering, försöker vi bli mer journalistiskt professionella, det gäller alla arbetsmoment, telefon/email-kontakt, att komma i god tid, ha bra klädsel, attityd, frågeställningar och samtalsämne. Efteråt brukar vi prata med varandra och försöka se hur vi kan förbättra till nästa gång. Alla som vi intervjuar får en videolänk till rapportaget och blir inbjudna att bli NTDTVs tittare. Under tiden vi träffar dem, får vi många chanser att förklara sanning för dem, och vi har också sett att NTD har en stor effekt och stort ansvar när det gäller rädda engelsktalande. Vi har upplevt att det förtroende samhället har för NTD och räddandet av varelser är direkt beroende av oss som journalister - vår yrkesskicklighet och goda beteende.

Att bli professionell är lättare sagt än gjort! För att självständigt kunna göra NTD reportage bestämde vi oss i somras för att göra ett längre reportage om ett barnlitteraturpris i Sverige, och ta det som en inlärningsprocess. Eftersom de intervjuade personerna var kulturministern och några andra kändisar, måste vårt program vara professionellt. Det blev till slut färdigt efter 3-4 månaders slitsamt arbete och vi fick även erkännande av andra mer kunniga utövare. Våra familjer blev också överraskade eftersom vi bara vara amatörer. Min arbetspartner som inte ens visste hur man hanterade några elektriska saker och nu skulle hon bli en fotograf! Det trodde nog inte hennes familj var mjligt. Vi har efter det vunnit mer stöd från våra familjer .

Vi bär vår tunga utrustning genom staden för att göra intervju. När jag kom hem är det läxhjälp med barnen, och hushållsysslor, fa-läsning med barnen. Efter barnen har gått och lagt sig, är det dags att göra nyheter. Ett köksbord med utrymme av 2 kvadratmeter är min arbetsplats och studio. Det är inte lätt arbete att redigera en bra nyhet, och ännu svårare att utföra det själv. Det drar ofta på tiden till långt in på natten. Det känns ensamt ibland att arbeta så och man blir osäker. Men när jag tittar på NTDs nyheter varje dag och ser dess effekt i räddandet av liv, och när jag tänker på besöket hos NTDs huvudkontor och hur de jobbade så hårt, så känner jag att allt är värt sitt pris, och dessutom behövs det göras ännu bättre.

Kultivering när jag behövde stå framför en kamera

Jag har kontinuerligt fått uppmuntran från samhället och av utövare, allt detta känns som Mästarens nåd. Han har lett mig steg för steg som ett litet barn som lära sig att gå. För en mediakanal är det viktigt att dess loggo och journalist visar upp sig i reportaget, eftersom det visar att kanalens journalist är på plats. Den här frågan har jag fått kultivera mig i.

Jag har gått genom många omgångar av att släppa rädsla och oro när jag gjort övningarna ensam framför den kinesiska ambassaden eller delat material till kinesiska turistgrupper. Men, jag har sparat lite i frågan om min mamma. Jag har haft mycket nära relation med henne, och jag var närapå hennes enda stolthet och trygghet. Många år av förföljelsen har passerat, och jag har inte hälsat på henne på länge, och hon var missnöjd, och hon skyllde på att jag blivit indragen i en politisk kamp. Vid den tiden, pressade ofta min man mig med frågor att jag inte tagit ansvar för min mamma som var ensam och hade allt sämre hälsa. Därför bar jag på en önskan att få åka till Kina och hälsa på henne. Om jag däremot trädde fram i NTDTV skulle det leda till att jag aldrig skulle få åka till Kina. Jag hade dessutom en oro för min man, eftersom jag inte hade långvarigt jobb och familjekonomi inte var säker, och om jag tryckte på ännu mer så skulle han kanske inte orka med längre, och då börja prata negativt om Falun Gong med sina släktningar i Kina, vilket skulle leda till flera skulle tycka dåligt om Falun Gong.

