Legenden säger att Shao Yong valde att leva i avskildhet på ett berg för att koncentrera sig på att studera Förändringarnas bok. Trots att han studerade Förändringarnas bok med noggrannhet och flit var han långt från att förstå det innersta väsendet i Förändringarnas nummer. [Förändringarnas nummer är en komplex teknik som är härledd ur och beskrivs i Förändringarnas bok för spådom.] Han gjorde inte mycket framsteg tills en eftermiddag då en mus flackade omkring runt honom när han vilade. Ljudet från musen besvärade Shao så mycket att han tog tag i sin porslinskudde och kastade den mot musen. Han missade musen och porslinskudden slogs sönder i bitar. Bland de krossade delarna från kudden fann han en lapp där det stod, ”På en viss dag, en viss månad, ett visst år kommer Shao Yong att slå sönder denna kudde i bitar.” Lappen gjorde Shao Yong mållös. Förutsägelsen om datumet och händelsen var fullständigt korrekta; varje enstaka kinesiskt tecken i hans namn stämde exakt.
Shao Yong blev nyfiken på vem författaren var som kunde göra en så exakt och precis förutsägelse. Med hjälp av ledtrådarna i meddelandet lyckades Shao Yong hitta huset där författaren till meddelandet bodde. Just när han skulle knacka på dörren kom en medelålders man ut genom dörren för att möta Shao Yong, som om han hade väntat på honom. Mannen sade, ”Innan min far dog för några dagar sedan bad han mig att lämna denna bok till en man vid namn Shao Yong, som skulle besöka huset idag.” Sedan visade han boken för Shao Yong. Efter att ha studerat boken endast en gång blev Shao Yong en noggrann spåman. Detta är ursprunget till förutsägelsen i Plommonblommans Förändringars Nummer. [Shao Yong bemästrade senare Förändringarnas nummer och gjorde många precisa förutsägelser. En av de mest berömda spådomarna han gjorde var Plommonblomsdikten. Förändringarnas nummer kallades följaktligen Plommonblommans Förändringars Nummer.]
Det är mycket ”enkelt” att finna spådomstecknet i spådomen om Plommonblommans Förändringars Nummer. [I Förändringarnas skola måste en spåman först hitta ett inledande nummer eller tecken. Numret eller tecknet är mycket västenligt eftersom det står för den viktiga, avgörande vinken. En spåman kombinerar sedan vinken med annan information som samlats in från den som frågar för att kunna berätta om ödet.] Man finner spådomstecknet i hjärtat. Spådomstecknet kan vara en färg, ett nummer, ett ljud, en rytm och så vidare. När man dechiffrerar spådomstecknen måste man beakta många faktorer, såsom tiden och riktningen för spådomen, och den frågandes ställning, d.v.s. stående, sittande, liggande eller gående. Slutligen finner man överensstämmelser i de fem elementen bland dessa faktorer. Baserat på teorierna om att de fem elementen ömsesidigt stödjer och ömsesidigt hindrar varandra tolkar man dessa överensstämmelser och berättar om ödet. Användningen av spådomstecken i Plommonblommans Förändringars Nummer är faktiskt den sanna studien av ”tal” i och med att de studerade faktorerna motsvarar variablerna i de flervariabla ekvationerna i modern västerländsk algebra Plommonblommans Förändringars Nummer är en avancerad vetenskap om tal, eftersom den integrerar faktorerna tid och rum.
Kinesisk spådom är också en liten gren inom Taoismkultiveringen. Det finns strikta krav på kultiveraren, oavsett vilken spådomsskola det är. En spåman måste vara lugn som vatten och fri från alla sorts tankar för att kunna kommunicera med universum. I det fallet är kinesisk spådom inte bara en ”ren teknik”. Det krävs också av spåmannen att han har ett lugnt hjärta. Ju renare och klarare ens sinne är och ju färre orena tankar man har, desto lättare är det för honom att kommunicera med universum och desto mer precisa blir hans spådomar. Reningen av ens hjärta och elimineringen av orena tankar är i själva verket en process där ens fasthållanden till berömmelse och egenintresse rensas bort för att uppnå moralisk perfektion.
Enligt denna legend var Li Zhicai författare till texten på Shao Yongs kudde. Li Zhicai var elev till Chen Tuan, en annan legendarisk person i den kinesiska historien.
Chen Tuan är en välkänd person som uppmärksammas inom både taoismen och konfucianismen. Det finns en berättelse om Chen Tuan som inträffade på de Fem dynastiernas och Tio ländernas tid, innan den förste kejsaren i Songdynastin enade Kina, under en tid med krig och katastrofer. Chen Tuan levde i avskildhet på berget Hua för att undfly den kaotiska världen. När Chen Tuan hörde att den förste kejsaren i Songdynastin hade installerats blev han överlycklig och ramlade av åsneryggen och sade, ”Världen kommer att vara fridfull från och med nu.” Enligt legenden kunde Chen Tuan sova under lång tid. Han sov ofta i flera år utan att vakna. Allmänheten tolkade hans sovande som ett sätt att fly från politik och krig. Vid sidan av legenderna dokumenterades också Chen Tuan i ”Samlade biografier nr 216” i Historien om Songdynastin: ”Chen Tuan tyckte om att studera Förändringarnas bok. Man såg honom alltid med Förändringarnas bok i handen. Han kallade ofta sig själv för herr cyklon. Han skrev 81 kapitel i Det Mystiska, som beskrev kultivering och skapandet av odödlighetspiller.” Det är uppenbart från berättelserna och legenderna om Chen Tuan att han var en kultiverare.
