”De senaste tre åren har jag alltid varit på gott humör” – Hur en Falun Gong-utövare utstod tre år och nio månader i en grym miljö

Jag fick Fa 1997. De som bodde nära mig vet de förändringar som utövandet av Falun Gong förde med sig. De brukade kunna säga, ”Det verkar som om du har ändrats helt till en annan person sedan du började utöva Falun Gong. Du är inte bara hälsosam, du verkar även ha blivit en mer ädel människa. Falun Gong är verkligen mirakulös.” Jag vet detta från djupet av mitt hjärta, ”Falun Gong är underbart!”

Den första arresteringen

Vid middagstid den 19 juli 1999, gjorde vi gruppövningar och studerade Fa som vanligt. På vägen hem efter träningen, arresterades jag i hemlighet av partisekreteraren som tillhörde den lokala politik- och lagstiftningskommittén och personer från den lokala polisstationen. De spärrade in mig i ett motell som är beläget 45 km från min hemstad, i tre dagar. Runt 15-tiden den 20 juni sände CCTV (Kinas centraltelevision) ett meddelande att Falun Gong nu var förbjudet. Jag var chockad och misstänkte att regeringen gjort ett misstag, eftersom de inte visste fakta om Falun Gong. Jag gav mig inte. Efter att varit inspärrad i elva dagar, blev jag utsläppt och åkte tillbaka hem.

Den andra arresteringen

Efter den första arresteringen, tänkte jag allvarligt igenom det hela. Vår lärare ber oss att vara goda människor som är osjälviska och alltid sätter andra först. Det är inget fel med detta. Därför blev jag ännu mer bestämd. Jag gjorde klart för mig själv att vad som än händer, kommer jag inte svika vår lärare och jag kommer att kultivera hela vägen till slutet. Jag beslutade mig för att åka till Peking för att vädja till landets ledare och berätta för dem sanningen om Falun Gong. Kvällen den 13 oktober, åkte jag till Peking. Jag blev arresterad av de lokala säkerhetsagenterna den 16:e. Jag blev inspärrad på den lokala polisstationen i elva dagar. De drog in mig i bilen senare och åkte runt för att visa människor. Senare skickades jag till fångläger. Jag kunde varken äta eller sova bra där. För att få mig att ge upp min övertygelse, tvingade de mig att arbeta hårt och de förhörde mig ofta. Den mentala och fysiska tortyren kunde dock inte påverka min tillit till Dafa. En månad senare skickade de mig tillbaka till polisstationen och jag släpptes efter att ha betalat bara 2,000 Yuan som straff (jag fick aldrig något kvitto) . Fem dagar senare, arresterade de mig igen och spärrade in mig i en månad. Under dessa två månader, hade jag tydligt sett ondskan i Jiangs regim. De följer aldrig lagen, eller respekterar rättssystemet. På fånglägret tvingades varje utövare betala ytterligare 300 Yuan. De slog och svor ofta åt utövare. De sålde också mat till ett mycket högt pris. Polisstationen har blivit en plats där Falun Gong-utövare olagligt hålls fångna under lång tid.

Den tredje arresteringen

Det var två dagar före det kinesiska nyåret. Den här eftermiddagen, handfängslade polisen mig och tog mig till fånglägret. Jag spärrades in där i en månad, med bojor och handfängsel. Jag började hungerstrejka för att protestera. Deras grymma tortyr ändrade inte mitt sinne. De tog mig tillbaka till polisstationen och fortsatte att hålla mig fängslad tills april. Sedan började de en ny runda med tortyr: ”omskolning” genom arbete.

Min internering vid det första arbetslägret

Första dagen jag skickades till arbetslägret, var början på några långa och oförglömliga år. Polisen meddelade de s k reglerna till mig, inte tala, inte sprida Falun Gong, inte göra övningarna osv. För att tvinga mig att ge upp utövningen, tog de till många metoder däribland misshandel och svordomar, fysiska straff, utökad arbetstid och att sporra de andra internerna att tortera mig. Ingen av dessa metoder kunde emellertid påverka min övertygelse av Dafa. När de såg att dessa metoder inte lyckades, började de med nya trick. De bad min familj och mina grannar att övertala mig. De bedrog dem genom att säga att jag omedelbart skulle släppas om jag skrev ett falsk löfte att inte träna Falun Gong. Jag följer principen ”att vara sann, god, och tålmodig”, hur kan jag ge ett falskt löfte? De skulle aldrig förstå hjärtat hos en person som ser grundsanningen. Deras plan misslyckades.