I september åkte jag till Litauen med en annan utövare för att rapportera om OS-facklan där. Där upplevde jag igen den enorma kraft när Fas upprättande svepte igenom universum och räddade varelser, och den stora roll NTD spelade i det hela. Jag var tacksam till den ära som Mästaren tar in mig till. För varje litet arbete jag gjort så fick jag så storartad mäktig dygd! Resan hade hjälpt mig att stärka de upprätta tankarna och jag tittade nu på mina släktningar på ett nytt sätt. Som en varelse skulle hennes största önskan vara att bli räddad. Hennes attityd på ytan var en resultat av den långvariga KKPs kultur, och representerade inte hennes sanna önskan. Även om jag skulle kunna åka och hälsa på henne, vad skulle jag kunna ge henne i alla fall förutom en tillfälligt glädje? Det är endast när jag kultiverade flitigt och släppte fasthållande till känslorna, som jag skulle kunna hjälpa henne och andra släktingars i deras önskan att åvervända tillbaka till sina ursprung. Jag kan försöka visa förståelse, men ingen kan ändra på vad jag skulle göra i Fas upprätande. När jag släppte detta, så gick jag plötsligt ut ur oron och den sorg som jag samlat på en längre tid. Jag pratade framför kamera när vi gjorde reportaget om Nobelpriset och gjorde två direktsändingar. Det var mycket slitsamt eftersom vi behövde göra nyheter flera dagar i rad. Men familjen klarade sig, och mamma verkar nu har förstått och accepterat att jag inte kan resa till Kina nu. Jag inser att ingenting är slump i kultiveringen. Allting är till för att jag skall höja mig. När jag har släppt fasthållande så renas även min miljö sakta men säkert.

Kultivering med utövare

Jag arbetade nära många utövare då Shen Yuns föreställning var här, och fick se flera av deras sidor som jag inte kände till innan. Efter Shen Yun slappnade jag av och kände allt mer missnöje mot andra utövare, speciellt de ansvariga. Jag blev ledsen, besviken när jag tänkte på de fasthållande spm visades. Under drygt en månad kunde jag inte samla mig för att göra något för NTD, och under den tiden verkade ingen annan heller intresserad av att göra något för NTD. Vid slutet av april hade min familj semester en vecka. När jag kom tillbaka och fick höra om SVTs program Existens gjorde ett dåligt reportage om Dafa, och att en vecka efter händelsen så hade de kinesiska utövarena inte ens informerat varandra och diskuterat. Jag upplevde att det var slöhet och beroende av andra som gjort att mitt missnöje, min stress och besvikelse nu växte allt mer. När de bad mig att göra något var jag ovillig att samarbete. Även om jag samarbetade så slängde jag ut kyliga ord och hade en dålig attityd. Detta var inget bra tillstånd och jag kände till det, och då blev jag än mer besviken på mig själv och ännu mer passiv.

Jag började leda utåt och ville hitta ett bra arbete så att jag kunde fly från dessa människor om inte passade in i mina föreställningar. Min man pratade ganska allvarligt med mig och ville att jag skulle få tag på ett stadigt arbete så att vi kan byta till en större lägenhet. Men jag fick inga svar i mina arbetsansökningar. Jag kände att det hela nu höll på att spåra ur. Jag frågade mig själv, okej, andra gör inte sitt jobb och andra kultiverar inte så varför är DU så arg? Om ingen kultiverar, skulle du kultivera då? Om ingen gör något åt NTD, skulle du göra det då? Hur skall du gå vidare?

Jag fastnade här och kunde inte fortsätta i mitt skrivande. Starka tankar ville att jag skall skriva om det förflutna. Vad hade då det förflutna att göra med min väg framåt?

Kultivering bland min familj

När jag tittade tillbaka, skedde mycket kultivering hemma hos mig. Förändring hemma har gått i samma takt som min kultivering. Det är som en spegel, alla mina fasthållande och tillkortakommande visar sig hos barnen eller hemma. När jag letar inåt så ändras omgivningen. När jag fick Fa för 9 år sen, då var barnen små, det yngsta barnet var bara ett halvt år. När förföljelsen startade ville inte min man att jag skulle kultivera och ville inte att jag skulle läsa Fa för barnen, och ville även ha skillsmässa flera gånger. Senare läste han själv Zhuan Falun och började utöva. Nu, har båda våra barn läst Zhuan Falun på kinesiska flera gånger, och vi hjälper dem att öva, och uppfostra dem med Fas principer. Sedan jag började arbeta för NTD har jag fått mycket stöd från både min man och barnen. Faktum är att denna kultiveringsmiljö inte har kommit lättvindigt.

