Den 30 december 2000 fördes jag utan någon orsak till ett fångläger. Den 15 mars 2001 fängslade polisen mig olagligt vid Nanmusis Kvinnliga Tvångsarbetsläger. På grund av att jag under dag två vägrade ge upp min utövning av Falun Gong, tvingades jag stå mot väggen i en tortyrmetod känd som ”stående i armékårsställning”. Jag tilläts inte att röra mig överhuvudtaget. Jag stod där från sex på morgonen till elva på kvällen och fick inte tillåtelse att tvätta mig. Jag tvingades att stå i den här ställningen i 35 dagar och min händer och fötter svullnade till oigenkännlighet.
En dag blev en “personlig cangue” [cangue, namnet på en tortyrmetod, används nu för att ange den person som satts att övervaka utövarens uppförande], som var drogmissbrukare, hysterisk och tvingade mig att göra ”backa upp ett flygplan” [en sorts tortyrmetod där offret måste böja sig framåt medan benen hålls raka. Sedan när benen är tillsammans, lyfts armarna så högt som möjligt, med händerna som berör väggen]. Sedan slog och sparkade cangue mig upprepat på min kropp med knytnävar och fötter.
En natt i juni misshandlades fyra medutövare och jag och släpades sedan till ett tomt rum i nedre våningen. Förövarna tvingade oss att utan uppehåll stå i ”armékårsställningen” och ”backa upp ett flygplan”, från tio på kvällen till sex på kvällen dagen därefter. Den 8 november låste förövarna in oss på den tredje våningen. Vi var isolerade och satt hela dagen; vi behövde ”tillstånd” för att göra den minsta rörelse.
Vi blev också utsatta för intensiv hetta och sol under den varma sommaren, olika tortyrmetoder från interner, sömnberövande, tvångshjärntvätt och så vidare. Det är allt för svårt att nämna allt vårt lidande.
Den 25 januari 2003 kom två utredare från Australien tillsammans med anställda från Sichuanprovinsens Nationella Säkerhetsbyrå för utreda en vattenfylld fängelsehåla. Huvudledaren Li visade dem runt, när de kom till vårt fönster sade en utredare plötsligt: ”Varför står de alla upp?” Li ljög omedelbart: ”De är trötta av att sitta, så de vill stå upp.” Medutövaren Peng Shiqiong hörde detta och klargjorde sanningen direkt, ”De tvingar oss att stå upp.” Hon drogs omedelbart över till en säng av andra interner, och hennes mun täcktes över. På grund av att det var ljust ute och mörkt inne i rummet, reflekterade glaset och det var inte lätt att se vad som hände inne från utsidan. Vid det ögonblicket flyttade huvudledaren Li på sig för att blockera deras insyn och tog sedan iväg utredarna.
Efter klockan nio på den kvällen när den kalla vinden trängde in, hämnades fängelsevakterna. De släpade och drog Peng Shiqiong och Luo Meng till gårdsplanen, band fast dem vid ett träd och täckte deras munnar med genomskinlig tejp. Gao Huifang bestraffades fysiskt på grund av att hon skyddade Luo Meng. Till slut fängslade man tre av dem i ett tomt rum och se fick vara där i en vecka, både dag och natt. De tilläts inte att sova i sängar på tretton hela dagar.
De andra medutövarna i nedre våningen genomled också omänsklig tortyr och förföljelse. Precis innan jag fick lämna har medutövare Sun Fenghua inte tillåtits sova i en säng på över fyrtio dagar. Hon och andra medutövare genomgår fortfarande avskyvärd förföljelse.
Översatt från: http://en.clearharmony.net/articles/200304/11470.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/3/21/46889.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...