Min internering vid det andra arbetslägret

Senare skickades jag tillsammans med andra utövare till ett annat arbetsläger. Detta är ett koncentrationsläger där många utövare från hela provinsen var inspärrade. De använde kriminella och gangsters för att övervaka och tortera oss. Förföljelsen trappades här upp. Vi tvingades att sitta på en liten stol från 4.30 på morgonen till 23.00 på kvällen med båda händerna på benen. Vi tilläts inte att prata eller röra oss och kunde bara använda toaletten vid bestämda tider. De tvingade oss också att titta på en video som förtalade Falun Gong och vår lärare. Om vi vägrade att titta misshandlades vi. I mötet med denna förföljelse reciterade alla utövare (runt 70 stycken) lärarens dikt:

Inget kvar

Leva utan strävan,
dö utan saknad;
bort alla dåliga tankar,
Buddha ej svårt kultivera.

(från Hong Yin, Mästare Lis samling av dikter, icke-officiell översättning)

80% av oss hungerstrejkade sedan för att protestera mot förföljelsen. Polisen var ursinnig och intensifierade tortyren. Efter fem-sex dagar av vår hungerstrejk, tvingade de oss att springa under lång tid. Om en föll misshandlade de genast honom. Om vi vägrade att äta maten, chockade de oss med elbatonger. Nästan varje dag blev utövare chockade eller placerade i fängelse. Men ingen av dessa metoder kunde ändra utövarnas upprätta sinnen.

Arbetslägret skickade personal till Pekings arbetsläger Tuanhe för att lära sig metoder att tortera Falun Gong-utövare. Efter att de kom tillbaka, började de en hjärntvättsmetod. Först vägrade de oss sömn och turades om att tortera oss. De slog och svor åt oss och använde alla möjliga metoder som t ex att dra ut ansiktshår, få oss att stå mot väggen och hällde vatten på oss från topp till tå. Efter att dessa misslyckats, tog de mig till det 11:e laget (laget som speciellt fängslade nyligen kidnappade utövare). Laget frågade mig argt, ”Kommer du att ge upp Falun Gong eller inte?” Jag svarade bestämt: ”Falun Gong är underbart. Jag kommer aldrig att ge upp.” Polisen tog mig till ett rum i nordvästra sidan på tredje våningen. De tog av mig mina kläder och öppnade fönstren. Det var ovanligt kallt på vintern 2001. Jag sattes där på det sättet i två nätter från 10.00 på kvällen till 4.00 på morgonen. Jag reciterade lärarens dikt ”Inget kvar” om och om igen.

Polismannen som vakade över mig skakade av kyla även fast han hade en mycket tjock rock och en tjock filt för att täcka sig. Så synd! Bara för att få mer bonus ifrån Jiang, gjorde han alla dessa dåliga gärningar. Vad kommer det att bli av hans liv?

Den 22 mars, togs jag till det 9:e laget där en ny runda med ännu mer ondskefull tortyr började. De satte oss i en klass och fokuserade all personal och deras tid och energi på att tortera oss. De sa till oss, så länge ni utövar, kommer tortyren att fortgå. Förutom de metoder de använde förut, använde de även följande metoder, att tvinga oss utövare att sitta på huk, göra armhävningar, sitta på huk med ett bens stöd, eller att sitta på begränsad stol; medan de hällde kallt vatten på oss från huvud till tår; att slå utövarnas ben med tjocka träpinnar, hårt ansätta utövarnas akupunkturpunkter (som t ex Hegupunkten); att sätta tandborstar mellan två fingrar och att vrida tandborsten för att orsaka smärta; vrida utövarnas armar bakom deras ryggar; sticka utövarna med nålar; misshandla och svära åt utövarna. De blev irrationella och torterade skoningslöst goda människor som följer principerna ”att vara sann, god, och tålmodig”. Jag förstod ännu mera deras ondskefulla natur och Fas rättfärdighet. Jag var stolt över mig själv för min tillit till Dafa. Polisen misslyckades återigen.

