En dag pantsatte Jigong sina kläder för 150 snören mynt. Så fort han kom ut ur pantbanken skrek han, vem vill hjälpa mig att bära pengarna? En kraftigt byggd man kom fram och sa munk, jag vill göra det. Jigong svarade, ditt hjärta är svart, jag litar inte på dig med pengarna. Jigong vände sig om och började ge ut pengarna till de fattiga. Vissa gavs två snören pengar och vissa tre. Efter att Jigong fortsatt dela ut pengar så var det snart bara fem snören kvar. Jigong sa, låt den stora mannen få några. Mannen tog de kvarvarande mynten och sprang omedelbart iväg, men Jigong jagade honom inte. Alla de som bar mynt frågade Munk, vart ska vi föra mynten? Jigong svarade, ni kan göra vad ni vill med dem. Alla gick därifrån.
Den kraftigt byggda mannen sprang med de fem snörena mynt genom 17 bakgator. Jigong gick oberörd en bakgata bort och väntade där. Strax efteråt så sprang mannen förbi Jigong. Jigong sa snyggt försök! Vilken otur! Om du hade väntat en stund till skulle jag gett dig de fem snörena mynt. Det skulle inte fungera om du stal dem från mig. Du är förutbestämd att endast ha ett halvt snöre. Om du vågar springa iväg med de fem snörena så kommer jag att ta dig till domstolen i Qiantangs län och stämma dig. När han hörde vad Jigong sa blev han rädd och sprang iväg. Jigong skrek, ta fast honom! Då han hade så bråttom såg sig inte mannen för och råkade krocka med en keramikförsäljare och ha sönder sjutton skålar och två tallrikar. För att kompensera försäljaren för hans förluster var mannen tvungen att betala fyra och ett halvt snöre mynt. Efteråt hade mannen bara ett halvt snöre kvar. Inte undra på att Jigong hade sagt att mannens hjärta var svart och att han var förutbestämd att ha endast ett halvt snöre mynt.
Den här berättelsen är omskriven från Den kompletta biografin om Jigong.
* * *
Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.