Kinesisk sägen: En man tar sig tid att rädda en ung ogift kvinna i nöd på sin väg och kommer på första plats i det kejserliga provet

I maj i det tionde året av Qianlong-perioden under kejsare Gaozongs regim, red två män från Wujin, Qian Weicheng och Li Jiangzhong, till huvudstaden för att delta i det kejserliga provet, ett forntida kinesiskt system för att rekrytera statliga ämbetsmän. Efter att de hade kommit till Shandongprovinsen kom det helt plötsligt ett skyfall. När de väl hade checkat in på ett värdshus i staden, var de fullständigt genomblöta.
Då de båda kände sig utslagna, så kröp de båda till kojs efter middagen. Strax efter att Qian Weicheng somnat, kom han in i trans och såg sig själv gå in i huvudstaden. Han gick till utbildningsministeriet och såg många deltagare samlade framför väggen där resultatet av det kejserliga provet var uppsatt. ”Vem kommer att vinna första pris i år? Kommer jag att klara det kejserliga provet?” undrade han. Qian började läsa resultatet. Han såg genast att Li Jiangzhong vunnit första pris. Efter ett tag fann han till slut sitt namn på plats nummer 30. Han utbrast i extas, ”Jag fick godkänt på det kejserliga provet!”

Li Jiangzhong hade inte somnat ännu. Han hörde vad Qian Weicheng utbrast och frågade honom, ”Vad sade du? Vad klarade du?” Qian gnuggade sina ögon och svarade, ”Jag drömde precis att du kom på första plats och jag kom på 30:e plats i det kejserliga provet.” Efter att ha hört om Qians dröm, blev Li Jiangzhong så upprymd att han inte kunde sova. Han var vaken hela natten och väntade på soluppgången så han kunde bege sig till huvudstaden.

Det fortsatte emellertid att regna nästa dag. Li Jiangzhong vankade oroligt fram och tillbaka i rummet. Qian sade vänligt till honom, ”Min broder, ha tålamod. Regnet försöker blott att hålla oss kvar här längre som gäster i staden. Vi kan lika gärna utnyttja tillfället till att studera lite mer inför provet.” Trots det så var Li Jinzhong angelägen om att resa till huvudstaden. Qian Weicheng, å andra sidan, tog fram sina böcker från vagnen och började studera ensam.

Regnet varade i tre dagar. När det till slut avtog, så uppmanade Li Jiangzhong, Qian Weicheng att ge sig iväg så fort de hade ätit frukost. På grund av att det var kort om tid kvar tills det var dags för det kejserliga provet, så skyndade de på sina hästar. De korsade en mörk pinjeskog, passerade Sandao Bay och kom fram till en flodstrand. När de skulle rida över bron, hörde de plötsligt en liten flicka ropa på hjälp från skogen på andra sidan floden. Qian Weicheng stannade genast sin häst och sade till Li Jiangzhong, ”Broder, vi måste skynda oss att rädda henne!” Sedan piskade han hästen och red över bron för att rädda den lilla flickan. Men Li Jiangzhong sade kallt, ”Du kan stanna om du vill rädda barnet. Jag måste skynda mig till huvudstaden för provet.” Så fortsatte han rida mot huvudstaden.

Efter att Qian Weicheng kommit in i skogen, klev han av hästen och gick i den riktning han tyckte att han hade hört ropet. Snart upptäckte han en kvinna och en liten flicka som höll om varandra och båda grät. På ett träd bredvid dem, hängde en snara på trädgrenen. Qian Weicheng förstod på en gång att kvinnan försökt hänga sig själv. Han närmade sig dem och frågade oroligt, ”Varför vill du göra något så dumt?” Kvinnan tittade upp på honom helt frånvarande en stund. Sedan skakade hon på huvudet och tårarna strömmade utför hennes kinder.

Den lilla flickan såg att hennes mamma inte skulle säga någonting, så hon svarade i hennes ställe. Hon sade, “Gangsterna tvingade min pappa att begå självmord, så min mamma ville begå självmord hon också...” Innan hon kunde avsluta, kastade de sig i varandras armar igen och började åter att jämra sig. Qian Weicheng kände sig mycket ledsen. Hans ögon tårades. Han försökte hålla tillbaka tårarna och sade, ”Var snäll och gråt inte. Jag har lite pengar.” Han tog fram 10 silvermynt och lade dem i kvinnans hand. Qian Weicheng kom inte från en rik familj. Det hade tagit lång tid och krävt mycket av honom för att samla ihop 20 silvermynt till resan. I själva verket var 20 silvermynt knappast tillräckligt för en tur och retur-resa. Därför hade han varit mycket sparsam under resan. Genom att ge bort silvret, skulle han inte ha pengar att resa hem om han misslyckades på provet. Men han tänkte inte på det, därför allt han kunde tänka på var att rädda dessa två människor.

Kvinnan såg chockad på pengarna i sin hand. Det tog henne ett tag att komma ihåg att tacka sin välgörare, men Qian Weicheng hade redan lämnat skogen och var på väg mot huvudstaden.

Tio dagar senare möttes Li Jiangzhong och Qian Weicheng under provet. De sade ingenting till varandra. Femton dagar senare publicerades provresultaten. Qian Weicheng kom på första plats, medan Li Jiangzhong bara kom på 30:e plats. Reslutatet var precis tvärt emot det Qian Weicheng hade drömt. När Li Jiangzhong mötte Qian Weicheng igen, sade han bitskt, ”Du har bestulit mig på min förstaplats!” Qian Weicheng svarade lugnt, ”Du måste själv fråga dig varför.”

Det kejserliga provet var ett sätt att rekrytera statliga ämbetsmän. Om en man vänder ryggen mot människors lidande, vad skulle det vara för nytta med att anställa en sådan man som statlig ämbetsman. Alltså tog himlen tillbaka hans ära och gav det till en man som verkligen brydde sig om människorna.