Zhang Guolao red bakvänt på sin åsna

Lärare Li nämner i kapitlet “Omvänd kultivering och att låna Gong” i boken Zhuan Falun att, “Zhang Goulao, en av de åtta odödliga red bakvänt på sin åsna. Få människor visste varför han red på åsnan baklänges. Han upptäckte att gå framåt är att gå bakåt, så han red på åsnan baklänges.”

Zhang Guolao även kallad Zhang Guo är en av de åtta odödliga inom Tao-skolan. Enligt ”Tang Shu” (Boken om Tang-dynastin), var Zhang Guolao en verklig person som levde i Zhong Tiao Shan i Shanxi-provinsen. Han själv påstod att han bemästrade Vägen för att nå odödlighet. Kejsare Tang Gaozong inbjöd honom upprepade gånger att komma men han avböjde alltid vänligt. Kejsarinnan Wu Zetian försökte även hon få honom att komma. För att undkomma från denna befallning låtsades Zhang Guolao vara död framför ett tempel. Just då var det en het sommar så hans kropp började ruttna och luktade förskräckligt. Kejsarinnan Wu Zetin hörde vad som hade hänt och var tvungen att ge upp sina idéer. Men strax efteråt såg någon honom uppe i berget Heng.

Kejsare Xuanzong bjöd in honom flera gånger och frågade hur man erhöll Vägen till odödlighet, eller evighet. När han såg att Zhang Guolao såg så skröplig ut frågade han, “du har redan erhållit Tao, men ändå ser du så gammal ut, med lite hår och bara ett fåtal tänder?” Zhang Guolao svarade, “för att bli så här gammal så följde jag ingen metod, så till slut blev jag så här. Det är verkligen skamligt. Men om jag drar ut mina få hårstrån och mina tänder, skulle jag inte få nytt då?” Så han gjorde så precis framför palatset; han drog ut sina få hårstrån och knackade ut sina tänder. Kejsaren blev lite skrämd och bad besökarna att ta med honom så att han skulle få vila. Efter ett tag så återvände Zhang Guolao till palatset och såg då totalt annorlunda ut, med tjockt svart hår och vita tänder. Alla högrankade tjänstemännen stod "hjälplösa" inför honom och frågade efter hans mystiska metod för att återfå en så ungdomlig kraft. Zhang Guolao vägrade berätta.

En dag så begav sig kejsare Tang Xuanzong ut på jakt och fångade en stor hjort. Denna hjort var lite annorlunda än de andra. När Zhang Guolao såg att kocken var redo att slakta den stoppade han honom omedelbart. Han sa “Det här är en gudomlig hjort som har levt i över tusen år. När Kejsare Han Wudi gick på jakt och fångade hjorten så följde jag efter honom och såg att han släppte hjorten strax efteråt”. Kejsare Tang Xuanzong frågade, “Hur kan du veta att det är den här hjorten du såg? Det finns så många hjortar i världen och det har gått så många år”. Zhang Guolao svarade, “När kejsare Han Wudi släppte hjorten så märkte han den med en bit brons under det vänstra hornet”. Så kejsare Tang Xuanzong bad någon att kolla och de fann en 5 cm lång bronsbit, men kunde knappt se vad som stod på den. Kejsare Tang Xuanzong fortsatte att fråga, “Vilket år gav sig Han Wudi ut på jakt? Hur många år sedan var det?” Zhang Guolao svarade, “Det har gått 852 år sedan dess.” Kejsare Tang Xuanzong bad en av hans män att kolla upp det, han rapporterade att det stämde perfekt.

Zhang Guolao dog strax efter att han hade återvänt till bergen. Kejsare Tang Xuanzong byggde ett Taoist kloster kallat “Kou Xia Guan”. Zhang Guolao hade en underlig vana: Han red alltid bakvänt på en vit åsna och kunde rida över 10000 li på en dag. Självklart så var åsnan också en “odödlig åsna” som sades kunna packas ihop för att stoppa i bagaget då man inte red.

Lärare Li nämner i kapitlet “Tanke” i Zhuan Falun, “Häromdagen sade jag att Zheng Guolao red baklänges på en åsna, men människor kan antagligen inte förstå vad han menade. Han upptäckte att det att gå framåt var att gå bakåt, och mänskligheten hade kommit längre och längre bort från universums egenskap. Under universums omvandlingsprocess, särskilt nu efter inträdet i varuhandelsekonomin, har många människors moral blivit mycket dålig och kommit längre och längre bort från universums egenskap, Zhen Shan Ren. De människor som flyter med mängden bland vanliga människor, kan inte inse omfattningen av människans moraliska fördärv och en del människor anser därför fortfarande att det är en god sak. Endast de människor vars Xinxing har förbättrats genom kultivering inser, genom att se tillbaka, att den mänskliga moralen har fördärvats till ett sådant hemskt tillstånd.”