Del 2: Kina kontrollerar folket genom att hålla dem ovetande
Special för NewsMax.com
Onsdagen den 9 juli 2003
Det finns några saker som personalen på CCTV-9 behöver känna till. Informationen vidarebefordras en gång i veckan på ett möte som leds av en produktionsledare och all kinesisk personal deltar som inte tjänstgör på nyhetsredaktionen för tillfället. Utländska experter är undantagna.
Det är här som missionen att få Kina att framstå som bra hamras in. Vad vi får och inte får göra meddelas från de högre sfärerna. Personalen får veta vad som ska rapporteras och vad som ska tystas ner. Det är en regelrätt föreläsning, inga frågor och svar förekommer och inga förslag efterfrågas.
En kinesisk skribent berättade att han förmodade att det var en repetition av vad mötesledaren själv hade gått igenom tidigare från sina högre chefer, som i sin tur hade hört det av sina högre chefer och så vidare. Det övergripande budskapet som präntas in vecka efter vecka, är att det finns en gräns för hur mycket propaganda vi kan sända, eftersom vi sänder för utlänningar. Därför ska vi diskutera vissa av Kinas problem och i synnerhet visa att Kina kan hantera dem väl.
På det här viset kom en massförgiftning i Nanjing att handla om partiets plikttrogenhet. "Myndigheterna gör allt vad de kan" meddelade vi, "för att rädda offren för matförgiftningen".
"När de fick reda på incidenten" löd en uppföljare, "krävde ledarna för kommunistpartiets centralkommitté i Kina att Jiangsus provins kommitté inom Kinas kommunistparti och den provinsledningen skulle göra vad de kunde för att rädda de andra. Offren har förts till 10 sjukhus i Nanjing, där över 500 högkvalificerade medicinska specialister vårdar dem."
Historien avslöjade inte att 42 människor dog.
Det finns ett annat möte, som hålls mindre regelbundet, för kommunistpartiets enhet vid CCTV-9. Här deltar den personal som är partimedlemmar och här gäller ord och inga visor. I stället för att tala om vad man ska och inte ska göra, uttrycks hotelser. Personal som har begått misstag bötfälls eller bestraffas på annat sätt. En tillräckligt stor tabbe kan innebära att partiet ser till att du avskedas. Det allvarligaste straffet är uteslutning från partiet, vilket inte bara innebär att man avskedas, utan även förlorade karriärmöjligheter och ekonomisk ruin.
Det begicks sannerligen inga tabbar under den andra veckan i november 2002, när Kinas kommunistparti höll sin nationella partikongress, som återkommer vart femte år. Det är Kinas motsvarighet till att välja en påve, att prinsen av Wales gifter sig eller att en bemannad rymdfarkost sänds till Mars.
Ni kanske kommer ihåg partikongressen som det veckolånga evenemang som förde med sig den senaste förändringen av ledarskapet i Kina, exceptionellt för att inget blod spilldes och traditionellt för allt hemlighetsmakeri. Det är mycket troligt att ni inte kommer ihåg det alls, västerländsk nyhetsbevakning bestod mest av att journalister stod runt Himmelska Fridens Torg och sade mot en kamera, "Vi vet faktiskt inte vad som sker där inne".
Det är därför en smula svårt att förklara allvaret och tvånget som satte den kinesiska median i lågor och som gjorde att skribenter, producenter och direktörer vid CCTV-9 rusade iväg åt alla håll. De skyndade sig att ändra ett ord här eller ett kommatecken där, utfärdade myndigt order och for iväg till TV-apparater med volymen uppskruvad på högsta volym, för att kunna ta till sig varje minut av vår sändning.
Man skulle nästan kunna tro att det var en riktig nyhetsredaktion, förutom att propagandan nådde sådana idiotiska nivåer att den framkallade några mindre uppror bland utlandsexperterna och det var den utlösande faktorn som fick mig att sätta mig ner och skriva allt det här.
Vi talar om en auktoritär regering med tiotals miljoner mord på sitt samvete, som hävdar att den alltid agerat i den övervägande majoriteten av det kinesiska folkets intresse, den censurerar senare reportage om SARS, efter att ha klarat sig undan en mörkläggning av densamma och ha skapat informationsnätverk beträffande sjukdomen.
Nu under den nationella partikongressen, smörjer den sin nya elit, med högste befälhavaren för massakern vid Himmelska Fridens Torg bland kandidaterna och med en vag avsikt att dra med sig 1,2 miljarder människor huvudstupa in i sitt senaste politiska experiment. Föreställ er vilken nyhetsbevakning det kräver.
Medan världen räknade ned för krig i Irak, tillägnades hela det första blocket – inte bara det första reportaget, utan det första programblocket – i varje sändning av CCTV-9 den "omfattande historiska betydelsen", den "avgörande händelsen inte bara för Kina utan för resten av världen", den "betydelsefulla milstolpen" som utgjordes av den sextonde nationella partikongressen för Kinas kommunistparti.
