Osjälviskhet leder till goda resultat

Det var länge sedan jag på allvar tittade inåt och granskade mig själv. Så snart jag har råkat ut för problem har jag alltid fokuserat på andras brister och känt mig sorgsen, nedslagen och besviken.

Jag har ännu inte kommit över det här stadiet. Jag har tagit illa vid mig av andra utövares brist på flit och oroat mig för min make, barn, mor och släktingar. Jag har känt mig både arg och hjälplös på grund av att de inte har levt upp till mina förväntningar. Egentligen har jag aldrig försökt ta hänsyn till dem eller satt mig själv i deras situation.

Det är mitt tänkesätt som har orsakat alltihop. Jag har inte gjort saker för andras skull. Jag har tvingat mitt sätt på andra, i enlighet med vad jag gillar och ogillar. Jag har agerat enligt olika dolda, egoistiska skäl. Hur skulle detta någonsin kunna medföra goda resultat?

Som jag förstår det är det själviskheten som är roten till alla dåliga tankar och handlingar. Den måste elimineras. Om man sätter sitt ego främst kommer inga handlingar att bli av godo. Bara genom osjälviskhet kan man verkligen undanröja alla hinder, bara osjälviskhet kan få en person att le hela tiden, bara osjälviskhet kan få medkänslan att växa fram och stanna kvar, utan klagan eller förbittring. Medkänsla kan lösa upp allt. Men befallningar, förväntningar, krav, förebråelser och klagomål leder bara till att man går i motsatt riktning.

Under en lång period har jag nu försökt göra mitt bästa för att klargöra sanningen för min make. Ibland fick jag tårar i ögonen och ibland grälade vi. Jag skrev även brev till honom. Jag försökte på alla sätt jag kunde komma på. Så snart vi berörde närliggande ämnen så förde jag saken på tal. Ändå blev vår konflikt värre och värre.

Vårt äktenskap var på väg att gå i kras. Jag ville lämna honom. Men djupt inom mig ville jag egentligen inte lämna honom. När vi var på väg att ge upp äktenskapet insåg jag hur självisk jag var! Under hela den här tiden hade jag egentligen inte försökt erbjuda honom räddning, utan jag talade om sanningen för min egen skull: för att behålla honom och inte förlora honom; för att få honom att behandla mig bättre. Jag ville inte förlora honom eftersom han behandlade mig väl!

Mitt ego och mina känslor var orsakerna som utgjorde hinder för hans räddning. Jag kände mig ledsen och generad över min egoism. Jag trodde att jag hade gjort mycket bra ifrån mig eftersom jag hade släppt taget om nästan allt jag hade för andras skull. I själva verket hade jag inte släppt taget och jag inverkade dåligt på honom.

Jag hade inte förstått Mästarens ord om att man skulle handla i enlighet med ”Sanning, Godhet och Tålamod” och korrigera varenda tanke, ord och handling. Hur skulle jag kunna rätta andra när jag själv gjorde fel? Mina dåliga mänskliga tankar hjälpte till att dölja min egoism. När vi upptäcker sådana tankar måste vi eliminera dem fullständingt.

Vi måste assimilera oss till Dafa så snart vi kan och släppa vårt ego och erbjuda räddning åt fler levande varelser. Nästan alla mänskliga fasthållanden: rädsla, hat, sorg, tävlingsmentalitet, gräl, skryt, avundsjuka, undanflykter och så vidare, kommer från ens ego. En del går till överdrift när det gäller tal och handling så snart någon eller något hotar deras egenintressen.

Låt oss med gemensamma ansträngningar hitta våra dolda själviska motiv, eliminera dem och sträva framåt med flit.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2008/6/22/98368.html