Wang Lei

Kinesisk folklore är full av forntida kultiveringsberättelser, odödliga och taoister. Dessa historier, ofta mystiska och fulla av magiska tilldragelser, återspeglar kultiveringsbegreppets djup som genomsyrar hela den kinesiska kulturen, traditionen och historien. Dessa berättelser är inte direkt relaterade till Falun Gong, men kan vara av intresse för det västerländska folket genom att ge en inblick i den djupa kulturella traditionen av kultiveringsutövning i Kina.

Redigerad av Zhu Yueyue

Wang Lei kallades även Chang Lin. Han kom från Hebeiprovinsen och sägs ha levat i mer än 330 år. Trots det var hans anletsdrag fortfarande mycket ungdomliga.

Wang Lei var mycket skicklig; han kunde vandra turer på bergen och mödosamma vägar utan ansträngning och han var en mycket kunnig och mångsidig lärd man, som ständigt diskuterade kring gamla skrifter. Han var också högt respekterad bland ämbetsmännen, däribland Yi Kang [en av de sju gentlemännen i bambuskogarna] som ofta följde med honom till bergen för att vandra eller för att skaffa någon medicin.

Senare kom Wang Lei att leva ensam på Taixingberget. En dag hörde han ljudet av ett jordskred från den östra sidan av berget, vilket lät som åska. Utan att veta vad som pågick gick han dit för att ta en titt. Han upptäckte att det i sidan på kullen var en 500 meter lång spricka med blåa stenar på båda sidor och ett några meter brett hål i mitten. Märgliknande gyttja strömmade ut från hålet i en jämn ström. Wang Lei försökte forma en rund bolla av gyttja i händerna. Inom kort hade gyttjan stelnat och blivit till sten, på samma sätt som smält vax hårdnar när det rullas. Gyttjekulan luktade som ris när han tuggade den. Den smakade också som ris. Wang Lei smakade på några av de här gyttjebollarna och gick tillbaka och sade till Yi Kang, ”Jag har upptäckt några ovanliga saker”. När Yi Kang gick dit för att ta en titt hade gyttjekulorna emellertid förvandlats till blåa stenkulor. När Wang Lei förde Yi Kang till platsen där jordskredet hade ägt rum fanns det heller inga tecken på något jordskred.

Senare begav sig Wang Lei till Baoduberget i Shandongprovinsen. Här såg han ett stenhus. I huset fanns det en vit stenhylla och på hyllan fanns det två enkla böcker. Wang Lei tog upp en bok och märkte att han inte kände igen något av tecknena i den. Wang Lei vågade inte flytta boken utan lade tillbaka den på den vita stenhyllan igen. Han memorerade dock några av orden och visade dem för Yi Kang när han kom tillbaka. Yi Kang kände igen samtliga ord och de planerade att gå tillbaka till huset tillsammans. Wang Lei mindes tydligt vägen tillbaka till stenhuset; när de anlände till den plats där stenhuset legat kunde de dock inte hitta huset. Wang Lei berättade senare för sina lärjungar i enskildhet, ”Yi Kang är inte kultiverare. Alltså tillåts han inte se stenhuset.” Enligt Gudarnas skrifter spricker Bergstensguden var 500:e år och stenmärg flödar ut. Människor som tar emot och intar stenmärgen kommer att leva lika länge som jorden och himlen.

Under året Yong yu, när Wang Lei besökte Shangxiprovinsen hyllades Wang respektfullt av en man som var över 90 år gammal och bar efternamnet Zhang. Wang Lei accepterade hans hälsning. Människor vid samma bord kritiserade Wang Lei för att vara ohövlig och oartig. Zhangs äldre syskon sade, ”Jag såg honom när jag bara var sju eller åtta år. Han ser precis likadan ut nu som då. Jag är nu över 90 år gammal och han ser fortfarande så ungdomlig ut.” Ingen vet vart Wang Lei begav sig därefter.

Källa: ”Tai Ping Guan Ji”

http://en.clearharmony.net/articles/200212/9038.html