Vad var det som var så kritiskt och viktigt? Vad var det för historia som så brådskande behövde berättas? Det var att "Alla intervjuade delegater lovordade Jiang Zemins tre tankegångar", att "Målet för Kinas kommunistparti är att tjäna folket helhjärtat", att kineser utomlands "har lagt märke till att Kinas styrande parti, kommunistpartiet, är lovvärda för sina oupphörliga ansträngningar att behålla stabilitet och välstånd" och att "Det var ett ståtligt ögonblick för många utlandskineser när presidenten Jiang Zemin klev upp på podiet och började läsa sin rapport i öppningsanförandet på Kinas kommunistpartis nationella kongress. Händelsen höll dem klistrade vid tv-apparaterna, deras hjärtan slog i takt med fosterlandets."
Om man inte blir hänförd av betydelsen av de här händelserna är man i försumbar minoritet, som CCTV-9 rapporterade. "Kinas kommunistpartis nationella kongress mottog gratulationsbrev från världens ledare, inklusive presidenten i Ukraina och premiärministern på Cook Islands, liksom av Folkets parti i Kambodja, Labour Party på Nya Zeeland och av andra politiska partier i olika länder i världen". Bäst av allt var att "Det var en öppen diskussion om Jiang Zemins rapport inför världens media och delegaterna talade öppet och fritt."
Missade ledningen den oavsiktliga humorn här? Delar de inte några av de känslor som finns hos den kinesiska personalen som skriver de här sakerna?
Jag hjälpte en kinesisk skribent att ta fram ett av våra vanliga sammandrag av utländsk nyhetsbevakning av nationella partikongressen, vi plockade ut godbitarna för att visa att omvärlden basunerade ut sin beundran för det här obskyra och odemokratiska förfaringssättet. Det var lite som det gamla skämtet om filmreklam – ni vet, recensent x säger, "Det var en femstjärnig tupplur" och reklamrösten säger, "Fem stjärnor från recensent x!!!". Skribenten tappade modet när vi läste igenom våra träffar i Google. Varje aktningsvärd nyhetstjänst fokuserade på det enda ämnet som vi var förbjudna att diskutera i vår nyhetsbevakning av nationella partikongressen, skiftet av ledarskap. Hon visste att ingen skulle tro henne när hon skrev:
Associated Press gav en levande beskrivning av kongressen.
Washington Post skrev att Jiang Zemin inledde kongressen med att befästa partiets skifte bort från Kinas fattiga, som håller på att försvinna i Kina och bli till en växande medelklass.
Ytterligare en inflytelserik tidning i USA, New York Times, skrev att den nya partikongressen kommer att staka ut en politisk och ekonomisk riktning för Kina de kommande åren.
Hårdnackat, mjuk såpa
CCTV-9 är sensationsjournalistik jämfört med vad de sysslar med i den kinesisk-språkiga nyhetskanalen, CCTV-1. Deras material är avsett för den inhemska publiken och det är hårdnackat. Här nämns inte någonting om Kinas problem, som annars kan användas för att fjäska med en mer välunderrättad utländsk publik. Varje ord, varje paus, varje komma är huggna i sten. Det spelar ingen roll om det är riktigt eller fullständigt eller ens logiskt.
Olyckligtvis, då det är 100 procent säkert, hamnar massor av material från CCTV-1 till sist på den engelska nyhetsredaktionen. Vi är beordrade att översätta och sända det och att använda samma video och naturliga ljud. Det är bara de utländska experterna som försöker polera de här sakerna till acceptabla nyheter, som är trötta på att namn och källor saknas eller att logiska grunder saknas för nya bestämmelser. Statistik i synnerhet, kastas omkring som konfetti utan mening eller att hänföras till någonting.
Med Kinas befolkning på 1,2 miljarder kan man dessutom komma upp i ganska stora tal – antal mobiltelefonanvändare, beloppet på utländska direktinvesteringar – men det är alltid upp till oss på CCTV-9 att sköta matematiken för att få ihop siffrorna i meningsfulla sammanhang. Trots att vi försöker att följa upp, tillåter inte organisationen det. Även om vi är tvungna att använda material från CCTV-1, kan vi inte få deras reportrar att ringa tillbaka eller att räta ut frågetecknen, trots att de bara sitter sex våningar under oss.
För att göra saken ännu värre ger CCTV alla presspass till CCTV-1, så vi måste lita helt på deras nyhetsbevakning i fråga om så stora händelser som ett besök av presidenten Bush eller en presskonferens på ministernivå.
Ett undantag var besöket i augusti 2002 av FN:s människorättskommissionär Mary Robinson, CCTV-9 var där för att uttala sig om att hon var "nöjd" med Kinas redogörelse för mänskliga rättigheter (för motsatt uppfattning, se vilken västerländsk nyhetsbevakning som helst avseende besöket), men CCTV-1 fanns där inte alls och har aldrig sagt ett ord om besöket. Kinesiska tittare ska inte få veta att mänskliga rättigheter alls är en fråga i deras land.
http://www.newsmax.com/archives/articles/2003/7/8/133729.shtml
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...