Arkeologiska studier och myter

Kommer ni ihåg myterna om hur Gud skapade människan, den kinesiska legenden om hur Nuwa skapade människan och Pangu öppnade himlen, liksom historien om Noas Ark? När teorin om “människan härstammar från apor” tog över från synsättet att gudar skapade människorna, glömdes antingen myterna bort eller betraktades som forntida människors fantasier, grundade i deras brist på vetenskaplig förståelse av naturen. Vad kännetecknar egentligen en myt? Många reliker som grävts fram och forntida böcker visar att, oavsett om det gäller Öst eller Väst, så har människor trott på och dyrkat gudar. De följde de principer som lärdes ut av gudar (myter) som visade hur de skulle uppföra sig och hantera saker och de vidarebefordrade dem i generation efter generation. Senare kunde människor emellertid inte förstå myternas inre mening och gradvis började de tänka att myter var någonting som härstammade ur gamla luddiga föreställningar. Nyligen har allt fler forskare börjat undersöka uråldriga myter och de har upptäckt häpnadsväckande bevis i sin forskning, som skiljer sig från tidigare idéer. Låt oss ta en titt.

Shan Hai Jing (Boken om berg och hav)

I Kina finns det en uråldrig bok som heter Shan Hai Jing (Boken om berg och hav). Författaren och bokens ålder har inte kunnat klarläggas, även om den i allmänhet tillskrivs Da Yu och Bo Yi som levde under Kejsare Yaos och Kejsare Shuns tid (2357-2205 f Kr). Informationen som beskriver forna tider är mycket omfattande i boken och den innehåller en förteckning på över 550 berg, 300 floder, 450 gudar, över 100 historiska figurer, över 100 länder och över 180 sorters djur och växter. Boken är indelad i fem avsnitt: “Wu Zang Shang Jing” (Boken om fem dolda berg) som finns i den del som handlar om berg, “Hai Wai Si Jing” (Boken om land bortom havet), “Hai Nei Si Jing” (Boken om land i havet), “Da Huang Si Jing” (Boken om outvecklat land) som finns i delen som handlar om hav och “Hai Nei Jing” (korta artiklar från Boken om land i havet) som utgör en bilaga.

När människor idag nämner Shan Hai Jing, faller det i allmänhet inom ramen för svårförståeliga myter. Ur historiskt perspektiv, tänkte forntidens människor väldigt annorlunda jämfört med oss och de betraktade det som något mycket värdefullt. Som exempel framgår det av boken Han Shu (Förteckning över Han-dynastin) att det betraktades som ett naturvetenskapligt geografiskt verk. När Wang Jing fick i uppdrag att reglera floder och vattenflöden under Östra Han-dynastin, gav Kejsare Ming honom ett exemplar av Shan Hai Jing, vilket visar att boken ansågs ha praktiskt värde. I boken Sui Shu (Förteckning över Sui-dynastin) listades Shan Hai Jing inom kategorin geografi, som sedan ingick i kategorin historia.

Det förefaller troligt att Shan Hai Jing inte är något som skapats ur forntida människors fantasier, utan att den innehåller mycket visdom. Att vi betraktat den som en produkt av forntida människors fantasier, beror enbart på att vi fått svårt att förstå dess inre mening. Om vi kunde förstå den, kanske vi skulle se en extremt omfattande bild, precis som de moderna forskarna Wang Hongqi och Sun Xiaoqin har gjort i sina gemensamma illustrationer: “Kejsare Yus berg och flod” (4,5 meter hög och 7,8 meter bred).

Wang Hongqi var atomfysiker. Han stötte på Shan Hai Jing av en tillfällighet i mitten av 1970-talet och lockades genast av den. Samtidigt hade han dock massor av frågor beträffande dess innehåll. Efter tjugo års intensiva studier fann han slutligen en del ledtrådar, särskilt i delen “Wu Zang Shan Jing”. Han anser att det under Dayu-perioden, för fyra eller fem tusen år sedan, genomfördes ett storskaligt geografiskt kartläggningsprojekt och det inte bara ritades kartor, utan en rapport skrevs också. “Wu Zang Shan Jing” var den inspektionsrapporten, men kartan har gått förlorad.

