Kinesiskt talesätt: Tur i oturen

Det finns ett gammalt kinesiskt talesätt vilket lyder, "Vem kunde ha anat att det var tur i oturen när den gamle mannen förlorade sin märr?" Det betyder att en förlust kan vara en välsignelse. Det är nu för tiden ett vanligt förekommande uttryck; att ha tur i oturen. Detta uttryck kommer från en berättelse i Hua Nan Zis "Lärdomar från den mänskliga världen" sammanställd av Liu An i Västra Han-dynastin. Historien lyder:

En gång i tiden fanns det en man som bodde vid Kinas norra gräns som var en mycket duktig hästuppfödare. Han kallades Sai Wong (som betyder "den gamle mannen vid gränsen"). En dag smet en av Sai Wongs hästar och sprang över gränsen, rakt in i Hu-folkets territorium. Så snart nyheten spridit sig runt om i byn kom alla för att trösta honom och hoppades på att han inte skulle vara allt för bestört. Till allas förvåning fann man honom med samma leende på läpparna som han brukade ha. Han sa, "En bortsprungen häst kan visa sig vara en bra sak".

Flera månader senare kom hans häst tillbaka och med sig hade hon en vacker häst från Hu-folkets territorium. När folket i byn fick höra talas om detta kom de alla till honom för att gratulera honom. Till allas förvåning var han inte alls glad och sa, "Att erhålla en så vacker häst för ingenting kan visa sig vara en dålig sak".

Sai Wongs son tyckte mycket om att rida. En dag tog han en ridtur på den nya hästen och råkade falla av och bryta benet. Invånarna i byn kom för att trösta Wong, men till allas förvåning sa han, "Att min son bryter benet kan visa sig vara en bra sak". De hade redan innan tyckt att han var lite konstig, men nu var det definitivt; han hade blivit tokig.

Det dröjde emellertid inte länge förrän Hu-folket invaderade norra Kina och alla unga män kallades in för att delta i striderna. Då Hu folket-var överlägset i krigskonst dödades de flesta av de unga männen på slagfältet. Dock överlevde Sai Wongs son eftersom det inte krävdes av honom att delta i striderna på grund av hans brutna ben. Först då insåg man att den gamle mannen inte alls var tokig, utan mycket vis.

Sensmoral: Många saker i ens liv är förutbestämda och man kan inte enkelt genom att bedöma saker på ytan bestämma om de är bra eller dåliga. Istället borde man låta saker och ting ha sin naturliga gång och inte eftersträva något. Inte vara alltför nöjd när saker går bra och inte heller tappa modet vid motgångar.