Efter att ha förts till Jiaozhous mentalsjukhus för att ha vädjat för Falun Gong är jag nu mentalt skadad från tvångsinjektionerna och läkemedlen

I april 2000 arresterades jag för att ha gjort Falun Gong-övningarna utomhus. Nästkommande eftermiddag rövade tre eller fyra myndighetstjänstemän från mitt samhälle bort mig och förde mig till Jiaoshous mentalsjukhus under förevändningen att man skulle utföra en fysisk undersökning. Zhaou Lanjie, ledaren för samhället och Gao Siming, samhällets sekreterare, hävdade att eftersom jag farit till Peking fyra gånger för att vädja för Falun Gong hade de tillräckligt med bevis för att jag var sinnessjuk.

Den första natten på mentalsjukhuset såg en kvinnlig sjuksköterska mig sitta på sängen med benen i kors. Hon gav mig två piller, men jag vägrade att ta dem. Nästa dag kom min familj för att prata med Sun Zhijun, chefen för sjukhuset, och krävde att man släppte mig. Min familj argumenterade att jag aldrig haft mentala problem. Sun Zhijun sa att bara de som fört mig till sjukhuset kunde ge tillåtelse att släppa mig, familjemedlemmar var inte kvalificerade. Sun hävdade också att jag var "mentalt förhindrad" och behövde ta medicin.

Den natten beordrade sjuksköterskan mig att ta pillren men jag vägrade igen. Hon kallade in flera andra personer, inklusive två läkare och fyra patienter som behandlades för mentala problem. Jag släpades till ett annat rum och bands fast till en säng. Eftersom jag emotstod kom en manlig läkare och en kvinnlig sjuksköterska in och höll mig nere medan en sjuksköterska stack in en metallstång mellan mina tänder. De använde sedan ett speciellt verktyg liknande en domkraft för att bända upp munnen. Någon klämde åt min näsa, så jag var tvungen att andas genom munnen och pillret åkte ned. Eftersom jag vägrade foga mig efter dem bad den manlige läkaren en sjuksköterska att göra en injektion också. Snart somnade jag in. När jag vaknade var jag fortfarande bunden.

Under de följande dagarna tvångsmatade sjuksköterskan och andra patienter mig med läkemedel. Flera dagar senare sa jag: ”Nej!” till ytterligare en injektion, men läkarna och sjuksköterskorna ignorerade mig totalt, de bad andra patienter att hålla mig nere medan de injicerade mig mot min vilja. Tjugo minuter senare kände jag mig yr, min hals blev torr, jag kunde inte fokusera blicken utan bara tomt stirra. Jag kände mig outhärdligt illa till mods. När injektionen fick effekt förlorade jag styrka i hela min kropp och kunde inte ens lyfta upp mina armar. Jag ramlade när jag gick och hade svårt att prata.

Det mest omänskliga av allt är att efter fyra injektioner (det normala mönstret var att tvångsinjicera en mentalt sjuk patient en gång i månaden), hade jag inte bara reaktioner som beskrevs ovan utan led också av mentala skador. Om jag satt ner i två minuter tvingades jag att stå upp och gå omkring på grund av en obehaglig känsla. Men efter att ha gått i bara två minuter kände jag mig så obehaglig att jag måste sitta ner. Till och med under sommaren kände jag mig extremt varm men var oförmögen att svettas. Ansiktet och händerna blev röda, mina ögons rörelser var för långsamma för att kunna fokusera på någonting, mina reaktioner var väldigt långsamma och min tunga kändes stel. Så fort någon rörde mig lite lätt föll jag ner som en svag hundvalp. Trots alla dessa symptom fortsatte sjuksköterskorna att varje dag ge mig läkemedel.

Under den här perioden hölls flera dussintals Falun Gong-utövare inne på det här mentalsjukhuset. Tio månader senare förflyttade vi till Zhangjatuns hjärntvättscenter för att möta ytterligare tvång för att ge upp vår övertygelse.

Översatt från: http://www.clearwisdom.net/emh/articles/2004/2/6/44834.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/1/22/65367.html