Engång vid 2000, bestämde jag mig för att följa några utövare till Dalarna för att prata om Falun Gong. När jag pratade med min man, så svarade han lugnt men bestämt, att vi skulle ta ut skilsmässa om jag åkte. Natten innan jag åkte pratade vi länge till midnatt, jag förklarade varför jag behövde åka, och den skada en skilsmässa skull bli för barnen. Jag verkade prata med en sten. Fastän jag kunde känna lugn och beslutsamhet djupt i mig, men den lilla människan på ytan kunde inte heja tårar som föll som pärlor från en tråd. Dagen efter åkte jag iväg med hans ansökan om en skilsmässa. Det var tungt för mig, men jag var klar över en sak, vem skulle komma ut och berätta om Falun Gong om inte vi själva gjorde det. Om det inte finns familjeliv i min framtid, så låt det ske!

Den dag vi hade aktivitet glömde jag min plånbok i MacDonalds. En kvinna berättade om det så jag gick tillbaka och hämtade den. På kvällen åkte jag tåg hem. Så fort jag gick ut på paviljongen fick jag syn på min man och barnen, de verkade vara en annan man som ville skilja sig från mig. Jag var chockad. Han berättade att personalen hos MacDonalds hade ringt till honom så att han fått reda på att jag tappat planboken, och började bli orolig för mig och därför kom för att hämta mig. Jag började minnas att det inklistrade numret i min plånbok var hans nummer. Plötsligt förstod jag att allt detta hade Mästaren arrangerat för mig, för att kultivera bort fasthållandet till familj och till Qin/känslor som vägde mycket för mig. När jag passerade denna test, kändes det som att jag gick genom en passage av liv och död. Men när det väl passerat så stod jag där med ett familjeliv som är fyllt med kärlek.

Jag har också kultiverat med våra barn. Någon gång kring 2001, skulle en ansvarig person för förföljelsen i Kina besöka Sverige. Vi planerade en manifestation vid riksdagen. Dagen innan kom jag till förskolan för att hämta barnen sa läraren att min 3 åriga dotter hade gjort sig illa i sin arm, och det verkade vara allvarligt. Vilket sammanträffande, tänkte jag. Morgon därpå skrek hon och ville inte någon skulle röra henne. Jag kollade på hennes arm men visste inte om den stor att för att hon var lite tjock eller för att den verkligen var svullen. Min man sade att vi skulle ta med henne till sjukhus för att röntga sig. Jag kände mig förvirrad. Jag visste det var en störning, men visste inte vad jag skulle göra. Om hon stannade hemma med mig så skulle jag inte kunna vara med manifestationen, eftersom det var 17 minusgrader ute. Om jag lämnade henne till förskolan och hennes arm verkligen var skadad, hur skulle förskolan se på mig som utövare? Vad skulle min man säga? Det stämma precis med de lögner som onskan spred, dvs att utövare inte brydde sig om familjen.

Det dröjde till sista ögonblickete då jag måste bestämma, då trädde min upprätta tanke fram: Om du VET att det är störning, så ska du inte acceptera den. Mitt barn kommer för att få Fa. Hon kommer inte för att förhindra mig att bidra till Fas upprätandet. Så jag bestämde mig för att lämna båda barnen till förskolan. Efter manifestationen kom jag till förskolan, hon höll på leka glatt, och läraren sade att de simmat med barnen och att det inte var något problem med armen. Då förstod jag att barnet och jag hade klarat en test tillsammans. Om jag inte hade haft upprätta tankar och blivit hindrad av henne och stannat hemma, så skulle kanske hennes arm blivit skadad på riktigt och vi skulle ha gått till doktorn och blivit oroliga, och kanske skulle förklara det hela med karma. Jag fick en stark och oförglömlig insikt: jag som mamma, hur mycket kärlek och omhandstagande ska jag ge barnen för att vara tillräckligt ? Det är begränsat oavsett hur mycket jag ge dem! När jag ger för mycket skulle det vara deras hinder, och onödiga svårigheter som de är tvungna att bära. Dessutom skulle möjligen leda till hinder för dem att få Fa. De kom till en Fa-upprättande lärjunges familj, så då kom de egentligen för att få denna Fa, och även de hade som önskan att hjälpa oss i kultiveringen. Om barnen får Fa eller inte beror på föräldrarnas kultivering är min insikt.

