Berättelser från det forna Kina: Konsekvenser av att styra med antingen våld eller dygd

Kung Li av den västra Zhou-dynastin (878-848 f Kr) var en girig och grym ledare. Han utnämnde endast ministrar som Yi Rong och människor som liknade honom, som endast strävade efter snabba vinster och korrupta vinningar. Den här dekadenta vägen bringade Zhou-dynastin i oreda. Zhou-regeringen monopoliserade jakt, skogs- och fiskenäringen och skördade alla vinster utan att ge något till folket. Medborgarna tilläts inte fiska, samla ved eller ens jaga i skogarna eller floderna. En kunglig ämbetsman vid namn Rui Liangfu gav modigt Kung Li ett ärligt råd: ”Din ställning är i fara! Yi Rong är bara intresserad av kapitalisering av naturresurser och att bygga upp en förmögenhet. Han förstår inte att välstånd kommer från många saker, inte bara pengar och det måste delas med folket. Den som försöker monopolisera den, kommer att förarga och förolämpa folket. Yi Rong lurar Ers majestät med dåliga lockbeten och han skändar naturen och himlens lag. Hur kan din ställning vara för evigt?” Kung Li lyssnade inte på hans råd och han fortsatte stödja Yi Rong och lät honom styra statsaffärerna.

Kung Lis tyranni retade till slut upp människorna i Zhou-dynastin. Allmänheten började döma ut hans felgärningar. En annan kunglig ämbetsman, Zhao, varnade också Kung Li: ”Folket accepterar inte längre att du styr!” Kung Li blev förargad. Han anställde en svartmagiker från kungariket Wei för att övervaka och rapportera alla som pratade illa om kungen. De som rapporterades, avrättades på en gång. Allmänhetens uttalade uppfattning om Kung Lis styre ändrades genast och blev ganska neutralt. Feodalherrarna slutade emellertid att komma för att betyga honom sin vördnad.

Under det trettiofjärde året av Kung Lis styre, hade hans despotism gått så långt att ingen ens vågade tala offentligt. Människor som passerade varandra på gatan vågade endast nicka åt varandra eller kommunicera med ögonen. Kung Li var mycket belåten med resultatet och sade lystet till Zhao: ”Jag kan göra så att all kritik mot mig försvinner. Nu kan ingen tala dumdristigt om mitt styre längre.” Zhao svarade: ”Du har inte stoppat den allmänna uppfattningen, du har bara hindrat ditt folk från att uttrycka den öppet.” Han varnade Kung Li: ”Konsekvensen av att tysta människornas röst är värre än att hindra floden från att flyta.” Kung Li ville ändå inte lyssna. Människorna i Zhou vågade inte säga något öppet, av rädsla för kungens terror.

Tre år senare hade människorna i Zhous kungarike fått nog: de revolterade mot Kung Li, som då flydde från sitt palats till Zhi-staden.

---

Zou Ji var raka motsatsen till Kung Li. Zou Ji var en man från Qi-staten under den Östra Zhou-dynastin (770-221 f Kr). Han var känd för sitt vackra utseende. En morgon då Zou Ji beundrade sig själv i spegeln, frågade han sin fru: ”Vem är vackrast, Xu från den norra delen av stan eller jag?” Hans fru svarade: ”Du är förtjusande vacker. Hur kan Xu ens jämföras med dig?” Zou Ji var inte övertygad, så han frågade sin älskarinna samma fråga. Hans älskarinna svarade: ”Hur kan Xu jämföras med dig?”

Nästa dag anlände en gäst till hans hem. Han tog tillfället i akt och frågade sin gäst: ”Vem tycker ni är vackrast, Xu eller jag?” Gästen svarade: ”Xu är inte lika vacker som ni.” Följande dag besökte Xu, Zou Ji i hans hem. Zou Ji betraktade honom från topp till tå och konstaterade att han inte alls var lika vacker som Xu.

Vid nästa möte med det kungliga hovet sade Zou Ji till Hertig Wei: ”Jag vet i att jag i själva verket inte är lika vacker som Xu. Min fru, min älskarinna och min gäst har emellertid sagt motsatsen för att tillfredsställa mig, på grund av att min fru älskar mig, min älskarinna är rädd för mig och min gäst vill ha min hjälp. Qi-staten kontrollerar nu många andra stater. Den sträcker sig tusentals mil och innefattar 120 städer. Alla konkubiner och jungfrur i det kungliga palatset älskar mig. Alla kungliga ämbetsmän är rädda för mig. Hela folket vill ha saker av mig. Det leder till att alla säger osanna saker till för att tillfredsställa mig.”

Hertig Wei från Qi-staten sa genast: ”Det är utmärkt! Från och med nu kommer alla ämbetsmän och medborgare som pekar ut mina brister att personligen erhålla en fin belöning. De som pekar ut mina felgärningar skriftligt kommer var och en att erhålla en medelmåttig belöning. De som pekar ut mina felaktigheter för allmänheten, vilka slutligen vidarebefordras till mig, kommer alla att erhålla en liten belöning.” Så snart som Hertig Weis order hade tillkännagetts, skyndade många kungliga ämbetsmän till hovet för att erbjuda sina råd. Entrén blev genast full med människor.

Flera månader senare, kom fortfarande människor då och då för att erbjuda sina råd till Hertig Wei personligen och ett år senare kunde ingen komma på något råd att ge honom. Efter att feodalherrarna från Yan-, Zhao-, Han- och Wei-staterna hörde talas om Hertig Weis förnuftiga handlingssätt, att belöna allmänhetens kritik, så kom de till Qi-staten för att visa aktning för Hertig Wei, fast de hade samma rang som honom. Qi-staten övervann på så sätt andra stater utan att tillgripa vapen.

Kung Li av Zhou-dynastin tystade allmänheten genom mord. Hertig Wei från Qi-staten erhöll samma resultat genom att fullborda sitt styre med dygd. Båda erhöll samma resultat, men deras metoder ledde till mycket olika öden.

Kung Li av Zhou-dynastin var Kinas erkände monark, men hans feodalherrar vägrade visa sin uppskattning efter att han försökte kontrollera den allmänna opinionen genom våld och despoti. (Under den Västra Zhou-dynastin, blev makten decentraliserad från kung Li till feodalherrarna, också kända som stadens ”hertigar”. Högljudd annektering, slag och sammanslagning av stater var typiska för den här tiden.) Hertig Wei av Qi-staten var inte mer än en feodalherre, ändå vördade feodalherrarna från de omkringliggande staterna honom och behandlade honom som sin överordnade på grund av hans upprätta styre.

Två motsatta metoder för att få slut på allmänhetens kritik ledde till två motsatta resultat. Låt det bli en läxa för oss alla: Konsekvensen av att tysta människornas röst är värre än att hindra floden från att flyta!