En gång i det forna Kina fanns det en man vars efternamn var Wang. Han var en godhjärtad medmänniska, entusiastisk över att få hjälpa människor och en hängiven utövare av buddistisk kultivering. Han var känd som den ”barmhärtige herr Wang”.

Zhuangzi och Bianji var goda vänner. De var båda två mycket framstående och visa. De var emellertid också ganska olika. Bianji var premiärminister och satte stort värde på sin position i samhället, medan Zhuangzi försökte få sin vän att följa med honom att resa jorden runt istället, då han ansåg att man inte borde lägga för stor vikt vid sakerna i samhället.

Chen Jiting från Mingdynastin var en lärd inom området etikett. Han sade en gång, ”En gentleman måste känna till två typer av skamligheter. Det ena är att skryta eller briljera om sina starka sidor och det andra är att dölja sina misstag eller brister. En sann gentleman måste vara anspråkslös om sina starka sidor och studera filigt för att besegra sina svagheter.”

Så snart de steg in i tjuvens rum bad de att få titta i tjuvens bagage. De tog ut och visade Luo Xun kläderna. Luo Xun lämnade genast rummet. Tillbaka i sitt rum sade han till sina rumskamrater, ”Det skadar mig inte att förlora en billig dräkt. Däremot om jag skulle fördärva denne mans anseende, hur skulle han i framtiden kunna skaffa sig vänner bland lärda män?!”

Södra Song dynastins omoraliska premiärminister Qin Kuai och hans fru Wang var otroligt avundsjuka på dynastins mest lojala och hängivna general Yue Fei. De gjorde en plan och mördade Yue Fei på Fengboting. När folket i södra Song fick höra att Qin Kuai hade mördat general Yue Fei fördömde de honom och hans fru, på gatorna, torgen, i tehusen och på restaurangerna.

I Lao Zis ögon existerar Tao överallt. Världen utvecklas naturligt i enlighet med Taos utveckling. Mänskligt beteende borde vara ”i enlighet med det som är naturligt”. På ytan talade de taoistiska skrifterna om principerna om hur man skall uppföra sig som en kejsare och hur man ska styra landet, men egentligen är det en bok som ger vägledning i kultivering.

I traditionell kinesisk kultur, har alltid förhållandet mellan man och hustru betonat betydelsen av ordet ”respekt”. Giftermålet symboliserar godheten som kulminerar i föreningen mellan två kön, vilket alltså resulterar i fortlöpande samhällelig samstämmighet att mannen och hustrun ömsesidigt skall respektera varandra, precis som man skulle respektera en gäst. Det var så här traditionen föddes och därefter fördes vidare.

Forntida kineser trodde att “giftermål” var en kombination av moral och förpliktelser, inkluderat ”behag, förpliktelse, tillgivenhet och kärlek.” Giftermål är ett livstidskontrakt i vilket mannen och hustrun sätter sin tillit till varandra.

Zhao Qingxian var en dygdig man som aldrig ljög eller bedrog någon. Varje kväll brände han rökelse för att visa sin respekt för Himlen ovanför och berättade om sina gärningar under dagen. Han vågade aldrig göra någonting som han trodde skulle väcka himlens vrede.

Zhao Yongzhen föddes under kejsare Zhengde’s styre (1505 – 1521 e. Kr.) i Ming dynastin. När han var tonåring mötte han en man som var begåvad med spådomskraft. Mannen tittade på Zhaos ansikte och sade honom: ”Du har ackumulerat en mängd dygd från tidigare liv. Om du deltar i den regionala civilförvaltningens examinering vid 23 års ålder kommer du garanterat att vinna första pris. Om du fortsätter att flitigt kultivera vänlighet kommer du att nå väldigt högt.

Det var en gång en man som själv ansåg sig vara begåvad men inte hade getts något viktigt arbete på länge. Han var deprimerad och bitter över det. En dag gick han till en vis man och frågade, ”varför är livet så orättvist mot mig?” Den vise mannen svarade inte. Han plockade upp en vanlig småsten från marken och kastade den i en hög med stenblock och småsten. Sedan sade han till den deprimerade mannen, ”leta reda på stenen”. Den deprimerade mannen gick igenom hela högen av stenblock och småsten men han kunde inte identifiera vilken den vise mannen plockat ut.

Under forntiden begränsade fullständiga etikettregler, högre moral och etik, känslorna mellan man och kvinna. Den så kallade ”kärleken” baserades på giftermål. På så sätt var kärleken disciplinerad, stabil och rationell och kunde också erkännas och prisas högt av hela samhället och regeringen. All ”kärlek” och ”hängivenhet” utanför äktenskapet var förbjuden och ansågs oanständig.

Zhan Yong, en minister i ett av ministerierna under Song Dynastin hade en gång en märklig dröm. Han såg den Sanna Guden av det Purpurfärgade Palatset i en dröm. Så dök en person vid namn Huang Jianji upp. Den sanne Guden i Purpurpalatset kom ner för trapporna i egen person i palatsets hall för att hälsa Huang Jianji på ett mycket respektfullt sätt. När han vaknade upp från drömmen fortsatte Zhang att tänka på detta och kunde inte tänka ut vad det kunde handla om.

Fan Zhongxuan kallade även Fan Chunren. Han var son till Fan Zhongyan, en politiker med hög moral och en litterär gigant i den Norra Songdynastin (960-1127 e.Kr.). Fan Zhongxuan sade ofta till sonen, ”även en dumbom är smart när han tillrättavisar andra, men även en mycket smart man är inte klartänkt nog när han förlåter sina egna misstag. Om en man kan tillrättavisa sig själv på samma sätt som han tillrättavisar andra och förlåter andra på samma sätt som han förlåter sig själv, kommer han bli ett helgon en dag”.

Utan järnvilja och ett icke kompromissbart sinne, har man ingen möjlighet att hålla ut. Ståndaktighet är nyckeln till att lyckas i allting. De som har korta perioder av beslutsamhet eller intresse kommer att ge upp allting slutligen. Bara de som kan hålla ut kommer att lyckas.