Jag har aldrig lyckats väl med mitt kultiverande av talet. Varje gång jag misslyckas inser jag det först efteråt och fylls av ånger. Detta händer ofta och efter var gång jag stöter på prövningen glömmer jag att handla enligt Fa.
Medan jag gjorde övningarna en morgon insåg jag plötsligt; Hur kommer det sig att när jag träffar vissa personer eller hamnar i en viss situation på arbetet eller i vardagslivet känner jag att jag genast måste uttrycka min åsikt? Jag tror det beror på att det finns vissa saker jag inte kan stå ut med och att det finns personer jag verkligen ser ner på. Jag känner att så som de gör saker inte stämmer överens med mitt tänkande och jag nödgas berätta det för dem. När jag tittade djupare in så ifrågasatte jag varför jag opponerat mig om saker som jag inte hade något att göra med.
Jag fann mitt fasthållande till själviskhet och att behandla folk olika genom att visa store tolerans för dem jag gillar och att vara mer kritiskt mot dem jag ogillar. Jag hade också ett dolt fasthållande till avundsjuka. Efter att ha tagit bort dem behövde jag inte längre strikt kontrollera mitt tal eftersom oavsett vad folk gjorde eller vad jag stötte på så fanns inte längre fasthållandena där. Jag hade inte längre behovet av att säga någonting opassande.
Översatt från: http://www.clearwisdom.net/html/articles/2011/8/28/127728.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...