En berättelse om ginseng

Vild ginseng växer i nordöstra Kina. Berget Changbai långt borta i Jilinprovinsen är särskilt välkänt för att det där växer vilda ginsengrötter som är hundratals och till och med tusentals år gamla. Men legenden säger att ginsengs verkliga hemstad är Shandong och inte nordöstra Kina. Här följer historien:

För länge, länge sedan fanns det ett tempel som hette Yunmengtemplet, som var beläget på Yunmengberget i Shandong. Det fanns två munkar i templet, en mästare och en lärjunge. Mästaren hade aldrig lust att läsa buddhistiska skrifter eller arbeta på fältet. Han behandlade sin unge lärjunge väldigt elakt och den unge munken blev blek och såg mycket klen ut.

En dag lämnade den gamle munken templet och han lämnade den unge lärjungen att arbeta själv i templet. En barn dök upp, som hade på sig en röd bröstlapp. Ingen visste varifrån han kom. Han hjälpte den unge munken med hans arbete. Ända från det tillfället kom barnet för att hjälpa den unge munken i templet, så snart den gamle munken gav sig iväg. Så fort den gamle återvände, försvann barnet.

Allt eftersom tiden gick, lade den gamle munken märke till att hans lärjunge blomstrade av hälsa och han verkade slutföra varje arbetsuppgift som han fick i uppdrag att ta itu med. Den gamle munken var förbryllad och tyckte att det verkligen var underligt. Han kallade till sig sin lärjunge och frågade ut honom om vad som pågick. Motvilligt berättade den unge munken sanningen. Den gamle munken tänkte, "Det finns bara några få människor på berget, så var kommer barnet med den röda bröstlappen ifrån? Han måste vara den legendariska 'örtkvisten' (ginseng)." Han tog därför upp en röd tråd från sin väska, trädde den på en nål och gav den till den unge munken. Han beordrade den unge munken att fästa nålen i barnets röda bröstlapp om han dök upp igen.

Dagen därpå gav sig den gamle munken iväg. Den unge munken ville berätta vad som hänt för barnet, men var alltför rädd. Till sist stack han nålen i barnets röda bröstlapp, när barnet fick brått att gå hem. Tidigt nästa morgon låste den gamle munken in sin lärjunge i templet och därefter tog han upp sin hacka och följde efter den röda tråden hela vägen ner till ett gammalt rött pinjeträd. Där hittade han en örtkvist och han blev mycket upprymd över sin upptäckt. Han lyfte sin hacka för att gräva fram ett ginsengbarn (väldigt gammal ginseng ser ut som barn till formen).

Den gamle munken tog ginsengbarnet med sig tillbaka till templet och satte det i ett kärl med lite vatten i. Därefter lade han på ett lock med en sten ovanpå och han bad sin lärjunge att göra upp eld och att koka den. Dessvärre var han tvungen att ge sig iväg igen, efter en brådskande kallelse från en vän, som han inte kunde säga nej till. Inan han gav sig iväg sade han allvarligt till den unge munken, "Du får inte öppna locket innan jag kommer tillbaka". Efter att den gamle munken gått iväg, gav kärlet hela tiden ifrån sig en fantastisk doft. Den unge munken överväldigades av nyfikenhet. Han brydde sig inte om sin mästares instruktioner, utan lyfte bort stenen och lyfte av locket från kärlet. Doften var så god att han bröt av en bit från kvisten som smakprov. Den var så söt och saftig! Den unge munken glömde sedan bort allt och åt upp all ginseng och soppa. Just då skyndade den gamle munken tillbaka. Lärjungen var så ivrig att göra någonting att han sprang mot templet. Plötsligt kände han att hans ben blev lättare och han flög upp i skyn. När den gamle munken såg alltihop, förstod han att lärjungen hade ätit upp all ginseng. Han blev mycket ledsen.

I själva verket var barnet med den röda bröstlappen en ginsengrot. Den var en av två ginsengkvistar som växte under det gamla röda pinjeträdet. Då den gamle munken bara tog med sig en av dem, grät den som lämnades av ensamhet. Det röda pinjeträdet sade, "Käre vän, gråt inte. Jag ska ta med dig till nordöstra Kina där det inte bor så många människor. Där kan jag skydda dig för evigt.". Ginsengen slutade gråta och följde med pinjeträdet. De slog sig ner på Changbaiberget i nordöstra Kina. Efter det fanns det inte längre ginseng i Kinas inland. I stället blev det alltfler ginsengrötter på Changbaiberget.


Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200302/10318.html
Kinesisk version: http://www.zhengjian.org/zj/articles/2003/1/16/20067.html