Jag är nu en Falun Dafa-utövare

Jag är 30-årig utövare som har utövat i ett års tid nu. Under min barndom så kom jag i kontakt med mycket litteratur om det övernaturliga, mina föräldrar var ganska intresserade av sådana saker men de var inte vad man kan kalla religiösa människor.

Jag saknade under hela min uppväxt något som var gudomligt och rent, jag upplevde att de så kallade religionerna och kyrkan var mest påklistrade och inte helt och hållet äkta, men ändå så hoppades jag någonstans inom mig att det skulle finnas något liv efter detta, någonting bättre än vad man kan se i vårt samhälle. Jag försökte anpassa mig till världen och göra som alla de andra men det gick mest på tok, kände mig utanför och blev ofta utnyttjad på grund av att jag var för snäll.

När jag var nitton år gammal så blev jag stannad på gatan av två personer från Kristi församling, det är en grupp som försöker leva efter Jesus lära så gott det går. De kallas av många för en sekt. Jag tyckte det var både intressant och skrämmande vad de höll på med, de var kanske lite för fanatiska ibland, men ändå så fanns det en genuin önskan hos de flesta att efterleva den lära som Jesus predikade och höja sin moral. Jag kände att jag hörde hemma här på något sätt. Det höll i 2,5 år, sedan kände jag mig utsliten av allt jobb. Jag arbetade på dagarna och hade kyrkoaktiviteter och evangeliserade på gator och torg på kvällarna. Allt gick i en rasande takt, jag fick inget lugn och ingen harmoni med vad jag gjorde. Under den här perioden tänkte jag mycket på den österländska filosofin och drömde om det enkla livet på den kinesiska landsbygden; närheten till naturen och universums egenskap. Jag längtade efter ett meditativt lugn för att få energi till att vara en god lärjunge och kunna vara annorlunda än de vanliga människorna i samhället.

Jag lämnade församlingen, men jag lämnade inte längtan efter det gudomliga, jag orkade bara inte med det i den formen. Jag levde isolerat från vänner och sällskapsliv, jag arbetade förstås, men på fritiden ville jag vara för mig själv och hitta lugnet. Under den här tiden hade jag inte ens en telefon. Efter några år så började jag med buddistisk meditation och tyckte att det var ganska bra. Jag hade läst en del buddistisk litteratur tidigare innan jag började med Kristi församling och tyckte att det stämde till en viss del med Jesus lära. Jag såg en röd tråd igenom det hela. Det haltade dock fram och mitt engagemang var inte det bästa.

Det var inte förrän jag lånade en blå bok på biblioteket som hette ”Kinesisk Falun Gong” som jag på allvar tog tag i kultiveringen mot det gudomliga igen, jag vet inte om jag kan kalla det kultivering det jag gjorde tidigare, men enligt min förståelse så var det just det; en höjning av hjärtats natur. Det har gått i etapper sedan dess, i början när jag läste boken och utövade hemma så dök det upp en hel del problem med min flickväns familj och vänner, det mesta gick snett. Jag tappade mycket av mitt engagemang men höll fortfarande på i en liten skala. På sommaren så sökte jag upp en Falun Dafa-grupp för att utöva med likasinnade. Det kändes toppenbra, nu började jag även känna i kroppen att det hände saker, på hösten var jag sjukskriven från jobbet en vecka och jag läste igenom Zhuan Falun under denna vecka. Det resulterade i kroppsliga reaktioner, men det gick över.

Den största skillnaden mellan Falun Dafa och Kristi församling tycker jag att här är det inte så mycket social kontroll utan ett eget ansvar, jag kan nog säga att det är mer gudomligt än mänskligt. Sedan har vi ju övningarna som stärker energimekanismen, ”Fa förädlar människan”, det känns i varenda fiber i kroppen att det här är något mycket starkare. Att man med den här metoden inte kör slut på sig själv med mänskliga ansträngningar utan följer det naturliga.

Jag tycker det är ganska lätt nu att tala om Falun Dafa med människor på mitt arbete och med mina vänner. De frågar vad man gör på fritiden och jag berättar att jag översätter en del artiklar och kultiverar Falun Dafa. Oftast blir de nyfikna och frågar mera och jag svarar så gott jag kan utifrån min egen förståelse.

I början när jag hörde talas om hur Falun Dafa förföljdes i Kina mådde jag riktigt dåligt, hur kan något så sjukt få fortsätta. Jag stötte det ifrån mig och ville inte engagera mig i det på något konstigt sätt fast jag avskydde det så mycket. Nu är motståndet i mig nedbrutet, tack vare min översättning av artiklar. Ett enkelt sätt att bidra med insatser mot förföljelsen, jag känner även mindre rädsla nu för att stå upp för Falun Dafa och tala med aggressiva människor som tycker att man inte ska lägga sig i kinesiska angelägenheter och som förtalar Falun Dafa.

Just nu så sysslar vi med hembesök till kineser som är bosatta i vår stad för att klargöra sanningen om Dafa. När jag hörde att den kinesiska ambassaden arrangerade en förtalskampanj trodde jag att den skulle självdö på grund av det absurda i alla anklagelser, så har den gjort i västerländska ögon men inte i många kinesiska ögon. Jag har även stött på en del kineser som har accepterat propagandan med hull och hår. Jag har försökt förklara för dem att vi Dafa-utövare är goda människor och inte på något sätt är farliga, men de är envisa och gör skillnad på svenska och kinesiska utövare, men jag säger det finns ingen skillnad vi läser samma bok och har samma lärare.

Att ge upp, ja i hela mitt liv så tycker jag att jag har gett upp och inte slutfört något i mitt liv förutom min utbildning och körkort. Jag är rädd att jag kommer att ge upp, på det sättet jag gav upp min kultivering i Jesus lära, det skrämmer mig, jag vet att rädslan är ett mänskligt fasthållande och jag kommer göra mitt bästa för att endast ge upp mina mänskliga fasthållanden och inte min Dafa-kultivering.

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.