Jag hade en dröm för ett par dagar sedan: Min make körde mig längs en lerig väg. Vägen blev gyttjigare och gyttjigare och blev så smutsig att jag hoppade ur bilen. Jag såg hur bilen sjönk djupare och djupare ner i dyn. Gyttjan steg upp till bilens säte. Min makes halva kropp var täckt av gyttja. Han såg att jag hade stigit ur bilen och fortsatte ändå att köra samtidigt som han bad mig att kliva i bilen igen.
För inte så länge sedan hjälpe mina föräldrar min make och mig ekonomiskt så att vi kunde köpa ett hus. Huset var ganska fint och min make gillade det. Vi började planera för en renovering av det. Vid den här tiden drevs jag av själviska motiv, vinnig och fasthållandet till upprymdhet. Jag tänkte att eftersom huset hade köpts med mina föräldrars pengar så skulle min makes föräldrar betala vår renovering. Jag föreslog detta till min make och sade att hans föräldrar kanske kunde bidra med 20 000 yuan till renoveringen. Min make gav dock flera argument till att detta var ett dåligt förslag. Jag drog fördel av situationen och vände min make ryggen.
Det här fick mig att minnas en händelse för sex månader sedan: En eftermiddag köpte jag lunchen i en matsal. Jag fick en kaka och betalade för den, men försäljaren insisterade på att jag inte hade betalat för den. Jag brusade upp och sade att det handlade bara om 2 yuan och varför skulle jag inte ha belalt en så liten summa? Försäljaren tog ingen notis om vad jag sade och insisterade på pengarna. Vi argumenterade fram och tillbaka. Jag ville bara reda upp missförståndet med försäljaren.
När jag lugnade ner mig och såg på frågan ur ett kultiveringsperspektiv så insåg jag att om det än handlar om 2 yuan eller 20 000 yuan så handlar det egentligen om samma sak.
Läraren sade, ” Ur höga nivåers perspektiv sägs det att vanliga människor i samhället helt enkelt leker med gyttja, utan att inse att det är smutsigt.” (Föreläsning sex, Zhan Falun) I människans värld finns inga rättvisa resonemang. Vad gör det för nytta att argumentera om vem som har rätt eller fel? Det finns ett talesätt: ”När kommer hämnd på hämnd någonsin att upphöra?” Som en kultiverande människa, hur kunde jag leka med gyttja med en vanlig människa!? Ibland, då jag tror att jag har rätt, börjar jag att argumentera med mina anhöriga. Precis i det ögonblicket så har jag fel. Oavsett hur stor summan med pengar är, oavsett vad resultatet blir för kultiveraren, så skulle det vara fel. Argumentation i sig självt går inte ihop med kultivering; dessutom, det enda jag skulle erhålla genom striden skulle vara ”gyttja”.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.