Det sista fotot taget i hennes liv (Foton)

Jag känner mig alltid mycket ledsen när jag tittar på det allra sista fotot som tagits på Wu Lingxia. Trots att den tragiska händelsen inträffade år 2001, för över två år sedan, kommer jag föralltid att vårda minnet av henne.

Det var i ett hett juli. Vi blev inspärrade i Jiamusiarbetslägret i Heilongjiangprovinsen. Varje utövare som vägrade ge upp sin Falun Dafa placerades i isoleringscell, isolerad från andra utövare. En dag medan arbetslägret installerade övervakningsutrustning blev Wu tillfälligt satt i samma fängelseavdelning som mig. Vi tillbringade eftermiddagen tillsammans och det var på det sättet som jag lärde känna henne. Jag fick reda på att hon var från staden Shuangyashan och att hon helt nyligen satts i arbetslägret. Kollaboratörerna (före detta Dafa-utövare som under press vänt sig mot Dafa) spillde, under order från fängelsevakterna, ingen tid med att mata henne med lögner för att försöka vända henne mot Dafa och läraren, som de själva hade gjort. Likväl klargjorde hon lugnt sanningen till dem med. Jag förstod då att hon skulle vara bestämd i sin kultivering ända tills slutet. En lång tid senare hörde jag att hon led av allvarlig ascites (onormal ackumulering av vätska i magen) orsakat av tortyren som hon upplevt och lägerpersonalen var tvunga att släppa henne fri.

Fotot på Wu Lingxia och hennes son är taget före hon skickades till arbetslägret	Fotot taget efter att hon blev kidnappad och torterad i Jiamusiarbetsläger visar henne med allvarlig ascites orsakat av skrumplever och en inflammatorisk svullnad samt infekterad sårbildning på underbenen

På våren 2002 tvingades jag och medutövare B på grund av förföljelsen att lämna våra hem och bli hemlösa. En gång passerade vi Wus hemstad och efter en del möda fann vi henne. När jag såg henne blev jag chockad. Henne kinder som en gång var så vackra var nedsjunkna, hennes ögon utstående, hennes armar var beniga, hennes mage såg ut som om den skulle brista och hennes ben var så svullna att skinnet var blankt. Hon flämtade oavbrutet. Hon kunde inte längre ligga ner. Hennes bakdel (skinkor) hade fått sår efter långt sittande (en vanlig tortyr som används mot Falun Dafa-utövare). Hon blev omskött av sin 78-år gamla pappa då hennes 80-åriga mamma var döv och oförmögen att ta hand om henne. Därtill hade hon en son som gick på lågstadiet och som behövdes skötas om. Uppenbarligen hade Wu en gång i tiden varit den varit huvudansvarige för arbetet i familjen.

I deras lilla nedgågna hus var allt i spillror. Trots detta trakasserade den lokala polisen fortfarande Wu och hennes familj. När jag såg vilket eländigt tillstånd hon var i ville jag ge dem lite pengar, men hon tackade nej. Hon sa till mig att hon hade returnerat alla pengar som utövarvänner hade skickat till henne.

När vi sände upprätta tankar tillsammans deltog hennes gamle far som inte var Dafa-utövare tillsammans med oss. Han såg det som det enda hoppet att påskynda dotterns tillfrisknande. Han påminde henne ofta: "Det är dags att vi sända upprätta tankar". Han var ganska rörd när vi skulle gå och önskade att vi kunde komma och hälsa på dem ofta.

En dag i juli åkte jag igen för att hälsa på familjen. Wu var glad men hennes tillstånd hade försämrats. Hela hennes vader varade och hennes mage hade utvidgats till kanten av bröstbenet. En vidrig lukt genomsyrade hela rummet. Jag frågade om vi kunde ta ett foto av henne för att skicka det till Clearwisdom.net och hon gick med på det. Sålunda lämnade hon efter sig det sista i hennes liv, ett sorgligt och minnesväckande foto.

Senare i juli samlade jag ihop lite saker för att förbereda mig att åka och se efter Wu. Men då kom nyheten att hon hade gått bort den 27 juli.

Ett år senare tittar jag på fotot på Video-CD:n som vi använder när vi klargör fakta om Falun Dafa. Scenerna från förra året dyker upp, en efter en. Dagen då jag sa till mina medutövare att jag planerade att åka och ta ett foto av Wu, samtyckte de om förslaget och var väldigt entusiastiska. Utövare A hittade vägen. Utövare B skrev ned en redogörelse för tortyren som Wu genomgått och utövare C tog fotot. Före vår avfärd tittade jag på en annan utövare vid min sida som hette Ji Songshan och sa till honom: "Xiao Shan (hans barndomsnamn), låt oss gå och hälsa på Wu Lingxia. Det får plats fler passagerare i fordonet.."

På mindre än ett år, kom bedrövande nyheter en efter en. Först blev utövare A och D arresterade av polisen. Senare arresterades B i mars 2003. Den 18 juni 2003 blev den 27-årige Ji Songshan ihjälslagen av polisen samma dag som han arresterades.

Jag fick senare höra att utövare A och D blivit allvarligt torterade för att de vägrade att kompromissa och ge upp sin Dafa-utövning. De kvävdes med plastpåsar över huvudena. Till slut fick båda två långa domar. Utövare B fick utstå en annan sorts grym tortyr: Hans ben tvingades isär av en stång som var fästad i järnbeslag vid fotlederna och sedan fjättrades hans armar fast vid en av fotlederna. Han fick vara i den här positionen 24 timmar om dagen och blev till slut invalidiserad och oförmögen att ta hand om sig själv. Han blev frisläppt först när han var nära att dö.

En dag i oktober lyckades jag äntligen återvända till den lilla staden som vi alla hade varit tillsammans i. Jag fick av en äldre utövare, på marknaden reda på att alla utövare som jag kände var antingen arresterade och dömda eller så var de invalidiserade. Han sa: "Du kan inte längre träffa dem.." Deras enda brott var att de hade berättat för människor: "Falun Dafa är bra!"

Övertygelsens styrka är oändlig. Dafa-utövares kultivering är olik alla andra kultiveringsmetoder i historien. Även under sådana pressande omständigheter med horribelt förtryck fortsätter vi att träda fram för att låta människorna veta sanningen: "Falun Dafa är bra!"

Översatt från: http://clearwisdom.net/emh/articles/2004/2/9/44942.html
Kinesisk version: http://www.minghui.org/mh/articles/2004/1/28/65980.html