I drömmen så flydde jag med min fru och vår son under kaoset från ett krig. Jag bar med mig många saker. På vägen sprang vi på många sårade soldater och bedrövade tiggare. Några av dem hade förlorat ett ben eller en arm, vissa blödde från skador i huvudet. De sträckte ut sina händer emot mig och grät, Doktor! Doktor! Hjälp mig! Hjälp mig! Jag ignorerade dem fullständigt och fortsatte att fly i panik. Jag hoppades bara på att kunna lämna den här platsen med min familj så snart som möjligt. Men mina ben var tunga och inom mig visste jag att jag hade svikit de som behövde mig.
Nu när jag tänker på alla de patienter som jag har haft sedan jag först öppnade min klinik för tolv år sedan, så verkar det som om många av dem har skickats till mig på mystiska sätt. Jag verkar vara skyldig att ta bort deras fysiska skador och lindra deras känslomässiga oro.
En dag kom en ny patient till min klinik, hon gjorde så att jag omedelbart förstod vad den gamla drömmen betydde. Drömmen, en gåta som hade förbryllat mig så länge, löstes omedelbart av en tillfällighet.
Barbara hade kommit för att besöka sina släktingar och gå på lite sightseeing. Natten hon anlände så hade hon sovit med fönstret öppet. Hon var trött efter resan och var då också väldigt stressad. När hon vaknade nästa dag så upptäckte hon att hennes ansikte var helt förlamat. Hon kunde varken stänga ögonen eller munnen. Hon blev väldigt rädd. Hennes syster Sue, som hade varit patient till mig, tog genast Barbara till min klinik.
Så fort jag såg Barbara påminde hon mig om ett av de förvridna ansiktena i min dröm. Jag blev chockad och tog automatiskt ett steg bakåt. Sedan lugnade jag ner mig och förstod att vilken karmisk relation det här än var så kunde jag inte längre fly från den. Jag började behandla henne. Jag behövde bara placera nålar i två av hennes akupunkter innan svullnaden, rakt inför våra ögon, började gå ner. Även den dunkande smärtan bakom hennes öron försvann. Hennes ansikte blev sakta normalt och rynkorna i hennes panna kunde äntligen ses. Hon kunde stänga sina ögon lite grann och sakta röra ett hörn av sin läpp. Hon kunde stoppa saliven från att rinna ut ur hennes mun. Hennes syster Sue, som bevittnande denna förändring som inträffade så snabbt och mirakulöst, brast i tårar.
Barbara fortsatte att stirra på mig och sa plötsligt, säg, du ser så bekant ut. Jag tror att jag har träffat dig någonstans förut.
Hur kan det vara möjligt? Avbröt Sue. Hon vände sig sedan till mig och frågade, har du varit i Södra Carolina?
Jag svarade inte på hennes fråga och tänkte för mig själv, i drömmen sprang jag så snabbt att du inte han ifatt mig.
Jag visste att när jag för länge sedan, sprang för livet och inte visade någon hänsyn för andra så måste jag ha fått oräkneliga skulder som jag inte kunde betala tillbaka. Nu betalar jag tillbaka lite i taget. Denna gång lär jag mina patienter principen gott belönas med gott, ont med ont och om reinkarnation. Jag vill ge glädje till deras hjärtan och få deras själar att höja sig. Den dagen kommer, kanske inte imorgon eller i övermorgon, men en dag i framtiden är jag säker på att de kommer att förstå dessa principer.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.