Innan Hua Tuo hade man helt enkelt bundit fast patienterna till händer och fötter för att sedan slå dem i huvudet eller tappa dem på blod, att på så vis få dem att förlora medvetandet.
För att minska patientens smärtor under operation sökte Hua Tuo överallt efter en ört som kunde lindra smärta. En dag när han var i bergen för att samla örter mötte han en skogshuggare som var allvarligt skadad. Skogshuggaren plockade fram lite löv, mosade dem och pressade dem mot såret. Efter en stund försvann smärtan. Hua Tuo blev glatt överaskad och frågade skogshuggaren om namnet på den magiska örten. Löven kom från en planta som hette alruna. Efter många försök lyckades Hua Tuo framställa ett extrakt, ett berömt bedövningsmedel kallat "Ma Fei San".
I det sextonde kapitlet i en berömd kinesisk roman, Alla män är bröder (ett annat namn på den är Legenden Shui Hu), lade Wu Yong ett narkotiskt preparat i vinet och lyckades på så vis komma över skatten som Yang Zhi och hans vakter hade fått i uppdrag att leverera. Efter att Yang Zhi och hans vakter druckit av vinet kunde de 15 vakterna inte göra annat än att sitta och se på när skatten stals. De kunde vare sig stå upp, röra sig eller tala. Faktum är att Wu Yong blandat bedövningsmedel i vinet. Det kinesiska bedövningsmedel som han använde kallas "Men Han". "Men" betyder "svimma" och "Han" betyder "vuxen man". Den aktiva ingridienten i drogen var just alruna.
Det finns många kinesiska örter som kan användas för bedövning. Förutom alruna finns det mer än fyrtio andra örter som används för bedövning. Det är bara ett par hundra år sedan man började använda eter i den västerländska medicinen för att söva patienter. Kinesisk medicin har emellertid använt bedövningsmedel sedan Hua Tuos tid, för lite drygt två tusen år sedan.
Översatt från:
http://clearharmony.net/articles/200303/10751.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.