Sådana tester fick jag några gånger till. Pga den starka insikten har jag passerat dem. Hädanefter kom nästan inga hinder i form av sådana saker. När ShenYun kom till Stockholm, hade kraven höjts, och alla liven behövde vara ännu renare. Hela min famij fick feber. Jag förstod det var pga jag var slapp med Qin/känslorna till familjen, som jag hade samlat på länge. Givitvis kunde ingenting hindra Fa-upprätandets lärjungar i räddandet av varelse, det fungerar bara som regn vid våra hongfa aktiviteter ibland, och har inga effekter förutom att kosmos rensas ytterligare. Allt som behövde göras blev nu klart. Jag förstod vidare att så länge vi gör enligt Mästares Fa så blir alla svårigheter en bra sak, en enormt bra sak.

Tack vara mina många förluster lärde jag mig vikten att kommunisera med min man om kultiveringen, och ta honom som ett liv som kom hit för att få Fa. Han har inte studerat jingwen och inte aktivit deltagit Fas upprädande, men han har sin upplevelse i övningen och kultiveringen. Han har gradvis förändrats eftersom han fått känna till vad jag och andra utövare gör och hur vi kultiverar. Han visar ibland större tålamod och förståelse för andra. Han påpekar på mina brister och hjälper mig med det, och har gjort en hel del för Fa i tysthet. För nuvarande beundrar en del oss, vår familj full med kärlek och lycka. Men jag vet, varje gång när det var dags för att släppa mina fasthållande har det varit ”No Mercy”. Faktum är att Qin är något som finns utanför, den glädje eller sorg vi upplever är egentligen inte vår egen. Det sanna är att värdesätta ödesförbindelsen som gjort att vi fått Fa tillsammans och att återvända till livets sanning.

Vad värdesätta sitt förflutna, och fortsätta vandra väl i Fas upprätande
När jag gick igenom kultiveringen i det förflutna, förstod jag plötsligt det jag inte förstod innan. Förändringen i min familj var ett resultat av att jag kultiverade inåt och verkligen harmoniserade dem. Jag har tagit dem som vanliga människor så jag visade förståelse och tålamod. Men jag ställde höga krav på utövare, speciellt de ansvariga. Mästare hade talat om för oss, de brister hos utövare är de små mänskliga saker som är kvar i kultiveringen. Kanske är det så, ju mer mot ytan kultiveringen bryter igenom, desto smutsigare är de kvarvarande sakerna. När man är slapp så kan det dessutom visas ohejdat. Men den sida som är färdigkultiverad visar sig inte. Jag borde behandla utövare med samma tålamod och förståelse, egentligen mer tålamod och förståelse, och uppmuntran, eftersom vi har gemensamt uppdrag, att rädda varelser mer effektivt.

Händelserna i Flushing chockerade mig och gjorde mig ledsen med tanke på hur många liv som skulle bli förstörda. Jag började ta kontakt med politiker och kineser som vågade uttala sig öppet, de fick tillfället att uttala sina rättfärdiga röster. Under denna process fick jag uppleva att vi verkligen har förmågan att vända alla dåliga saker till bra. Om alla NTD medarbetare tar chansen och förklara sanningen i stor skala till politiker, massmedia och till kineser, och om vi gör många bra reportage skulle då ondskan våga hitta på lögner och skapa skador? Skulle de få tillfälle att sabotera varelser?

NTDs satellitsignal har nu försvunnit över fastlandskina, och det är i denna angelägna tid som ondskan försöker förstöra liv. Det kan vara läckage i vår kultivering som orsakade detta, i alla fall för min del. Min slapphet och passivitet kan vara utrymme för ondskans handtag. Fas upprädande når snart sitt fulländande. Vi kultiverar bland vanliga människor, och Dafas kultiveringssätt gör att vi alltid har mänskliga tänkande kvar. Kultivering i en bra och avslappnade miljö kan lätt leda till slapphet i kultiveringen, och allt eftersom tiden går så skulle det leda till att hela kultiveringen är förgäves, och vår livschans skulle förstöras. Jag har nu förstått varför Mästare sade gång på gång att vi skall värdesätta vårt förflutna, eftersom det var den mäktiga dygd vi fick mitt genom enorma svårigheter. Vägen skall hädanefter vandras ännu bättre, eftersom den är till för kännande varelser, den är till för kosmos framtid.