Den 19 februari 2000 åkte jag till Peking för att fridfullt vädja för ett slut på förföljelsen av Falun Dafa. När jag kom tillbaka och olagligt fängslades i den lokala polisstationen, sa polisen många respektlösa saker om Läraren och Falun Dafa. Jag klargjorde sanningen till dem. Baserat på frågor som de ställde, föreslog jag: ”Det finns Falun Dafa-böcker på er polisstaion. Ni kan ta en titt på dem och se vilka min Lärares egna ord verligen är.” En stund senare nickade en polisman till chefen, vilket betydde att man hittat orden. En stor och lång polisman sa då: ”Hur kommer det sig att CCTV ljög för oss?” Sedan dess har jag inte hört denne stora polisman säga något respektlöst om Falun Dafa. Efter det, närhelst han såg mig, kallade han mig för hans ”gamla syster”.
Under dagen och natten som jag var kvar i häktet på den lokala polisstationen, städade jag noggrant varje rum som fanns där. Senare sattes jag i ett fångläger, i ett temporärt byggt rum kallat ”Nummer 20”. Det var en kall vinter och det fanns ingen värme i rummet. Där fanns en stor enkel säng med endast en filt och inga sängkläder. Taket och väggarna var täckta med vattendroppar. På kvällen var sängen så fullproppad att sju eller åtta personer var tvungna att stå upp i omgångar under natten. Falun Dafa-utövares familjer tilläts inte besöka lägret och priserna för varor som såldes inne på lägret var två till tre gånger högre än normalt. Jag satt olagligt fänglsad i en månad och fick olagligt böta 1000 Yuan när jag frisläpptes. [1000 Yuan är i genomsnitt ungefär två månaders lön för en kinesisk stadsarbetare]
2. Reste till Peking för att vädja en andra gång och återvände hem i säkerhet
Den 1 juli 2000 åkte jag till Peking för att vädja för Falun Dafa och arresterades. En polisman räknade utifrån min dialekt ut vilken stad jag kom från. Efter att ha kontaktat min hemstads Pekingkontor för att få någon att ta mig tillbaka, frågade han plötsligt, ”Vet du vad som kommer hända med dig efter att du skickats tillbaka?” Jag svarade: ”Det är möjligt att jag skickas till ett tvångsarbetsläger.” Han frågade ”Har du kommit hit förut? Varför kom du tillbaka igen?” Jag sa, ”Jag vädjar för min Lärare, för Falun Dafa och för de Falun Dafa-utövare som är olagligt fängslade.” Polismannen sa, ”Det är verkligen bra, det är inte för dig själv. OK, jag kan inte hantera saker över mina befogenheter, men det är i min makt att låta dig gå.” Så jag återvände hem i säkerhet. Jag var mycket glad över det upprätta beteendet hos just den polismannen.
Runt niotiden på kvällen dagen efter att jag kommit tillbaka hem, kom två polismän till mitt hus för att arrestera mig. De sa att min vädja för Falun Dafa i Peking skapat problem för dem och stört den allmänna ordningen och att jag måste skickas till ett fångläger. Jag vägrade följa deras order och upprätthöll mina upprätta tankar. Min man hjälpte mig också. Polisen ringde då ett telefonsamtal för att be sin handledare om råd. Handledaren frågade, ”Hur är hennes attityd?”. ”Den är mycket bra.” ”Låt henne då stanna hemma.” Därefter gick polisen iväg.
3. Upprätta ord skrämmer polisen
Den 22 juli 2000 reste jag till Peking för att vädja igen. Även fast jag inspekterades och utfrågades många gånger av den allmänna säkerhetspersonalen, kunde jag hantera det väl. Under de speciella dagarna fanns där mer än tio polisfordon som användes för att fånga Falun Dafa-utövare på Himmelska Fridens Torg. Runt klockan tio på morgonen fångades jag in och fördes till polisstationen. Där fanns fem långa köer med Falun Dafa-utövare. När tjänstemännen kom för att videofilma händelseförloppet, tog jag genast kommandot och började recitera Lärare Lis dikter från Hongyin. Polisen uppifrån övervåningen kastade kalt vatten över oss, de kunde inte få oss att sluta recitera undervisningen i Falun Dafa.
Senare knuffade polisen in oss i en lång buss som fylldes till sin maxgräns och skickade oss till Huairou fångläger i Peking. Eftersom jag inte berättade mitt namn för dem, var jag nummer 230. Mina kläder togs av fullständigt för inspektion. Jag hade menstruation och mina sanitetsbindor togs ifrån mig. Sedan låstes vi in i celler. Polisen tillät oss inte att köpa några dagliga förnödenheter och vägrade ge oss toalettartiklar, kläder och andra saker som vi tagit med oss. När polischefen på lägret hade sitt pass och på en monitor upptäckte att en äldre Falun Dafa-utövare från Wuhan City i Hubeiprovinsen övade Falun Gong-rörelserna, ropade han på den äldre utövaren över gården, därefter fortsatte han med att slå honom i ansiktet mer än 10 gånger och tvingade utövarna att stå under flera timmar i den brännande sommarsolen. En annan utövare som satt och övade Falun Gongs meditationsövning blev utsatt för elchocker från en elbatong som slogs över hans ansikte och han blev även bränd med en cigaretter av polischefen vars sista namn är Ma. Utövarens händer var täckta med brännmärken från cigaretten. Han tvingades hålla sina armar och ben utsträckta och tilläts inte röra sig, han fick senare på sig handbojor och sattes i en fängelsecell. För att protestera mot polismännens förföljelse mot Falun Dafa-utövare, tog jag initiativet till en hungerstrejk och chockades med elbatonger. På grund av de starka upprätta tankarna från alla utövarna, tog polisen bort handbojjorna från medutövaren.
Medan jag var olagligt fängslad förhördes jag ofta, ibland två gånger om dagen. För att tvinga mig att berätta mitt namn och min adress, hotades jag ofta av polisen. Efter att man hade fotograferat mig kunde polisen fortfarande inte identifiera mig. Under mina förhör hotade polisen mig: ”Även om du inte berättar ditt namn för oss, kommer du fortfarande dömas till tvångsarbete. Om du fortfarande inte berättar för oss vem du är kommer vi använda olika tortyrmetoder på dig.” Jag sa, ”Om ni vill ha mina armar, mina ben, eller mitt huvud, kan ni ta dem.” Då blev han rädd. Efter ett tag talade han med en annan förhörsledare, ”Jag har talat med henne i mer än en timme och ändå har allt varit förgäves. Inget kan rubba henne.” Jag släpptes efter att ha varit olagligt fängslad i tretton dagar.
Efter att ha kommit hem, kallade polisen mig till stationen och sa att chefen ville tala med mig. Jag hade inte tillåtelse att gå hem. Jag såg att polisstationen var mycket smutsig, så jag städade upp glas och bord och skurade golvet. Den eftermiddagen satt alla polismän på den stationen i ett möte. Jag rengjorde en spottkopp i korridoren när jag av misstag råkade höra chefen nämna mitt namn, och han sa, ”Korridoren och trapporna är så välstädade. Jag hoppas att alla kan hålla dem rena.”
När klockan var runt middagstid, åkte min man till den lokala polisstationen för att kräva mitt frisläppande. Polischefen sa till mig, ”Du måste vara trött, var snäll och gå hem.” Han följde artigt med min man och mig ner för trappan och därefter åkte vi hem.
Översatt från: http://www.clearharmony.net/articles/200305/12475.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2003/5/6/49749.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...