Murarna i Masanja tvångsarbetsläger skiljer familjemedlemmar åt

Mors Dag och Fars Dag är snart här. Föräldrarnas kärlek för sina barn är osjälvisk och det är en dygd att respektera de gamla och bry sig om de unga. Sedan Jiangs regim började förfölja Falun Dafa i en aldrig förut skådad omfattning, inträffar emellertid allt för ofta tragedier där föräldrar och barn separeras i Kina.

Detta är två berättelser om gamla föräldrar, som under sitt besök av deras oskyldiga barn fängslade i Masanjia arbetsläger, besegrades av sorg och smärta för sina älskade därinne, hade både fallit medvetslösa utanför dess murar.

Kvinnlige Dafa-utövaren Luo Li från staden Liaoyang, Liaoningprovinsen kidnappades olagligt och skickades till Masanjia tvångsarbetsläger för sin övertygelse om “Sanning-Godhet-Tålamod”. På grund av att hon var besluten att fortsätta utöva Falun Dafa, tillät inte polismännen Luo Lis familj och släktingar att under en lång tid besöka henne. Sedan Luo Lis kidnappning, saknar hennes gamla mor henne mycket och var i konstant förtvivlan och depression. För att få se sin dotter, reste den gamla kvinnan, som led av kronisk smärta, en lång väg från staden Liaoyang till Masanjia arbetsläger i staden Shenyang, Jilinprovinsen. Poliserna i Masanjia höll emellertid den gamla kvinnan utanför grinden och tillät henne inte att besöka sin dotter. Den gamla kvinnan bad och bad, men förgäves. Hon grät av sorg tills hon blev hes. Till slut svimmade den här gamla kvinnan utanför mottagningsrummet i Masanjia tvångsarbetsläger…

Trots det berördes inte poliserna i Masanjia arbetsläger av scenen. När den gamla kvinnan kvicknade till, återvände hon hem i förtvivlan. Luo Li släpptes, men kidnappades senare och skickades återigen till Masanjia tvångarbetsläger. Det gjorde att Luo Lis mor led förskräckligt från att vara separerad från sin dotter.

Kvinnlige Dafa-utövaren Su Juzhen från staden Huludao i Liaoningprovinsen, kidnappades och skickades till Masanjia tvångsarbetsläger för utövandet av Falun Dafa. Su Juzhens åttioårige far åkte själv till Masanjia för att besöka sin dotter. De höga murarna i Masanjia tvångsarbetsläger separerade emellertid mer än 40 år av deras fader-dotter-relation. Fastän dottern fortfarande var i närheten, verkade det som en avlägsen del av världen. Juzhens far var i djup förtvivlan, och i sin smärta ramlade han och föll. Hans huvud slog i en sten, vilket förorsakade blodvite och gjorde honom medvetslös. När han vaknade upp, hade den gamle mannen inget annat val än att ge upp och bege sig till sin andra dotters hem. Han blev sjuk vid ankomsten.

På grund av förföljelsen som utförs i Masanjia tvångsarbetsläger, såg andra när Su förts hem igen, att Su Juzhen som varit vacker och hade stor förmåga, var täckt med skador och ärr. Hon såg trögtänkt ut, kunde inte tala klart, hade inget minne och kunde inte gå. Hon behövde andra människors tillsyn till och med vid måltider och toalettbesök. Hennes far kunde få se sin dotter levande utanför fängelset, men hans dotter kunde inte känna igen honom.

Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200305/12307.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/4/29/49357.html