Mästare Li Hongzhi, grundaren av Falun Dafa, skriver:
”Inom Dao-läran talar man också om det här, och särskilt några övningar från den Ovanliga Skolans kultiveringsmetod talar om att sova, och sova i flera decennier, utan att komma ut ur stillheten och vakna upp.” Från ” Den som utövar får Gong” i kapitel 8 i Zhuan Falun).
Förutom att sova uppnår de som kultiverar sin sekundära urande [benämns också sekundära medvetandet] syftet att koppla bort sin primära urande [benämns också huvudmedvetandet]. Mästare Li Hongzhi skriver,
”Varför finns det stora kultiveringsmetoder där det dricks alkohol? Därför att de inte kultiverar sin huvudurande och syftet är att bedöva huvuduranden.” (Från ”Om att äta kött” i kapitel 7 i Zhuan Falun)
Enligt min enkla förståelse är Li Bai, den store poeten under Tangdynastin, ett utmärkt exempel på kultivering av den sekundära uranden genom drickande av alkohol. Li Bai kallade sig själv för Li Zhexian. Zhexian betyder degraderad gudom på kinesiska.
Li Bai är berömd för sitt drickande. Hans dikt ”För in vinet” säger mycket om honom och hans drickande:
”Min blomfläckiga häst,
Min päls värd ett tusende
Ge den till pojken i utbyte mot gott vin.”
Li Bai slutade aldrig dricka förrän han var full. ”Berättelserna som varningar till världen” beskriver hans sinnelag perfekt i följande prosa;
När Li Bai hörde talas om vinet Wucheng i Huzhou reste han tusen mil bara för att få smaka på det. Han gick till barer och drack tills han var tillfredsställd, som om ingen annan skulle lägga märke till hans beteende. När Jiaye Sima, en myndighetstjänsteman, passerade förbi och hörde Li Bais vilda sjungande i baren, skickade han sin underordnade för att få reda på vem mannen var. Som respons på deras fråga svarade Li Bai lättvindigt med en dikt:
”En degraderad gudom titulerad Amatörbuddist av blå lotus, jag är,
Flyr från den jordiska berömmelsen i barerna sedan trettio år,
Sima från Huzhou, du behöver inte bry dig om att fråga vem jag är
Titta bara på Tathagata Jinsu bakom mig och du borde veta vem jag är.”
Både hans titel ”Amatörbuddist av blå lotus” och självbetecknade identitet ”Degraderad gudom” antyder att han inte kom från denna värld. När Li Bais mor var gravid med honom drömde hon att Taibai Venus trädde in i hennes barm. Det är därför Li Bai också kallades för herr Taibai. Tang Xuan Zong, den andre kejsaren i Tangdynastin, favoriserade och litade särskilt på Li Bai. Han frågade en gång Li Bai vad han hade för ambitioner. Li Bai svarade, ”Jag behöver ingenting i mitt liv. Jag är lycklig bara jag har tillräckligt med pengar för att dricka varje dag.” Hans likgiltighet inför berömmelse och rikedom visades livligt i hans poesi. Det finns ofta sagolika tankar i Li Bais dikter, såsom ”Ta in vinet”, ”Blickar ut på kaskaden på berget Lu” och ”Berget Tianmu bestiget i en dröm”. Det är absolut omöjligt för någon utan en kultiverares sinne att skriva dessa upplysta rader.
