Att vara tolerant

Varför måste en utövare lära sig att bli tolerant? Det är för att tolerans är en grundförutsättning för medkänslan. Utan tolerans och utan att ha förlåtelse kommer en utövare inte att bli medkännande.

Varenda person har otaliga brister och detta får som följd att man kommer att begå misstag, vilka oundvikligen påverkar andra, med konflikter som följd. Att vara tolerant kan vara till stor hjälp för att kunna hantera konflikterna.

Ett gammalt kinesiskt ordspråk lyder, ”Havet kan inhysa alla floder, eftersom det har den förmågan.” Under vår process av att upplysas till en mer ädel varelse, hur kan vi då inte vara toleranta?

Jag ser ofta utövare kritisera varandra: ”Varför gjorde du så?” eller ”Du beter dig ofta på ett sätt som inte passar en Dafa-utövare!” eller ”Kära nån! Vad långsamt du lär dig nya saker.”

När en del utövare talar med barnen säger de, ”Min son, jag har sagt det här många gånger tidigare. Varför fortsätter du att begå samma misstag?” De säger till sin äkta hälft: ”Titta hur ostädat här är! Varför städar du inte?” Dessa ohövliga och ibland känslomässiga utbrott är exempel på hur vi brister i att följa Fa i våra handlingar.

Varför kan vi inte vara toleranta? Jag anser att det är ett tecken på att vi är för självupptagna. Vi blir upprörda så fort någons beteende inte motsvarar våra förväntningar eller när våra egna intressen äventyras.

Ett annat skäl kan vara att vi medvetet eller omedvetet är påverkade av det kinesiska kommunistpartiets (kkp) kultur. Medan den traditionella kinesiska kulturen lär oss att vara förlåtande och toleranta, har kkp alltid uppmuntrat oss att slåss och kämpa och därmed försvåra för oss att vara toleranta.

Jag var alltid krävande mot mina vänner och min familj och blev upprörd så fort något inte motsvarade mina förväntningar. Ibland visade jag inte detta men kände mig ändå besvärad inuti.

Att inte kunna vara tolerant och medkännande är ett stort kryphål i ens kultivering. Det är ett tecken på att man håller fast vid att vara självgod, petig, krävande, förebrående och obstinat.

Att misslyckas med att se inåt och att inte vara uppmärksam på kultiveringen av ens sätt att vara, eller karaktär, är två av de största hindren på ens kultiveringsväg.

Läraren har undervisat oss i att titta inåt närhelst det uppstår ett problem. När vi istället tittar på andras fasthållanden så missar vi ofta att lägga märke till att vi själva har exakt samma fasthållanden. Att inte tolerera andra och att alltid fokusera på andras tillkortakommanden är att inte följa Lärarens krav på att se inåt.

Om vi misslyckas med att rensa bort de smutsiga substanserna och dessa fasthållanden hos våra egna fält, hur kan vi förvänta oss att vi ska bli barmhärtiga och erhålla stor tolerans? Det är precis som det exempel som Läraren ger med en flaska som är fylld med smutsiga saker. Om vi kastar den flaskan i vattnet så sjunker den till botten, men om du häller ut lite smuts och ju mer du häller ut, desto mer kommer flaskan att flyta upp.

Dessutom, om vi inte tömmer vårt sinne och vår kropp på de dåliga sakerna hur ska vi då kunna förädlas? Hur ska vi då kunna förbättras?

Om vi inte förbättrar oss kommer det att bli som Läraren sade: En ond person domineras av avundsjuka. Med själviskt begär och illvilja, klagar han alltid över orättvisor.” (”Jing Jie", ur det Essentiella för flitiga framsteg)

Om vi inte studerar Fa flitigt och inte vill uthärda svårigheter, eller om vi inte använder upprätta Fa-principer för att göra oss av med våra fasthållanden, hur ska vi då bli likt det Läraren beskriver: ”En dygdig person bär alltid ett barmhärtigt hjärta. Utan klagan och hat, tar han lidande med glädje.” (”Jing Jie”)

En lokal manlig utövare råkade en gång in i handgemäng med hans granne och de bägge skadades. Alla grannarna visste att han var en Falun Gong-utövare så hans agerande skapade ett litet tumult.

De flesta av utövarna i närområdet tog omedelbart avstånd från honom och de tyckte att han skadat Dafas namn. Men vår lokala koordinator såg inte ner på honom, istället gick han hem till utövaren och talade med honom och bjöd in honom till Fa-studiegruppen.

Utövaren var mycket bedrövad över sitt handlande och skämdes. Efter händelsen har han kunnat kontrollera sitt humör och blivit en sann utövare och deltar nu aktivt i olika sanningsklargörande aktiviteter.

Att vara tolerant mot en medutövare uppvisar en god karaktär och det är ofta likställt med att rädda honom, liksom många kännande varelser. Tolerans är ett tecken på utövares osjälviskhet, förmågan att titta inåt och förmågan att samarbeta med andra. Är det inte det här som Läraren vill?

I ett tolerant tillstånd försvinner all avundsjuka och all känsla av orättvisa helt naturligt. Det som blir kvar är ett lugnt sinne och vänlighet.

Det spelar ingen roll vilka misstag som en utövare begår, och så länge han fortfarande har Fa i sitt hjärta, så borde vi inte ge upp om honom.

Min förståelse av Fa är begränsad så vänligen påpeka där jag brister.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/html/articles/2010/8/23/119558.html