Sex år senare erhöll Wang Bo den övernaturliga förmågan att se människans inre organ. Kanske var det på grund av synen han fick från den övernaturliga förmågan som Wang Bo började känna att “den mänskliga världen var smutsig”, och att alldagliga människor var smutsiga. Han deklarerade öppet att han hade tröttnat på det mänskliga samhället och önskade kultivera i en avskild miljö. Hans önskan att göra så intensifierades genom de mystiska kultiveringsberättelserna, berättade av hans medutövare vilka ofta hälsade på honom. Ibland färdades han tillsammans med de odödliga i sina drömmar. Han ville lämna den mänskliga världen bakom sig och umgås med Gudar och odödliga i dimman och bland molnen. Wang Bo hörde att Taoisterna trodde att man kunde få hjälp att flyga om man åt “kärnan i stenen”, så han var lockad att följa den vägen.
Wang Bo förstod att det fanns en motsägelse mellan hans liv och hans ideologi. Vid tjugo års ålder skrev han “Förord för att resa till templen i bergen”, i vilken det nämns att han regelbundet studerar de odödligas skrifter och Taoistiska böckerna metodiskt och i detalj. Men han var tvungen att ta hand om sina föräldrar och behövde få sin utkomst. Han var fullt medveten att om han arbetade som regeringstjänsteman skulle han erhålla ära och välfärd men riskera att förlora sin sanna natur och medfödda upplysningsförmåga. Utifrån detta, Wang Bo var en kultiverare med en stark tro på Tao och han hade tilliten till att han en gång skulle uppnå kraven för en odödlig. Han beslöt att vara ren, lugn och uppehålla Tao. Han var beslutsam att ignorera vinst och förlust i den mänskliga världen och att följa Tao tills han var säker på att han återvänt till sitt sanna jag och fullständigt var i Tao. Det var Tao som var verkligt värdefull och det var Tao som han alltid sökt efter. Wang Bo ansåg att Tao var så djup att det var bortom mätbarhet.
Redan när han var drygt 20 år utmärkte Wang Bo sig genom sina litterära talanger. Det var den perfekta tiden för honom att söka berömmelse och prestationer. Men han såg bortom välfärd och ära. Han värderade kultivering i Tao och struntade i att söka välfärd och berömmelse. Det skulle säkerligen vara mer naturligt och enklare för en äldre person, som hade gått igenom bra och dåliga tider i livet, att söka efter Tao. Men för en ungdom i början av sitt liv, som hade en säkrad välfärd och berömmelse, för honom var att acceptera vinst och förlust i den världsliga världen och behålla en stadig övertygelse på Tao verkligen värdefullt och inspirerande.
Wang Bo sa, “Som barn studerade jag i början Zhous riter. Även om jag tyckte om att läsa böcker från den Konfucianska skolan fann jag att Tao-skolans tankar var närmare min natur”. Hans kommentarer till Konfucius “Inskriptionen på det konfusianistiska templet i länet Yi” ger utan tvekan näring till tanken, “Helgonens lära kan förvandla en till en god eller ond varelse. Man kommer att erhålla alla olika sorters magiska krafter i kultiveringen”. I denna inskription citerade han även Förändringarnas bok, “Helgonet (Konfucius) lärde ut gudars principer i Tao-skolan och att alla människor borde underställa sig dem”. (Not: Wang Bo försökte höja Konfucius till en Taoistisk mästare men senare generationer, speciellt efter Song-dynastin, försökte dra ner Konfucius lära till en mycket låg nivå, vilket blev dagens Konfucianism, då de trodde att de gjorde honom en stor tjänst).
Det första som Wang Bo lärde sig av Cao var utvalda kapitel från Förändringarnas bok. Som ett resultat bemästrade han förändringens konst vilket innefattar spådom och kalenderräkning på tiotusentals år, vilket var ojämförbart svårt för vanliga människor. Han räknade till och med ut en kalender på tusen år, vilken kallades Kalendern av Tang-dynastin över ettusen år för att användas av Tang-folket i ettusen år. Men ingen av de här förmågorna kunde hjälpa honom att göra snabbare framsteg i sin kultivering.
(fortsättning följer)
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...