Min inspärning vid det tredje arbetslägret

I augusti 2001, förflyttades jag åter till ett annat arbetsläger. Med start den 27 september, började de en ny runda med hjärntvätt. Lagets ledare och tjänstemän handfängslade mig mellan två sängar som om jag spikats ner på ett kors. Jag tvingades stå från kl. 5.00 på morgonen till 12.00 på natten och sitta från 12.00 på natten tills nästa morgon. Jag kunde inte använda toaletten eller äta på egen hand. Jag fortsatte emellertid att vägra fördöma Dafa. Sedan satte de mina ben i dubbellotusposition och band upp dem med ett överlakan. Det var hemskt. Någon med en gnutta godhet i hjärtat skulle inte göra en sådan sak. Deras ondskefullhet kan inte beskrivas med ord. Efter en halv månad var de rädda att mina ben skulle bli permanent skadade och lämna bevis för deras brott. De satte ner mig och sa, ”Det var det. Vi har använt alla våra metoder. Nu slutar vi.”

Under den här perioden när jag misshandlades, bröts en av mina tänder av och min vänstra trumhinna spräcktes. De frågade mig en gång i halvtimmen: ”Är Falun Dafa bra?” Jag svarade, ”Den är storslagen.” då misshandlade de mig. De frågade, ”Kommer du fortfarande att öva?” Jag svarade bestämt, ”Ja.” Då misshandlade de mig igen. Jag tilläts inte att sova på en säng och var tvungen att ligga bunden på betonggolvet i ett halvår. Jag berättade för dem, ”Spill inte er tid. Jag kommer aldrig att ge upp. Falun Dafa är den upprätta Fa. Det är den definitiva sanningen.” De insåg också att det inte fanns något sätt att ändra på mig.

En gång under förhöret, berättade jag för polisen, ”Vår lärare ber oss att följa principerna ’att vara sann, god och tålmodig’ och att vara vänliga mot andra. Vi behöver vara vänliga mot familj och grannar. Vi behöver också göra våra jobb bra. Så svara mig, är denna undervisning bra eller dålig?” Han var tvungen att medge, ”Ja, det stämmer.” Sedan sa han, ”Jag har förlorat denna diskussion. Jag ska sluta hjärntvätta dig och jag vet att du är en god människa. Men regeringen har denna policy.” I slutet av april, flyttade jag ut från fångenskapen där jag bara kunde se en glödlampa. Jag var tvungen att göra två mans jobb och de utökade arbetstiden. De hotade mig ofta med förlängd strafftid men det kunde inte ändra min övertygelse till Dafa.

I mars 2003, var min strafftid över. De använde ”känslig tid vid två konferenser” (Folkkongressens möte och det politiska konsultationsmötet) som en ursäkt att förlänga min period med 19 dagar. Senare förhörde de mig. De frågade mig vad som var det första jag planerat att göra när jag kom hem igen. Jag svarade, ”Jag har inte studerat Fa på tre år. Först behöver jag studera Fa. Sedan ska jag odla landet och åter öppna affären. ”De frågade igen, Kommer du att prata med andra om Falun Gong?” Jag sa bestämt, ”Självklart.”

Tre år i arbetsläger var slutligen över. Jag var på väg hem. Mina vänner och medutövare är fortfarande inspärrade i arbetslägret.

Tidigt i april släppte de ut mig utan några villkor. En polisman frågade mig, ”Vad gjorde att du kunde hålla ut tills idag?” Jag svarade, ”Det är Falun Dafa.”

Jag har alltid varit på gott humör. De frågade, ”Vad gör dig så lycklig?” Jag sa, ”Jag fick den värdefulla Fa, vilken man inte kan träffa på tusentals år. Jag har en underbar lärare. Jag kunde aldrig drömma om detta. Nu har jag allting. Hur kan jag undgå att vara lycklig? Jag är verkligen lycklig.”

Nu följer jag lärarens ord och gör de tre sakerna bra. Jag följer den universella principen av ”att vara sann, god och tålmodig” och kultiverar mig själv till en människa som är osjälvisk och tänker på andra först.