Genom avståndet från öst till väst i “Wu Zang Shan Jing”, det som finns i Yang och det som finns i Yin, vilket vatten som rinner vart, liksom faktiska siffror som anger avstånden, menar Wang Hongqi att själva texten i boken avslöjar naturen hos en geografisk inspektionsrapport. Han fick det genombrott han behövde för att kunna dechiffrera boken då han plötsligt insåg att författarens position sannolikt var där berget Hua i Tongguanregionen är beläget. Därifrån kunde han gradvis extrapolera fram positionerna för 26 berg som nämns i boken, baserat på deras relativa avstånd från varandra, enligt boken. Med det som grund har han och hans hustru Sun Xiaoqin gjort en karta, bit för bit. På kartan kan man se att halvön Shandong är avskild av havsvatten, delar av Huabeislätten ligger under havsytan och Dongtingsjön var ett mycket större träskområde än vad det är idag. Allt det här visar vilken effekt istiden hade. Efter att ha stämt av med forskning inom naturvetenskap, påpekar han också att det för omkring 7 000 år sedan, på grund av den stigande globala temperaturen som påskyndade issmältningen, hade runnit havsvatten vid foten av berget Taihang, där Jingguan-järnvägen går idag. “Wu Zang Shan Jing” återger exakt den senare perioden då området låg under havsytan.

Den här berättelsen påminner oss om att vi kan göra ett stort språng framåt i vårt sätt att tänka, om vi bara ändrar på vårt inneboende sätt att tänka och omvärderar den nedärvda kunskapen från forna tider. Precis som efter Wang Hongqis ansträngningar, kan vi inte bara förstå kinesisk geografisk kartläggning i forntiden, utan vi ges även fler möjligheter att genomföra forskning i samband med nya vetenskapliga upptäckter.

Noas Ark

I Bibeln står det: “I det år Noa var sex hundra år gammal, i andra månaden, på sjuttonde dagen i månaden, den dagen brösto alla det stora djupets källor fram, och himmelens fönster öppnade sig, och ett regn kom över jorden i fyrtio dagar och fyrtio nätter. På denna samma dag gick Noa in i arken, så ock Sem, Ham och Jafet, Noas söner, vidare Noas hustru och hans söners tre hustrur med dem…”

“Och floden kom över jorden i fyrtio dagar, och vattnet förökade sig och lyfte arken, så att den flöt högt uppe över jorden. Och vattnet steg och förökade sig mycket på jorden, och arken drev på vattnet…” “Och vattnet fortfor att stiga över jorden i hundra femtio dagar…” “Och i sjunde månaden, på sjuttonde dagen i månaden, stannade arken på Ararats berg.”

“Och vattnet avtog mer och mer intill tionde månaden. I tionde månaden, på första dagen i månaden, blevo bergstopparna synliga…” “Sedan väntade han ännu ytterligare sju dagar och lät så duvan än en gång flyga ut ur arken. Och duvan kom till honom mot aftonen, och se, då hade hon ett friskt olivlöv i sin näbb…” “I det sexhundraförsta året, i första månaden, på första dagen i månaden, hade vattnet sinat bort ifrån jorden. Då tog Noa av taket på arken och såg nu att marken var fri ifrån vatten. Och i andra månaden, på tjugosjunde dagen i månaden, var jorden alldeles torr…” “Så gick då Noa ut med sina söner och sin hustru och sina söners hustrur. Och alla fyrfotadjur, alla kräldjur och alla fåglar, alla slags djur som kunde röra sig på jorden, gingo ut ur arken, efter sina släkten.”

De här citaten från Bibeln visar att Gud, för att kunna rekonstruera världen, instruerade sin lärjunge Noa att bygga en jättelik ark och samla par med både han- och honkön av alla djur och växter på jorden, i olika kategorier, i arken innan den stora översvämningen kom. Därefter lades allt under vatten med undantag av arken som flöt på vattnet. Slutligen hamnade arken på det enda stycket land som framträdde ur vattnet.

I vår moderna tid, med undantag för de som av religiös övertygelse accepterar äktheten i berättelsen om Noa, betraktar de flesta det här som något som inte inträffat i verkligheten. I september 1960 publicerade tidningen “Life” emellertid en satellitbild, tagen på en höjd av 10 000 fot ovanför markytan av ett turkiskt scoutplan, på vilken man tydligt kan se en båtliknande lämning i närheten av berget Ararat i Turkiet. Efter att det publicerades, drog det till sig mycket vetenskaplig forskning. Även om ytterligare undersökningar krävs för att visa om lämningen verkligen är Noas Ark, ger oss den här vetenskapliga upptäckten en anledning för oss att begrunda äktheten hos den här myten och att fundera över orsaken till översvämningen och anledningen till att Gud valde ut Noa och tillät att han undkom den stora katastrofen!

Ni är välkomna att skriva ut och sprida allt innehåll på Clearharmony, men uppge gärna källan.