Blickar ut på kaskaden på berget Lu
”Där en lila dimma kröner
Ett skimrar av solstrålar
Berget som kallas Rökelsebrännartoppen, från långt bort
Att se, hänger över skyfallets vägg
Det vattenfallet
Valvet tvärbrant tre tusen fot, du skulle säga
Vintergatan
Ramlade från den höga himlen, stjärna efter stjärna
Berget Tianmu bestiget i en dröm
”En sjöfarande besökare kommer att tala om Japan,
som vatten och dis döljer bortom räckhåll
Men Yueh-folket pratar om Himmelska moderberget
Som fortfarande ses genom dess varierande molndjup
I en rak linje mot himlen träder dess topp in i himlen
Når toppen på de fem Heliga topparna, och kastar en skugga över Kina
Med den hundra mil långa Himmelska Terrassbergskedjan
Som just i denna punkt börjar vrida sig mot sydost
Mitt hjärta och mina drömmar finns i Wu och Yueh
Och de korsar Spegelsjön hela natten i månen
Och månen lyser upp min skugga
Och mig till Yanfloden
Med eremithyddan fortfarande där
Och aporna ropar tydligt över krusningar av grönt vatten
Jag bär hans spikkängor
Upp för en stege av blå moln
Soligt hav halvvägs
Helig gryning i rymden
Myriader av toppar och fler dalar och ingenstans en väg
Blommor förtrollar mig, klippor lugnar mig. Dagen tar plötsligt slut
Björnar, drakar, stormiga på berg och flod
Skrämmer skogarna och får höjderna att darra
Molnen mörknar i regnmörker
Bäckar bleknar med disets blekhet
Åskans och blixtarnas gudar
Splittrar hela bergskedjan
Stenporten bryts sönder och samman
Ger utlopp i himlens avgrund
En ogenomtränglig skugga
…Men nu belyser solen och månen en guld- och silverterrass
Och, klädd in regnbågsdräkter, nedstiger en efter en
Med tigrar för deras lutspelare och fenixar för dansare
Rad efter rad, likt fält av cannabis, sträcker sig de magiska gestalterna
Jag rör mig, min själ börjar flyga
Jag vaknar med en djup suck
Min kudde och min matta
Är de förlorade molnen jag var i
…Och det är alltid på det här sättet med mänsklig glädje:
Tio tusen saker rör sig för alltid likt vatten mot östern
…Men låt mig, på min gröna sluttning, stiga upp på en vit hjort
Och rida till dig, mäktiga berg, när jag behöver dig
Åh, hur kan jag allvarsamt buga mig och skrapa inför män med hög rang och män på höga poster
Som aldrig får lida av att visas ett ansikte med ett ärligt hjärta
En annan egenskap hos Li Bai är att ju fullare han blev, desto mer magnifika och mäktiga blev hans dikter. Det är precis som Li Hongzhi sade,
”Men när huvudmedvetandet kopplar av, reflekterar det sekundära medvetandet vad han vet om ämnet till hjärnan, och eftersom han kan se sakernas sanna natur i andra rum, kan det genomföras, skrivas, eller komponeras.” (Från ”Tanke” i kapitel 9 i Zhuan Falun)
Jag trodde tidigare att Chen Tuans sovande och Li Bais förtjusning i att dricka var udda egenskaper bland dessa heliga eremiter och enslingar. Efter att jag började kultivera Falun Dafa insåg jag att det fanns kultiveringsmetoder bakom dessa unika vanor. I det förgångna stapplade många människor i kultivering av småvägar inom Taoismen eftersom de inte kunde finna en sann ortodox metod. De betalade ett högt pris för sin kultivering och led mycket bara för att upplysas till en mycket liten del av Fa [’Lag’, ’Väg’ eller ’princip’ i Buddhaläran]. Trots att de framstod som utomordentliga i vanliga människors ögon var de inte så mycket mer upplysta än vanliga människor.
Under Chun Qiu-perioden fanns det en kinesisk cittraspelare vid namn Shi Kuang, som kunde förutsäga resultatet av ett krig baserat på hur en persons humör yttrade sig i Shis musik. Enligt legenden bad Jin Ping Gong, Jins härskare, Shi Kuang att spå utgången av kriget när han fick höra att Chu var på väg att anfalla Zheng. Shi Kuang spelade kinesisk cittra och sjöng olika sånger i norra och södra Kina. Han gav följande rapport till Jin Ling Gong, ”Chu dominerar det svaga genom att vara stark och kommer definitivt att förlora till slut.” Som Shi Kuang förväntat sig kom nyheten några dagar senare om att Chu förlorat.
Shi Kuang föddes inte blind. Texter från Länderna i Östra Dong Zhou-perioden sade att han rökte sina ögon blinda med malört. Jag fann hans historia ofattbar när jag först läste den. Senare förstod jag att det var för att han kände att de saker han såg med sina ögon distraherade och konfunderade honom. Det var därför han valde att komma till frid genom att förstöra sina ögon. Den rena viljan att skära av det som distraherade hans kultivering var inte olik Huikes, den andre patriarken i Zenbuddismen, som bröt sin arm framför Boddhidarma, grundaren av Zenbuddismen, för att bevisa sin vilja att kultivera [en annan version av denna historia säger att Huike skar av en av sina armar]. Huike var jämförbar med Shi Kuang på det sättet att de båda använde ett ”avsiktligt” sätt för att uppnå ett klart och rent sinne inom Taoismens småvägar. Att söka utanför kunde emellertid inte i grunden hjälpa Shi Kuang att nå en klart och rent sinne och en hög kultiveringsnivå. Som resultat var det han uppnådde begränsat till spådomar eller att ”berätta om ödet genom att spela kinesisk cittra och sjunga sånger”. Trots att han tycktes ha fått övernaturliga förmågor i en vanlig människas ögon led han mer är vad han erhöll.
När jag såg tillbaka på den gamla kinesiska kulturen efter att ha fått Falun Dafa började jag förstå många berättelser som verkat underliga och orimliga. Dessa märkliga berättelser var i själva verket individuella kultiveringsberättelser på olika nivåer. När jag tittade på den breda och djupgående kinesiska kulturen från en kultiverares perspektiv märkte jag att många djupa och mystiska frågor i historien var rättframma och enkla.
Översatt från: http://clearharmony.net/articles/200303/11174.html
Kineisk version: http://www.zhengjian.org/zj/articles/2002/6/8/16384.html
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.
läs mer ...